Vitling

Ordning torskartade fiskar
Gadiformes
Långsträckta fiskar, vanligtvis med horisontellt långa rygg- och analfenor utmed kroppen. 7 familjer, 76 släkten och ca 414 arter, av vilka 5 lever i sötvatten.

Familj torskfiskar
Gadidae
Flertalet arter har långsträckt, avsmalnande kroppsform och 1 skäggtöm på hakan. 1, 2 eller 3 ryggfenor, 1 eller 2 analfenor. Simblåsa. Flertalet arter lever nära bottnen. 19 släkten med ca 55 arter är utbredda i arktiska och tempererade delar av Atlanten, Stilla oceanen och Norra Ishavet. En tropisk förekomst utanför Colombia. 1 sötvattensart (laken) i norra Euroasien och Nordamerika. I Europa 18 släkten och 26 arter. I Norden 16 resp 24.

Vitling
Merlangius merlangusKännetecken: Vitlingen skiljs från kolmule, glyskolja och vitlinglyra genom kroppsfärgen, en mörk fläck vid bröstfenans bas, brunaktig sidolinje och att rygg- och analfenornas kanter är vita. Unga vitlingar kan ha en diminutiv skäggtöm. Längd vanligtvis 30-40 cm men upp till 70 cm. Vikt upp till 2,3 kg, utomlands 3 kg.

Utbredning: Söderut i Europa längs hela Atlantkusten och Medelhavet.

Förekomst i Sverige: Vitlingen är mycket vanlig i Skagerack och Kattegatt, mindre allmän i Öresund och sparsam i södra Östersjön, men har dock fångats ända uppe vid Gotland.

Miljö, vanor och flyttning: Arten uppehåller sig som ung (1-2 år) intill kusterna och deras fjärdar, även i bräckvatten. Därefter drar den ut i havet. Den lever pelagiskt på ringa djup, 5-70 m, ibland ned till 200 m, ovanför lerblandade sandbottnar. Allt emellanåt uppträder den i stim, andra gånger i små grupper eller enstaka. Arten företar ibland vandringar utan samband med lek, förmodligen förorsakade av temperatur- och näringsförhållanden.

Föda: Små fiskar, särskilt små sillar och skarpsillar samt tobisarter jämte maskar och kräftdjur.

Fortplantning och tillväxt: Vitlingen blir lekmogen vid 2-3 års ålder. Fortplantningen äger rum i Skagerack, Norska havet och i Nordsjön under jan-juli på 30-100 m djup. Äggantalet per hona uppgår till ca 300.000. Äggen läggs omgångsvis. Rom och yngel är pelagiska. De senare lever på 20-30 m-nivåerna och efter att ha nått en längd av ca 12 mm uppehåller de sig gärna under maneter och intill deras nässeltrådar och tentakler.
När larverna är ca 5-10 cm långa uppsöker de bottenregionen. Efter 1 år är vitlingen ca 15 cm, efter 2 år ca 24 cm och efter 3 år ca 30 cm. Honan blir större än hanen. Tillväxten är olika i skilda havsområden. Den är snabbare i yttre Skagerack och Öresund än i Kattegatt och inre Skagerack.

Användning: Vitlingen hör till våra ekonomiskt viktigare havsfiskar. Fångst 1983 1.131 ton till ett värde av 2,3 milj kr. Den fångas med krok, snurrevad och trål. Den är en alltmer uppskattad sportfisk.

Andra namn: Småvuxen vitling kallas ibland basse.