Två olika typer av trålar används: Bottentrål för fisk som lever på eller nära havsbottnen och flyttrål för fisk som lever eller uppehåller sig mellan bottnen och vattenytan (pelagiska fiskar).
Vid bottentrålning, vilket i regel sker med ett fartyg, bogseras trålen fram över bottnen i 3-4 knops fart. Trålen kan närmast liknas vid en strut som försetts med armar (se fig.).
För att hålla isär armarna på trålen användes trållämmar (eller trålbord, som de också kallas). Mellan dessa och trålen finns linor (sveplinor) som skrämmer fisken in mot trålöppningen. På trålens överkant sitter plastkulor som håller upp överdelen av öppningen medan den undre delen tyngs ner av kätting eller andra tyngder.
Beroende på vilket fiskslag som skall fångas användes olika stora maskor i trålen. För fiske efter t ex räka användes 30 mm maskor längst ut i struten (lyftet) där fångsten samlas upp under tråldraget. Vid fiske efter t ex torsk är maskorna betydligt större, upp till 105 mm.
Bild och text av Björn Beckman, Sveriges Fiskares Riksförbund.