Ordning abborrartade fiskar
Perciformes
En morfologiskt och även ekologiskt heterogen grupp fiskar. Några oftast gemensamma karaktärer för ordningens arter är taggiga fenstrålar, 2 ryggfenor, saknar fettfena, har simblåsa, stjärtens fenstrålar aldrig flera än 17 men oftast färre.
Denna ordning är den artrikaste bland alla vertebrater. Den omfattar 150 familjer, ca 1.367 släkten och ca 7.791 arter. Av de många familjerna är smörbultarna (Gobiidae) artrikast med minst 1.500 arter, följd av munruvare (Cichlidae) med 680 arter och läppfiskar (Labridae) med 500 arter.
Ca 3/4 av ordningens arter lever utefter tempererade och tropiska havskuster. De övriga är oceaniska eller levande i sötvatten.
Familj Läppfiskar
Labridae
En i kroppsformen heterogen och färgrik grupp, men flertalet arter har långsträckt kroppsform och tjocka läppar. 1 ryggfena med både tagg- och mjukstrålar. Analfenan har oftast 3 taggar, övriga strålar är mjuka. Munnen är mer eller mindre utskjutbar till en strut, Under lektiden intensifieras och/eller förändras färgerna hos hanarna. Familjen omfattar ca 57 släkten med ca 500 arter i Atlanten, Indiska och Stilla oceanerna. I europeiska vatten 9 släkten och 21 arter. I Norden 6 släkten och 7 arter.
Symphodus melops
Utbredning: Söderut i Europa längs hela Atlantkusten och västra Medelhavet. Azorerna. Utmed Afrikas västkust till södra Marocko.
Förekomst i Sverige: Skärsnultran är allmän i Bohusläns skärgård, mindre vanlig i Kattegatt samt sällsynt i Öresund och sydvästra Östersjön.
Miljö och vanor: Arten lever i små grupper eller stim på grunt vatten i tångbältet längs klippväggar och -stränder samt i tidvattenspölar och sandbottnars ålgräsbäddar på djup ned till 30 m. Vintertid flyttar den till djupare vatten. Arten är känslig för låga temperaturer. Den blir nästan livlös vid +1-2o och dör vid 0-punkten.
Föda: Kräft- och blötdjur samt maskar. Unga skärsnultror avlägsnar parasiter från andra fiskar.
Fortplantning: Leken äger rum i tångbältet under våren och sommaren. Hanen försvarar ett territorium. I ett bo av tång, oftast placerat i klippskrevor, läggs äggen, som i England anges vara icke vidfästande, medan svenska experiment tyder på att de är starkt fastklibbande. Hanen försöker att locka flera honor att deponera ägg i boet. Äggen vaktas av hanen. Efter kläckningen driver larverna planktoniskt, tills de om hösten drar sig in mot stränderna, där ungarna gärna uppehåller sig bland ålgräs.
Annat namn: Skotta.