Sjökock

 

Ordning abborrartade fiskar

Perciformes
En morfologiskt och även ekologiskt heterogen grupp fiskar. Några oftast gemensamma karaktärer för ordningens arter är taggiga fenstrålar, 2 ryggfenor, saknar fettfena, har simblåsa, stjärtens fenstrålar aldrig flera än 17 men oftast färre.
Denna ordning är den artrikaste bland alla vertebrater. Den omfattar 150 familjer, ca 1.367 släkten och ca 7.791 arter. Av de många familjerna är smörbultarna (Gobiidae) artrikast med minst 1.500 arter, följd av munruvare (Cichlidae) med 680 arter och läppfiskar (Labridae) med 500 arter.
Ca 3/4 av ordningens arter lever utefter tempererade och tropiska havskuster. De övriga är oceaniska eller levande i sötvatten.

Familj sjökockar
Callionymidae
Långsträckta fiskar med brett och platt huvud. Liten mun med svaga tänder. 2 ryggfenor med vanligtvis 4 taggstrålar på den främre. Hanarna är större, har proportionellt längre rygg- och stjärtfena samt skarpare färger än honorna. Gälöppningarna är mycket små och sitter på huvudets ovansida. Ca 10 släkten och ca 130 arter finns främst i varma hav, huvudsakligen i Indiska och Stilla oceanerna. I Europa 1 släkte och 7 arter. I Norden 2 arter.

Sjökock, fläckig
Callionymus maculatusKännetecken: Liknar arten randig sjökock men är mindre och har proportionellt kortare nos. Hanens båda ryggfenor är ungefär lika höga men proportionellt högre än hos den randiga sjökocken, ehuru den främre ryggfenans första stråle inte är så väldigt förlängd som hos den större arten. Hanens bakre ryggfena är ca 3 gånger så hög som kroppen. Den 3-uddiga bakre gältaggens spetsar är riktade framåt, uppåt och bakåt. Hanen är prickig i ljusblått och mörkbrunt. Honan är brungrå på ryggsidan och försedd med ett smalt, brunt tvärband på bakre delen av kroppen. Hanen blir 16 cm, honan 13 cm.

Utbredning: Söderut i Europa längs hela Atlantkusten och Medelhavet. Utmed Afrikas västkust längs Marocko.

Förekomst i Sverige: Fläckiga sjökocken är allmän i Skagerack och Kattegatt men blott tillfällig i Öresund, där den anträffats 2 gånger under 1800-talet, t ex vid Landskrona i juli 1830.

Miljö och vanor: Arten är en bottenfisk som synes uppehålla sig vid sand- och lerbottnar på något djupare vatten (från 5 m ned till ca 500 m) än arten randig sjökock. F ö är levnadssättet, så vitt känt är, ungefär detsamma som dennas.

Föda: Små kräftdjur och blötdjur.

Fortplantning: Leken infaller under juni-aug. I akvarier har konstaterats, att parningsleken följer i stort sett samma schema som hos den randiga sjökocken. Äggen och larverna är pelagiska samt vistas på större djup än släktingens. Detaljer om kläckning och tillväxt är okända men vid 3 års ålder är arten 11-12 cm.

Andra namn: Fläckig sjökock, Liten sjökock.