Pigghaj

Ordning pigghajartade hajar
Squaliformes
Arter tillhörande denna ordning har 2 ryggfenor med eller utan taggar, saknar analfena och har 5 eller 6 gälspringor. 3 familjer, 21 släkten och 87 arter. I Europa 1 familj.

Familj pigghajar
Squalidae
En heterogen familj med arter som har hög och kort långsträckt, spolformad kropp. Med eller utan taggar vid ryggfenorna. Flera arter är utrustade med lysorgan, en anpassning till djupvattensliv. 18 släkten med ca 71 arter, som är utbredda i Atlanten, Indiska och Stilla oceanerna. Några arter går upp i arktiska vatten. I Europa 13 släkten och 22 arter, varav 5 resp 5 har anträffats i Norden.

Pigghaj
Squalus acanthiasKännetecken: En tagg framför vardera av de båda låga ryggfenorna utmärker pigghajen, som är grå, gråblå eller gråbrun, ibland roströd med ljusa fläckar på rygg och sidor. Fläckarna kan sällsynt helt saknas. Undersidan är vit. Taggarna vilka utgörs av förstorade hudtänder, är giftiga och brukas både som anfalls- och försvarsmedel. Giftet är svagare än fjärsingens. – Längd upp till 113 cm (vid Bohuslän) och vikt upp till 13 kg. Utomlands 123 cm, även 150 cm har uppgetts. Hanen blir upp till ca 90 cm.

Utbredning: Söderut i Europa längs Atlantkusten, Medelhavet och Svarta havet. Norra Atlanten inkl kusterna av södra Grönland, Newfoundland och östra USA till Floridas sydspets. Utmed Afrikas västkust längs Marocko resp Sydafrika. Även Stilla havet.

Förekomst i Sverige: Pigghajen är vårt lands vanligaste hajart och förekommer utefter Västkusten ned till Öresund. Den går i sällsynta fall längs svenska kuster in i Östersjön, där den t ex tagits vid Landön utanför nordöstra Skåne och i Gudingefjärden norr om Västervik (mars 1959). Arten har anträffats i Östersjön så högt upp som vid Finland.

Miljö och vanor: Arten uppehåller sig över mjuka och dyiga bottnar i närheten av kusterna såväl på grunt vatten som på djup ned till 400 m. Vanligast är den på bottnar mellan 20-70 m, men den har anträffats både vid ytan och ned till 1.000 m djup. Den drar omkring i stora, stundom kolossala, stim. Vid ett enda notdrag i Engelska kanalen erhölls sålunda ca 20.000 pigghajar, och i nordiska farvatten (Horsens fjord i Danmark) har man på en enda dag fångat 600 exemplar. Arten kan dock också uppträda enstaka. Den jagar såväl pelagiskt som vid bottnen. Ryggfentaggarna används vid jakt efter fiskar, varvid pigghajen böjer kroppen bågvis och slår bytet både sidledes och underifrån, så att det såras och bedövas.

Flyttning: Pigghajen strövar mycket omkring och uppträder i Bohuslän främst under sommar (fr o m juni) och höst, medan den i Öresund föredrar vintermånaderna nov-mars. Norska märkningar har visat en flyttning om hösten till farvatten väster om Orkney- och Shetlandsöarna och om våren tillbaka till Norge. En pigghaj märkt i Vindafjorden mellan Bergen och Stavanger i nov 1978 återfanns väster om Smögen i Bohuslän i aug 1980. En annan norsk pigghaj återfanns i Biscaya. Andra återfynd har gällt en pigghaj, fångad vid USAs västkust och återfunnen vid Japan 5.000 km västerut samt ett exemplar märkt vid Newfoundland i juni 1947 och återfångat nära Reykjavik i aug 1957.

Föda: Huvudsakligen torskfiskar, ål och sill, men också andra fiskar samt även evertebrater, såsom bläckfiskar, maskar, maneter, krabbor och räkor, ingår däri.

Läten: Ett rytmiskt trummande.

Fortplantning och tillväxt: Honorna tycks dra sig till kusten, då ungarna skall födas, vilket huvudsakligen äger rum från nov till senvintern, men födslar kan ske när som helst under året. Pigghajen föder ungar efter en fosterutveckling av 18-22 månader. 3-10 embryon ligger i varje äggledare omslutna av en gemensam hinna. Till dessa två hinnor leder trådliknande kanaler näringsvätska från moderns äggledare, som sålunda hos denna fisk fungerar som en verklig däggdjurslik livmoder. Vid födseln är ungarna 20-33 cm långa och liknar fullständigt sina föräldrar. Alla foster synes ej nå utveckling, ty blott 4-8 småhajar brukar komma till världen, men det har inträffat att 11 ungar fötts samtidigt. Ungarna brukar bli kvar på grunt vatten, tills de når ca 0,5 m längd, varefter de drar sig något djupare ned och längre ut till havs. Honan blir könsmogen vid 12-14 år och 75-90 cm längd; hanen vid 9-10 år och 60-80 cm.

Livslängd: 25 år.

Användning: Pigghajen har länge ansetts vara ett svårt skadedjur genom att den förstör nät och andra fångstredskap samt genom att den driver bort värdefullare fisk från människans fångstplatser. Under senare tid har den emellertid börjat uppskattas i Norden och saluförs nu ej sällan, ehuru förvandlad till oigenkännlighet utan huvud och stjärt. Levern ger tran. Pigghajen fångas med trål och krok. 1983 uppgick fångsten i Sverige till 300 ton till ett värde av över 1 milj kr. Alltsedan 1950-talet har pigghajen i Sverige, särskilt i Bohuslän, blivit en av de populäraste marina sportfiskarna. Detta förhållande har länge gällt också utomlands.

Andra namn: Hå, pigghå, piggfisk och håkatt samt i handeln nordsjöål och havsål.