Under tusentals år var människan i huvudsak jägare och levde på det som naturen själv producerade. Det innebar en instabil tillvaro där omflyttningar hörde till vardagen och fast bosättning var något okänt. Jordbruket innebar i detta avseende en dramatisk förändring och idag fyller jakten åtminstone i västvärlden mest en funktion som rekreation och fritidssysselsättning utan större betydelse för hushållningen. I ett viktigt avseende lever dock traditionen vidare och det är inom fisket. Precis som förr i tiden handlar det här om att ta vara på det som naturen själv förser oss med. Likaså kräver detta att vi i allmänhet måste söka oss långväga hemifrån för att i fiskarnas egna vatten bärga våra fångster.
Om jakten för de flesta reducerats till obetydlighet så gäller motsatsen för fisket. Aldrig har så många miljoner varit beroende av fisken som föda och aldrig har så väldiga uttag gjorts ur havets till synes outtömliga skafferi. Mycket talar dock nu för att gränserna nåtts och problem tonar upp sig på område efter område. Ja, i väsentliga avseenden kan vi tala om att en katastrof är under uppsegling.
I historisk tid fanns en stor medvetenhet om det vilda beståndets begränsade tillgång och det var en uttalade maktkamp om jaktmarkernas ägandeförhållanden. Stränga straff hotade den som tjuvjagade. Samma sak har sällan gällt havsfiske. En konsekvens av detta är att fångstvolymerna för varje år bara ökat och ökat och att utfiskning nu blivit ett begrepp med allt större tillämpning. Fiskeflottorna har aldrig varit större och de tekniska förutsättningarna för att spåra fisken har ständigt förbättrats. Viss trålning dammsuger utan hänsyn havsbottnarna. I näten är fiskarnas ålder allt lägre och storleken allt mindre. Fiskekvoterna har stor betydelse, men de tillämpas bara på en bråkdel av de viktiga fiskevattnen och tillämpningen lämnar mycket övrigt att önska.
Som om inte utfiskningen var ett tillräckligt problem så drabbas också fiskarna livsmiljö av en rad försämringar. I våra trakter är övergödningen av Östersjön ett känt faktum. Vi har också sett konsekvenserna av försurade sjöar[1]. Förgiftning och utsläpp i avloppsvattnet av kemikalier, hormoner och läkemedelsrester har lokalt medfört stora skador. I global skada påverkas nu alla hav av den globala uppvärmningen och den försurning som följer på luftens allt mer stigande halt av koldioxid.
I de följande avsnitten nedan kommer vi att göra en översikt av de för närvarande farligaste hoten mot fiskarna och fisket
Utfiskning
Var finns fiskevattnen?
Världshaven har en närmast oändlig utsträckning, men de partier som är hemvist för kommersiell matfisk är betydligt mer begränsade. Djuphaven har i detta avseende nästan ingen betydelse alls medan de grunda vattnen på den så kallade kontinentalsockeln (shelfen) är desto viktigare. Vi talar här om vattendjup ner till ett par hundra meter. Dessa ideala förhållanden finner vi bara på några procent av den totala havsytan. I Europa är vi i detta avseende lyckligt lottade eftersom en stor del av Nordatlanten tillhör denna kategori. Motsatsen gäller istället för stora delar av Afrikas, Sydamerikas och Australiens kuster. Så länge de grunda vattnen finns i närheten av kusten, brukar fiskerätten tillhöra denna nation, men om området ligger längre ut ses det som internationellt vatten men allas rätt till fiske. Här nedan visas en bild som ger en viss överblick Där de blå områdena representerar relativt fiskrikas vatten[2]:
Det är inte bara havsdjupet som påverkar förutsättningarna för liv. En mycket viktig faktor är strömförhållandena. Där kallt näringsrikt bottenvatten kommer upp till ytan frodas i allmänhet stora mängder av alger (växtplankton) som i sin tur utgör föda för mindre kräftdjur. I stigande skala blir sedan dessa föda för fiskbestånden.
Fiskeflottan
Man uppskattar att det 2014 fanns över 4,6 miljoner fiskebåtar i världen. 3,5 miljoner finns i Asien. Ca två tredjedelar är motoriserade. De allra flesta båtarna är små och endast 2 %
(64 000) har en storlek på över 24 meter eller mer än 100 ton[3]. Sedan 1950-talet har det totala tonnaget flerfaldigats samtidigt som en successiv övergång skett till allt större fartyg med dramatiskt ökad aktionsradie. Under senare år har ökningen avstannat eller gått tillbaka i det att många båtar tagits ur bruk. I synnerhet märks detta i våra trakter.
Uttag av fisk ur världshaven
Sedan 1960 uppskattar man att konsumtionen av fisk ökat per capita i världen från 10 kg till 19 kg[4]. Detta samtidigt som världens befolkning ökat från 3 miljarder till närmare 7 miljarder. På 50-talet uppskattade man att haven fick släppa ifrån sig omkring 20 miljoner ton fisk och skaldjur. Bara trettio år senare hade denna siffra fyrfaldigats[5]. Hade bara återväxten tillåtit ett större uttag hade utvecklingen troligen fortsatt i samma fåra. Istället stagnerade eller minska fångsterna, trots ett allt intensivare fiske.
Utan hänsyn till ålder eller storlek
Det är inte bara storleken på fångsten som har betydelse för det framtida fiskbeståndet. Det är särskilt betydelsefullt att spara äldre och könsmogna fiskar som kan bidra till den framtida reproduktionen. Tyvärr visar det sig att motsatsen ofta gäller. Vid närmare granskning framkommer att den genomsnittliga fisken idag är betydligt yngre i ålder än tidigare och också mindre i storlek.
Fiskemetoderna
Ett bra fiske klarar av att urskilja just de fiskar som man haft för avsikt att fånga. Motsatsen gäller när fångsten är sammansatt av arter som inte är kommersiellt användbara vid det aktuella tillfället eller arter som enligt fiskekvoterna just då inte är tillåtna att ta upp. Bestämmelserna kan också innebära att fisk som bärgas måste ha en viss minimistorlek. I stor utsträckning kastas fiskar som faller utanför kvoten tillbaka i havet[6]. Det kan tyckas som ett bra förfaringssätt, men erfarenheten visar att största delen av dessa fiskar är döda och skadan alltså redan skedd.
Ett bra fiske tar också hänsyn till alla aspekter av fiskevattnens behov. Detta gäller uppenbarligen inte för den utbredda användningen av bottentrålning[7]. Här sker en renskrapning som skadar en lång rad andra djurgrupper och havsväxter. Bottentrålning är inte tillåten i Öresund och bara av denna anledning utmärker sig idag detta fiskevatten på ett positivt sätt i många olika variabler[8].
Fiskekvoter
I takt med att det blivit allt mer uppenbart att fiskebestånden inte längre klarar av att återhämta sig så har olika åtgärder diskuterat och genomförts i syfte att hantera situationen. En av de viktigaste bland dessa är tillämpandet av fiskekvoter.
Fiskekvoter är inget system som tillämpas världen över men väl i bl.a. EU-området, USA och Canada. För att förstå principen måste man gå tillbaka till respektive lands fördrag med EU. Redan är fastställs den kvot som landet har rätt att bärga av EU:s totala fångst. För Sveriges del handlar det om 3,5 procent medan det för länder som Spanien, Storbritannien och Danmark rör det sig om 13 till 18 % vardera[9]. Varje år skall EU inhämta rapporter från olika vetenskapliga råd om den aktuella situationen för fiskbeståndet. Efter detta fastställs EU:s totala fångstmängd av de aktuella fiskarterna vilka sedan fördelas enligt de tidigare nämnda procenttalen. Det är fritt mellan länderna att sälja och byta andelar med varandra[10].
I kvotsystemets andra led så är det upp till respektive EU-land att på lämpligt sätt fördela kvoten inom landet. För svensk del tillämpas en form av individuell tilldelning[11]. Varje fiskare får en del, något han kan avstå ifrån, sälja eller byta bort. Tanken med detta system är att man inte skall prioritera ytterligare stordrift inom fisket och heller inte uppmuntra en klappjakt på fisk under en begränsad tid. Med individuella kvoter hoppas man ändå uppmuntra ett mer ekonomiskt sätt att utnyttja fiskeflottan. Erfarenheten säger hitintills att antalet båtar reducerats men att de som är kvar har en bättre lönsamhet i det att utrustningen används mer rationellt.
I takt med att fiskeflottorna opererar allt längre från hemmahamnarna, så har internationella avtal blivit allt viktigare. Av detta skäl sluter EU avtal med t.ex. Grönland, Madagaskar, Norge och Marocko. I Nordeuropa finns väldigt lite av internationellt vatten. I internationell rätt tillämpas i allmänhet en ekonomisk gräns på 200 sjömil från kusten och ut till havs. (Inte att förväxla med territorialgränsen som i allmänhet bara går 12 sjömil ut från kusten)[12]. Vattnen innanför denna gräns tillhör kustlandet ifråga och man har rätt att själva disponera dessa.

Vid sidan om fiskekvoter används i internationella avtal även andra metoder för begränsning av fisket. För Medelhavet gäller sålunda i första hand reglering gällande fiskemetoder och begränsningar i vilka tider som man har rätt att fiska.
I diskussionen om olika typer av avtal, regleringar och bestämmelser, så måste man komma ihåg att inget av detta fungerar om det inte finns en tillräcklig samsyn och övervakning av rättssystemets tillämpning.
Foderfisk
Om den fisk som tas upp gått direkt till tallriken så hade utfiskningen kunnat begränsats i en inte oväsentlig omfattning. Tyvärr är det så att fisk i stor omfattning används till foder för hus- och nyttodjur av olika slag. Fisk används t.o.m. för gödsling. Så förefaller huvuddelen av den fisk som tas i land av svenska fiskare att användas som foder. Lax utfordras med fiskmjöl och det beräknas att för varje kilo lax krävs 2,5 kilo av foderfisk[13].
Ömsesidig påverkan
En stor del av diskussionen kring utfiskningen tar sin ensidiga utgångspunkt i vilka ekonomiska konsekvenser som ett framtida större bortfall av en viss art kommer att få. Vad som tas mindre hänsyn till i detta sammanhang, är vår bristande kunskap om hur olika havsorganismer samverkar med varandra. Vi vet väldigt lite om vad det får för konsekvenser att en art kraftigt reduceras eller t.o.m. försvinner. Andra arter får troligen ett utökat livsrum för tillväxt medan andra blir av med någon form av partner eller föda. Mycket talar för att vi rubbar mycket känsliga balanser, något som kan vara mycket svårare att återställa än just den art som för tillfället är i blickfånget[14]
Newfoundland
I 500 år var torsken från Newfoundland utanför Canada en viktig näringskälla. Under 1900-talet sökte sig en allt större och effektivare fiskeflotta hit utan hänsyn till de naturliga förutsättningarna för fiskens livscykel. Så i slutet av 80-talet sedan skedde inte bara en nedgång i fångsstorlekarna utan här skedde en total kollaps. Nu har det gått 30 år och trots generellt fiskeförbud på torsk har denna inte återvänt i nämnvärd utsträckning[15]. Man tror att en redan mycket sargad torskstam här också mött förändringar i sina livsbetingelser i form av kallare vatten. När en olycka inte kommer ensam så förvärras situationen ytterligare.
Miljöpåverkan
Utfiskningen angriper fiskbeståndet på ett väldigt tydligt sätt. Det är relativt lätt att se sambanden och se vilka åtgärder som krävs för att vända utvecklingen. När det gäller miljöfrågorna verkar det på ett annat sätt som mer ofta handlar om indirekt påverkan men inte för den skulle av mindre betydelse.
Den globala uppvärmningen
Den globala uppvärmningen är idag ett faktum. Alla vet att temperaturen stadigt stiger i det att nya värmerekord slås snart sagt varje år. Havens makalösa volym låter sig inte värmas upp i brådrasket men lika fullt är förändringarna fullt märkbara även här. Just de förhöjda vattentemperaturerna ligger bakom den snabba ökningen av antalet orkaner. Än så länge har inte någon betydande havsström förändrats sitt lopp, men t.ex. Golfströmmens stabilitet är ifrågasatt[16]. Skulle denna för oss livsavgörande värmekälla upphöra skulle inte bara fisket påverkas utan snart sagt alla variabler som har ett tydligt samband med naturens processer.
Ökad koldioxidhalt
En överväldigande majoritet av forskarna är övertygade om att värmeökningen hänger samman med den ökade koldioxidhalten i atmosfären. Samma forskare kan visa på att det skulle varit mycket högre halter i luften om inte uppemot 50 % av alla mänskliga utsläpp av koldioxid hade tagits upp av havsvattnet och där omvandlats till kolsyra. I samma utsträckning som vi kan glädja oss att haven gör atmosfären denna stora tjänst, tillkommer oron över vad konsekvenserna kommer att bli av att havsvattnet försurats. Vi vet att alla djurformer med stora kalkbehov påverkas i det att kolsyra löser kalken och dramatiskt påverkar t.ex. skalbildning[17] och stadgande skelett.
Korallreven
Korallreven finns bara på en mycket begränsad yta i haven. Trots sin litenhet uppskattar man att 30 % av världens fiskarter är beroende av korallrevens mångfacetterade värld. Idag är dessa rev under stark press och stora ytor har redan försvunnit. Korallerna påverkas dubbelt av den globala uppvärmningen. Dels klarar de inte en allt för hög vattentemperaturs, och dels försvåras korallbildningen av den ökade syrehalten i vattnet. Problemet förstärks på de platser där balansen mellan olika fiskarter rubbats till förmån för dem som äter koraller[18].
Övergödningens konsekvenser
I vatten begränsas tillväxten av alger i allmänhet av brist på såväl nitrater som fosfor[19]. De stora utsläppen från städernas avlopp och läckage från jordbruket, har på många håll rubbat denna balans. I synnerhet känner vi detta från Östersjön. Fisken lever måhända under vatten, men är lika beroende av syret som vi är. Då mängder av döda alger skall brytas ner av bakterierna i bottensedimenten krävs stora mängder syre. Detta tas från vattnet och inget lämnas i dessa områden kvar till fiskarna. Bottendöden är ett faktum och hela fiskebeståndet måste för sin överlevnad lämna platsen.
Plast
I många år har vi förfasats över alla platsföremål som skräpat ner våra stränder. Vad vi under dessa år inte förstod var att plasten på olika vägar också vandrade över till magarna på många av de djur som lever i och i anslutning till haven. Det förefaller t.o.m. som om vissa fiskyngel fullständigt missbedömer situationen och föredrar plast framför verklig föda. Detta gäller då i första hand de mikroplaster som frigjorts från sina moderprodukter och sedan förts ut med avloppen[20].
Oljeutvinning
I takt med att oljereserverna på land blivit allt färre och otillgängliga har blickarna riktats mot havsbottnarna. Det har nu gått många decennier sedan de första plattformarna placerades ut i de fiskrika och relativt grunda miljöerna i Nordsjön. Idag är utvinningen ett faktum på havsdjup på flera tusen meter. Dessa bottnar är i allmänhet inte några fiskrika platser, men hela hanteringen av oljan medför otaliga risker för spill i vattnet. Vi känner alla till plattformen Deepwater Horizon som exploderade och sjönk i Mexikanska golfen, eller Exxontanker som förliste utanför Alaskas kust[21]. I dagarna väntas den norska regeringen ge koncessioner för oljeborrning även i Norra ishavet.
Laxodlingar och sjukdomar
Odlad lax har för många inneburit att fiskkonsumtionen har kunnat hållas uppe utan att det dåliga samvetet väckts vad beträffar utfiskningen. Vi har redan tagit upp dessa odlingars stora beroende av foderfisk och fiskmjöl. En annan fara med denna verksamhet ligger i att laxen uppenbarligen har svårt att klara att leva i en så koncentrerad miljö i täta kolonier. Med nödvändighet tycks sjukdomar frodas som inte bara angriper odlingarna utan som också sprids till de vilda laxstammarna[22].
Sverige och fisket[23]
Svensk fiskeflottan utgörs av ca 1300 båtar på sammanlagt 30 000 ton. Våra fiskare ilandförde 2013 nästan 180 000 ton till ett värde av drygt en miljard kronor. Till detta kommer en beredningsindustri med en omsättning på närmare 6 miljarder kronor. Till 75 % hämtar denna industri sin fiskråvara utomlands. Den största delen av såväl fiskeflottan som beredningsverksamheten står att finna på den svenska väst- och sydkusten. Nordsjön är det viktigaste fiskevattnet. Som framgår av tabellen nedan så handlar det nästan enbart om sill och strömming. Tyvärr är det bara 40 % av denna fisk som hamnar på tallriken. 60 % mals ner till djurfoder[24] (bl.a. för fiskodlingar[25])

Den svenska direktkonsumtionen av filead och/eller fryst fisk beräknades 2012 till 136 000 ton. Till detta kommer färsk hel fisk, skaldjur vars mängd man saknar statistik för. Det är komplicerat att räkna ut hur stor den svenska konsumtionen av fisk är per person. Ett förvirrande faktum är att såväl exporten som importen av fisk dramatiskt överstiger de som svenska fiskare tar upp. Det strömmar således fisk båda riktningarna av gränsen i en utsträckning som motsvarar 500 000 ton[26]. Jordbruksverket anger i alla fall en konsumtion i storleksordningen 30 kg/person[27], vilket är en hög konsumtion internationellt sätt[28].
När det gäller svenska vattenområden brukar man dela in dessa i tre huvudområden: Bottenviken, Östersjön och Västerhavet med Skagerak och Kattegatt. Trots närheten till varandra så skiljer sig dessa vatten åt i en rad avseenden. Medan salthalten i Västerhavet närmar sig för haven normala 3,5 % i salthalt har de övriga bräckt vatten. Västerhavet har en dynamik mellan yt- och djupvatten medan Östersjön har en tydlig uppdelning mellan dessa skikt där utbyte av vatten är begränsat. Detta förstärker syrebristen i bottenskikten.
Idag rör sig stora fiskefarkoster över världshaven[29] på ett sätt som inte förekom tidigare[30]. Svenska fiskare förefaller dock fortfarande att i hämta sina fångster från de tre områden som talats om ovan, men det finns undantag. I boken Tyst hav berättas om fiskarfamiljen Ahlström som förutom att de dömts för tjuvfiske i Nordsjön också fiskat i vattnet utanför de av Marocko ockuperade Västsahara[31]. Detta är ett fiske som fördömts av FN och som har betecknats som ”stöld av naturresurs från ett ockuperat folk”.
Östersjöns situation
Utfiskning
Idag uppskattas att 75 % av fiskeområdena antingen att överexploaterade eller fullt utnyttjade. De fiskarter som drabbats hårdast är de som har låg produktivitet och långsam tillväxt. Hit hör torsk, piggvar, pigghaj, kolja och ål. År 1984 fiskades 450 000 ton torsk i Östersjön. Under de följande 10 åren sjönk torskbeståndet med 95 %. Den torsk som nu finns kvar hittas i ett område söder om Bornholm. Trots starka krav på fiskestopp tillåter EU att torskfisket fortgår, om än i begränsad skala.[32]
Miljöpåverkan
Östersjön är ett av de hav i världen som drabbats värst av miljöpåverkan. Man uppskattar att det bor 90 miljoner människor runt detta innanhav. 80 procent av alla föroreningar som rinner ut i Östersjön kommer från vattendrag i dessa länder. Uppskattningar säger att det under de senaste 100 åren skett en fördubbling av utsläpp av kväve och fosfor. Det innebär att 100 000 ton årligen skall tas om hand utöver det som tidigare varit det naturliga[34]. Östersjön klarar inte detta utan att det sker en dramatisk tillväxt av alger som tillgodogör sig de förbättrade levnadsvillkoren. Enligt de villkor som redogjorts för tidigare i denna artikel så innebär nedbrytningen av döda alger att syret försvinner i bottenvattnet, vilket i sin tur slår ut allt liv. Idag har detta inneburit att en bottenyta I Östersjön stor som Danmark saknar liv[35].
[1] https://www.havochvatten.se/hav/fiske–fritid/miljopaverkan/forsurning-av-sjoar-och-vattendrag/biologiska-effekter-av-forsurningen.html
[2] https://www.liber.se/plus/e212039501.pdf
[3] https://en.wikipedia.org/wiki/Fishing_vessel
[4] http://www.wwf.se/press/aktuellt/1603361-wwf-halften-av-havens-fiskar-och-ryggradsdjur-har-forsvunnit
[5] https://en.wikipedia.org/wiki/World_fisheries_production
[6] https://www.naturskyddsforeningen.se/nyheter/fortsatt-utfiskning-av-torsken
[7] https://www.naturskyddsforeningen.se/sites/default/files/dokument-media/rapport-bottentralning-fiska-for-framtiden-2016.pdf
[8] http://www.gp.se/ledare/kattegatt-%C3%A4r-utfiskat-1.1010810
[9] http://www.eu-upplysningen.se/faq/Fragor-och-svar/Jordbruk-och-fiske/Fiskekvoter-i-EU/
[10] http://balticsea2020.org/bibliotek/31-fiske/568-2017-ars-fiskekvoter-foer-oestersjoen-aer-beslutade
[11] http://www.havet.nu/?d=3472
[12] http://www.fishfight.se/EUsfiskeripolitik.html
[13] https://rattentillhavet.wordpress.com/fiskeindustrin/
[14] http://www.forskning.se/2005/06/16/kedjereaktioner-av-utfiskning/
[15] https://www.sydsvenskan.se/2013-01-07/kanada-fiskar-ut-torskvattnen
[16] http://tellus.science.gu.se/seminarier_och_kurser/golfstr_mmens_framtid
[17] https://c402277.ssl.cf1.rackcdn.com/publications/817/files/original/Living_Blue_Planet_Report_2015_Final_LR.pdf?1442242821 sid. 26
[18] http://supermiljobloggen.se/nyheter/2015/02/livet-i-korallreven-forsvinner-i-takt-med-okande-havstemperaturer
[19] http://www.edu.laholm.se/miljo/overgodning.html
[20]http://www.regeringen.se/artiklar/2017/02/plast-i-haven–ett-omfattande-miljoproblem/
[21] https://sv.wikipedia.org/wiki/Exxon_Valdez-milj%C3%B6katastrofen
[22] http://sveaskog.se/morrum/fiskevard–forskning/biotopvard/krafttag-mot-sjuka-laxar/
[23]http://www.sportfiskarna.se/portals/sportfiskarna/PDF/Miljo/Svenskt%20yrkesfiske%202020%20REMISSVERSION.pdf sidan 19
[24] http://havsmiljoinstitutet.se/hav-och-samhalle/fiskkonsumtion
[25] http://swemarc.gu.se/25svar/18
[26] http://havsmiljoinstitutet.se/hav-och-samhalle/fiskkonsumtion
[27] http://www2.jordbruksverket.se/download/18.7d09976314ed25cc1f6bd707/1438164110182/ra15_15.pdf
[28]http://www2.jordbruksverket.se/download/18.7d09976314ed25cc1f6bd707/1438164110182/ra15_15.pdf sidorna 30 och 31
[29] https://ec.europa.eu/fisheries/cfp/international_sv
[30] http://www.desdemonadespair.net/2012/05/graph-of-day-expansion-and-impact-of.html
[31]https://books.google.se/books?id=DAwi9iBvXgEC&pg=PT243&lpg=PT243&dq=svenska+fiskare+utomlands&source=bl&ots=rGEWjkS6fg&sig=H2EjnCUl64eFs-ERS67MAWJFNn4&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwjYwfqfqvzVAhXiO5oKHZpXCyMQ6AEIQzAF#v=onepage&q=svenska%20fiskare%20utomlands&f=false
[32] http://www.havet.nu/?d=33
[34]https://www.havochvatten.se/download/18.44ebc86154b1fe664adec74/1464008917803/rapport-2016-12-naringsbelastningen-pa-ostersjon-och-vasterhavet-2014.pdf
[35] https://www.svd.se/bottendod-vanligast-i-ostersjon