Makrill

Ordning abborrartade fiskar
Perciformes
En morfologiskt och även ekologiskt heterogen grupp fiskar. Några oftast gemensamma karaktärer för ordningens arter är taggiga fenstrålar, 2 ryggfenor, saknar fettfena, har simblåsa, stjärtens fenstrålar aldrig flera än 17 men oftast färre.
Denna ordning är den artrikaste bland alla vertebrater. Den omfattar 150 familjer, ca 1.367 släkten och ca 7.791 arter. Av de många familjerna är smörbultarna (Gobiidae) artrikast med minst 1.500 arter, följd av munruvare (Cichlidae) med 680 arter och läppfiskar (Labridae) med 500 arter.
Ca 3/4 av ordningens arter lever utefter tempererade och tropiska havskuster. De övriga är oceaniska eller levande i sötvatten.

Familj makrillfiskar
Scombridae
Strömlinjeformade, snabbsimmande fiskar med 2 ryggfenor, varav den främre är taggstrålig och kan fällas ned i en fåra. Serier av små fenor mellan stjärtfenan och bakre ryggfenan resp analfenan. Stjärtfenan är proportionellt stor och djupt urringad. Små fjäll. Familjen består av 15 släkten med 48 arter som finns i varma och varmtempererade hav. I europeiska vatten 7 släkten och 11 arter. I Norden 6 resp 7, men endast 3 arter ärårsvissa.

Makrill, Atlantisk
Scomber scombrusKännetecken: Kroppen är spolformig. Ryggens färg flammar i grönt eller blått med oregelbundna svarta tvärband nedåt sidorna. Denna teckning skiljer makrillen från andra svenska fiskar. Färgvarieteter av denna art anträffas ganska ofta. Ibland är översidan en färgat mörk eller försedd med ljus, finmaskig nätteckning; andra gånger visar den ”bokstavsteckning” eller är fläckig. Saknar simblåsa. Längd och vikt sällan över 40 cm resp 700 g men når upp till 66 cm resp 3,5 kg.

Utbredning: Söderut i Europa längs hela Atlantkusten, Medelhavet och Svarta havet. Kan tillfälligt nå så långt österut i Norra Ishavet som Vita havet och Novaja Semlja. Utmed Afrikas västkust till Senegal. I västra Atlanten längs Nordamerikas kust från mellersta Labrador till Nord-Carolina.

Förekomst i Sverige: Makrillen är vissa tider av året (se under Flyttning) allmän i Skagerack, Kattegatt och Öresund. Den går vid kraftiga saltvattensinflöden eller inströmning av varmare vatten även in i Östersjön; i stim upp till norra Uppland och Ålands skärgård, i enstaka exemplar tillfälligt ända upp till Haparanda i nordligaste Bottniska viken.

Miljö och vanor: Arten lever i fria vattenlager, där den nära ytan stimvis i oerhörd fart drar omkring på planktonjakt eller flyr undan sina fiender. Den hör till de snabbaste och mest uthålliga simmarna inom sin art. Makrillstimmen förflyttar sig under jakt med perfekt synkroniserade riktningsförändringar och uppstannanden. Under morgnar och kvällar jagar de ofta vid ytan. Vintertid vistas arten nära botten på djupt vatten mellan 150-250 m.

Flyttning: Makrillen företar regelbundna lek och näringsvandringar. Om vintern lever makrillen i Nordsjöns och Atlantens djupare vatten på 150-200 m, varvid den intar ringa eller ingen föda. Efter hand ökar aktiviteten och i april-maj flyttar den i stora stim med varma havsströmmar dels in i Skagerack och Kattegatt, dels norrut för att leka. Efter fortplantningen förblir arten i dessa vatten. Nu har den en väldig aptit och följer den drivande födan även in i Öresund och Östersjön. Från slutet av juni och i juli brukar makrillen dra sig något utåt från skärgårdarna för att återkomma i aug. Under hösten återvänder makrillen ut till de stora havsdjupen, men den kan övervintra i södra Östersjön.

Föda: Makrillungar förtär plankton, t ex fiskägg och kräftdjurslarver. Som vuxen äter arten alltjämt huvudsakligen planktondjur men nu utökat med små fiskar såsom tobis samt ungar av torsk, sill och skarpsill, vilka slukas hela. Periodvis, t ex efter leken, äter makrillen mycket småfisk.

Fortplantning och tillväxt: Makrillen blir könsmogen vid 3-4 års ålder och vid ca 30 cm längd. Leken äger i nordiska farvatten rum under juni-juli i östra Skagerack och norra Kattegatt. Lek sker även i Nordsjön och i Atlanten väster om Brittiska öarna i maj-juni samt i Medelhavet i mars-april. Makrillarna samlas i ytvattnet såväl om dagen som om natten. Honan kan producera upp till ca 1 milj ägg, vilka nattetid läggs i repriser. De mäter 0,9-1,4 mm och är pelagiska och kläcks efter 5-7 dygn, varvid larven är 3,5-3,9 mm. Den driver med strömmarna, tills den blir ca 10 mm, då den själv blir aktiv. Efter 0,5 år är makrillen 10-15 cm lång, efter 1 år 21 cm, 2 år 28 cm, 3 år 31-32 cm, 4 år 33 cm och 5 år 35 cm.

Livslängd: Minst 20 år.

Status: Som alla kommersiellt betydelsefulla fiskar har makrillen blivit hårt överfiskad. Det beräknas att populationerna alltsedan 1960-talet stadigt minskat och f n endast uppgår till ca 1/5 av sin ursprungliga storlek.

Användning: Makrillen är en av de allra viktigaste näringsfiskarna. Den fångas med dörj, drivgarn, trål, ringnot, bottengarn och snörpvad. Fångsten i Sverige under 1950- och 1960-talen uppgick till ca 13.000 ton per år till ett värde av över 12 milj kr men var 1975-1977 endast 3.601-4.606 ton med ett fångstvärde av 5-6 milj kr. 1983 fångades blott 1.941 ton till ett värde av drygt 6 milj kr. Sportfisket på makrill har under senare år alltmer utvecklats.

Andra namn: Mindre makrill kallas spirr.