Skip to content

Välkommen till Fiskbasen.se! Vi har samlat information om mer än 280 olika fiskar i svenska vatten. Vår vision är att sprida kunskap om svenska fiskar, vattendrag och natur. Vi vill leva upp till Fiskbasen.se – Allt om svensk fisk! Förutom mängder av fiskar hittar du fiskrecept, diskussioner kring miljö och utfiskning samt samlingssidor för sportfiskare, färsk fisk och bästa fiskeställena. Välkommen till Sveriges sida om fisk!

Kummel

Kummel

Ordning torskartade fiskar
Gadiformes
Långsträckta fiskar, vanligtvis med horisontellt långa rygg- och analfenor utmed kroppen. 7 familjer, 76 släkten och ca 414 arter, av vilka 5 lever i sötvatten.

Familj kummelfiskar
Merlucciidae
Fiskar med långsträckt kroppsform. 2 ryggfenor (utom för 1 släkte). 1 analfena. Ingen skäggtöm. 5 släkten och 16 arter är utbredda i Atlanten, östra Stilla havet samt kring Tasmanien och Nya Zeeland. I Europa och Norden 1 art.

Kummel
Merluccius merluccius
Kännetecken: En spolformad fisk, som till skillnad från torskfamiljens arter har endast 2 ryggfenor och 1 analfena; den senare löper utmed buksidan och har ungefär samma långdragna utseende som den bakre ryggfenan. Stjärtfenan är tvär. Mun- och gälhålor är svarta. Längd och vikt upp till 1,35 m (i utlandet 1,80 m) resp 15 kg.

Utbredning: Söderut i Europa längs hela Atlantkusten och Medelhavet. Tillfällig i Svarta havet. Utmed Afrikas västkust till södra Marocko men anträffas åtminstone sporadiskt längs Västafrika till Ghana, där den är årsviss. Längs Nordamerika från Labrador till Nord-Carolina.

Förekomst i Sverige: Kummeln uppträder årligen i Skagerack, men frekvensen är mycket varierande. En del år är fisken allmän, andra år mindre vanlig. Dess bästa tillhåll i Bohuslän är väster om Tjörn och Orust. Den finns även i Kattegatt och går ibland ned i Öresund samt har anträffats i Östersjön.

Miljö och vanor: Kummeln uppehåller sig i havens djupvatten från 200-1.000 m men kan sommartid vistas intill bankar på 20-50 m djup. Håller gärna till ovan ler- och dybottnar. Av allt att döma går kummeln åtminstone tidvis i stim. Under natten är den aktiv och stiger då upp till ytan för att jaga. Kummelns periodicitet beror på salthaltens växlingar, i sin tur förorsakade av in- och utströmmning från och till Atlanten.

Föda: Fiskar, framför allt kolmule och makrill, men även sill, skarpsill, ansjovis och sardin. Dessutom bläckfiskar. Unga kumlar äter kräftdjur.

Fortplantning och tillväxt: Hanen är könsmogen vid 4 års ålder och 25-30 cm längd, honan vid 10 år och ca 70 cm längd. Fortplantningen äger rum över 100-1.000 m djupa bankar i havet under april-aug med utpräglade lektoppar vid fullmåne. I Skagerack har lek konstaterats i aug. Även i Kattegatt kan denna fisk fortplanta sig. Äggen är pelagiska och kläcks efter 2-3 dygn. Larver och ungstadier driver omkring i vattnet in mot kusterna, där det första levnadsåret tillbringas.
Kummelns tillväxt sker (vid Irland) enligt följande schema: 2 år 20 cm, 3 år 24 cm, 4 år 34 cm, 5 år 41 cm, 6 år 50 cm, 7 år 60 cm, 8 år 68 cm, 9 år 75 cm, 10 år 82 cm och 11 år 87 cm.

Status: Kummeln har traktvis utsatts för ett kraftigt överfiske och blir mångenstädes allt sällsyntare samtidigt som medelvikten går ned.

Användning: Kummeln utgör ett viktigt fiskeobjekt utanför Bohuslän, men fångsterna växlar mycket. 1983 uppgick fångsten till endast 78 ton till ett värde av 710.000 kr. Den tas i trål, garn och backor. Börjar utnyttjas också som sportfisk.

Andra namn: Även det norska namnet lysing används i Sverige för denna fisk.