I yrkesfisket förekommer krokfiske efter torsk ofta vid sydkusten och dessutom är det ganska vanligt på Öland och Gotland. Fiskelag på 2-3 man kan lägga ut upp till 6,000-8,000 krokar per fisketur.
Långrevar som användes består av en lina vilken med ett par meters mellanrum försetts med tafsar (känsor) på vilka krokarna sitter.
Linan med de agnade krokarna (ofta bitar av sill) körs ut från båten. Med vissa mellanrum ankras linan och för att den skall synas sätter man också ut bojar med flaggor eller andra märken som utmärkning. Efter några timmar eller en natts fiske är det dags att hala in långreven igen.
Denna typ av fiske är mycket tidsödande, eftersom alla linor och krokar skall redas upp efter varje fisketillfälle och sedan agnas om igen till nästa dags fiske.
På senare år har viss rationalisering skett och man kan numera underlätta flera av arbetsmomenten genom en långt driven mekanisering. Så kan t ex påsättningen av betet på krokarna ske automatiskt.
Med hjälp av drivande, uppflötade, linor fiskar man också med långrev uppe i vattnet. Detta fiske sker i huvudsak efter lax och förekommer främst i Östersjön och i Bottenhavet under vissa tider av året.
Till krokfisket hör också fisket med dörj och pilk – kanske framförallt efter makrill. Dessa fiskesätt har dock med åren förlorat alltmer i betydelse i det kommersiella yrkesfisket.
Bild och text av Björn Beckman, Sveriges Fiskares Riksförbund.