Ordning rockor
Rajiformes
Rockorna är breda, platta fiskar, vilkas förstorade bröstfenor i hela sin längd är sammanvuxna med huvudet och kroppen, så att de tillsammans bildar en skiva. Mun, näsöppningar och gälspringor sitter på undersidan, ögon och utandningshål på ovansidan. Stjärten är ofta långsmal och skarpt avsatt från kroppen, ungefär som en svans. Rygg- och stjärtfenor rudimentära eller saknas. Ingen analfena. Käkarna är utskjutbara. Tänderna ofta sammanvuxna plattor. Bottenlevande rockor tar in vatten för andning genom utandningshålen, pelagiskt levande rockor genom munnen. Flertalet arter föder levande ungar. Rockorna simmar i fritt vatten antingen med kraftiga, vinglika slag av de stora kroppsflikarna eller genom att de senares ytterkanter utför serier av snabbt undulerande rörelser. Den senare metoden används nästan alltid när rockor simmar strax ovanför bottnen.
1 ordning 9 familjer, varav 7 i Europa och 4 i Norden.
Familj rockor
Rajidae
Hithörande arter har en långsmal, svanslik stjärt, på vilken ryggfenorna är placerade. de senare är 2 eller 1 eller saknas helt. Stjärtfenan föga utvecklad eller saknas helt. En del stjärtmuskler har utvecklats till svaga elektriska organ. Dessa används för ellokalisering av byte och kanske även för identifiering av artfränder. Flertalet arter är försedda med hudtaggar (hudtänder), ofta i en rad längs ryggen. 5 gälspringor. Näsborrarna och luktsinnet välutvecklade. Majoriteten av familjens medlemmar är bottenlevande. En del arter jagar också i fritt vatten. Dessa arter igenkänns på att ha mörkaktig undersida, medan bottenarternas är ljus. Ehuru befruktning sker i honans kropp är hithörande rockor äggläggande. Äggen inneslutna i avlånga, fyrkantiga läderartade kapslar med långa sprötlika utskott i varje hörn. 14 släkten med minst ca 190 arter är utbredda i alla oceaner, I Europa 2 släkten och 23 arter. I Norden 2 resp 17.
Det måste framhållas att artidentifiering av Rajidae-rockor ofta är en svår uppgift, genom att många karaktärer i form, färg och mönster hos resp art växlar med ålder och kön samt dessutom individuellt beroende av bottnens utseende. Därtill är morfologiskt aberranta individ inte ovanliga hos dessa rockor. Nedan ges i regel kännetecken endast för vuxna rockor.
Amblyraja radiata
Utbredning: Norr- och österut i Ishavet till Spetsbergen resp Kaninhalvön i Sibirien. I Nordamerika kusterna av södra Grönland och Baffins land söderut till St Lawrencebukten.
Förekomst i Sverige: Arten är vår vanligaste rocka och finns i Skagerack, Kattegatt, Öresund och sydvästra Östersjön.
Miljö och vanor: Klorockan uppsöker sandiga eller dyiga bottnar utmed kusterna och på varierande djup från 10-850 m, oftast mellan 30-200 m. Vanligen kommer den längre intill stränderna och upp på grundare vatten än andra rockor. I arktiska vatten vistas arten på större djup, ned till ca 1.000 m.
Flyttning: Om våren vandrar könsmogna honor för lek in mot stränderna och hanarna följer efter 4-5 veckor senare.
Föda: Små bottenfiskar, kräftdjur, mollusker och maskar.
Fortplantning och tillväxt: Honor med mogna ägg har anträffats under alla tider av året, men merparten av äggläggningen sker mellan feb och juni. Äggkapslarna placeras på tämligen grunt vatten. De är mindre (42-66 mm långa) än knaggrockans men med längre hörnspetsar (upp till 9 cm). De är kölade på kanterna och har sidorna översållade med fina fibrer. Nykläckta mäter ungarna 93-109 mm. Honorna blir könsmogna vid 39 cm längd.
Livslängd: 20 år.
Användning: Tas och utnyttjas i samband med fångst av andra fiskar.
Andra namn: Denna vanliga rocka har många namn. Det här använda brukas mest, men i Göteborgs skärgård kallas den även ritter och järnhatt, utanför Lysekil lampa och utanför Strömstad tinhög samt vid Kullabergtorrborr och perukrocka (jfr knaggrockan).