Hornsimpa

Ordning kindpansrade fiskar
Scorpaeniformes
Oftast långsträckt kroppsform. Huvud och kropp vanligtvis försedda med taggar och benplåtar. Bröstfenorna ofta rundade och stjärtfenan sällan kluven i två spetsar. Ordningen är representerad av 20 familjer med ca 269 släkten och ca 1.160 arter. De flesta arterna är marina och utbredda i världshaven.

Familj simpor
Cottidae
Fiskar med stort huvud och proportionellt stora bröstfenor. 2 ryggfenor som hos en del arter är sammanhängande. Den främre har taggstrålar. Bukfenorna har 1 taggstråle vardera. Huden är här och var täckt av knölar, taggar och benplåtar. Sidolinje. Simblåsa saknas. Ca 70 släkten och ca 300 arter förekommer i hav och sötvatten på det nordliga halvklotet samt Argentina, sydöstra Australien och längs Nya Zeeland. I Europas saltvatten 6 släkten och 10 arter. I Norden 6 resp 8.

Hornsimpa, fyrhornig
Triglopsis quadricornisKännetecken: Denna kraftiga simpa utmärks av rader av små, pärllika benutskott längs sidorna ovanför sidolinjen och av 4 skrovliga, tvättsvamplika knölar på det stora huvudets översida. Knölarna är mest utvecklade på Östersjöns och övriga havs hornsimpor, som dock kan uppvisa obetydliga ”horn”. På sötvattenssjöarnas hornsimpor är knölarna delvis eller helt reducerade. Även längden är mycket olika på skilda lokaler och mindre i sjöar än i havet. I sötvatten uppgår längden ofta till endast 10 cm, men i Östersjön når hornsimpan 35 cm, i Berings sund 60 cm. Honan blir störst och hanen brukar ej överskrida 23 cm. Vikt upp till 750 g.

Utbredning: Österut längs Ishavskusten till Berings sund och vidare i Nordamerika från södra Alaska norr- och österut längs Canadas arktiska kuster inkl Hudson Bay och söderut längs Atlantkusten t o m Newfoundland. Grönlands sydvästra och östra kustvatten. Reliktpopulationer från Östersjöns tidigare istidsstadier instängda i sjöar i Norge (1), Sverige (21), Finland (18) och Ryssland (3), bl a Ladoga och Onega. På motsvarande sätt är arten isolerad också i de stora amerikanska sjöarna. Mångenstädes går hornsimpan in i de större flodernas lägre lopp.

Förekomst i Sverige: Hornsimpan finns i Östersjön från Öland t o m Norrbotten, varjämte den förekommer i Vänern, Vättern och Mälaren samt 4 sjöar i Östergötland (Åsunden, Åländern, Örn och Broken), 7 i Dalsland (Stora Le, Lelången, Edslan, Torrsjön, Grann, Iväg och Käppesjön), 5 i Värmland (Övre Fryken, Mellanfryken, Rottnen, Värmeln och Ränken) samt Västra Silen, som ligger i både Dalsland och Värmland. Den finns också i Siljan och Orsasjön i Dalarna. 6 insjöraser i Sverige har beskrivits (Mälaren, Vättern, Fryken, Örn och Åsunden).

Miljö: Djupa och kalla sjöar. I havet går hornsimpan ned till 100 m djup, medan den i t ex Vättern uppsöker nivåer på 70-100 m. Särskilt djupt ned går den under sommaren, men i Luleå skärgård uppehåller den sig på grunda bottnar även sommartid.

Flyttning: Om hösten företar arten en vertikal flyttning till grunda vatten, varifrån den i juni flyttar till djupare bottnar. I samband med dessa flyttningar förändras också dieten.

Vanor: Hornsimpan är under sommaren aktiv om natten. Den är huvudsakligen en bottenfisk.

Föda: Består framför allt av kräftdjur men även insekter, maskar och mollusker samt fiskar, t ex nors, siklöja, sandstubb och storspigg. Rom av den egna och andra arter förtärs.

Läten: Se nedan under fortplantning.

Fortplantning och tillväxt: Leken sker i nov-feb både i hav och sjöar, då fisken uppsöker grunt vatten. Härunder spärrar den revirhållande hanen ut bröstfenorna och utför undulerande rörelser med ryggfenan, i vars bakkant en vit fläck demonstreras. Han kan också vända kroppen i U-form. Honan brukar svara med liknande rörelser av bröstfenorna. Dessa rörelser kan pågå timvis. I samband med revirförsvar utstöter hanen ett dovt, vibrerande ljud. Också honor har detta läte. Äggen befruktas i en kopulationsliknande ställning, varvid hanen placerar sig snett bredvid honan med bakkroppen under hennes. Härvid möts könsöppningarna eller kommer varandra mycket nära. Hanen böjer rytmiskt sin kropp in mot honans och trycker mot henne, varvid ägg avges och befruktas. Äggen läggs i en klump på bottnen. I honan kvarblivande ägg kan bli befruktade av i ovariet inträngande spermier. Rommen är olikfärgad på skilda lokaler; grönblå i Östersjön, Mälaren, Vänern och Åländern, rödgul eller gul i Vättern, Orsasjön, Rottnen, Värmeln och Ränken. I några sjöar (t ex Fryken samt sällsynt i Mälaren och Vänern) förekommer båda färgtyperna. Fenomenet tycks bero på den lokala födans beskaffenhet. Hanen håller sig intill äggen, vaktar dessa effektivt, viftar med bröstfenorna syrgasrikt vatten över dem och plockar bort döda romkorn. Han kan vid behov flytta hela romklumpen. Kläckning äger rum efter 3 månader och har konstaterats i april, varvid ynglen mätte 11 mm. De lever pelagiskt.
Detaljer om tillväxten är föga kända.

Livslängd: Okänd.

Användning: Hornsimpan är ej föremål för särskilt fiske. Dess kött är emellertid uppskattat och av rommen bereds kaviar.