Ordning laxartade fiskar
Salmoniformes
En heterogen grupp av fiskar bestående av 15 familjer, 90 släkten och 320 arter. I Europa endast 5 familjer, varav 1 är inplanterad.
Familj laxfiskar
Salmonidae
Kraftigt byggda fiskar med avlång, spolformad kropp. Ett gemensamt drag för alla familjens arter är en liten fettfena (ett hudveck utan fenstrålar) på bakryggen. Alla arter är antingen anadroma eller helt sötvattenlevande.
Familjens systematik är invecklad och har varit föremål för många undersökningar. Lokala varianter utbildas snabbt. Förmodligen finns flera biologiska arter än som f n är kända. Laxfiskarna har exempelvis under sin utveckling genomgått upprepade kromosonfördubblingar. Arterna finns huvudsakligen i tidigare nedisade områden på den norra hemisfären. Landisarnas fram- och tillbakaryckningar har ytterligare komplicerat evolutionsförloppet. Det är kanske omöjligt att för laxfiskarna åstadkomma en fylogenetiskt korrekt systematik.
Familjen omfattar 10 släkten och ca 68 arter, med utbredning i Europa, Asien, Afrika och Nordamerika. Inplanteringar har företagits i Sydamerika och Australien samt dessutom i stora delar av Afrika och Asien utanför det spontana förekomstområdet. I Europa finns 9 släkten och förmodligen ca 15 arter, men 8 är inplanterade.
Thymallus thymallus
Utbredning: Österut till Volgas övre vattensystem. Söderut till mellersta Frankrike, norra Italien, Donaus vattensystem och mellersta Ryssland.
Förekomst i Sverige: Harren är huvudsakligen en nordsvensk fisk. I söder finns den i Klarälvens system samt i Vättern. Den är sällsynt i Vänern. I Lagans vattensystem torde den numera förekomma blott vid sträckan Strömsnäsbruk-Traryd i Småland. Förmodligen är den numera utgången ur Motalaströms och Svartåns system. Den finns även i Tyttbo, Gysinge och Söderfors i Uppland-Gästrikland. Norr om Dalälven förekommer den i alla landskap liksom längs Norrlandskusten, särskilt från Hälsingland och norrut till Torne älv. I fjällen går den upp i björkregionen, i sällsynta fall även i videregionen, t ex i Råstojaure i Torne lappmark. Finns även i Bottenviken och Bottenhavet längs Norrlandskusten, framförallt i Norrbottens skärgård. Arten har inplanterats på flera platser i Värmland.
Miljö: Älvar, strömmar, sjöar och bräckhav med steniga bottnar och klara, kalla och väl syresatta vatten. I Norrbottens skärgårdar står hanen gärna utanför bränningarna. Även klippbottnar täckta av sand. Tål inte vattentemperaturer över 20° C.
Flyttning: Periodiska vandringar uppför och nedför floder och bäckar äger rum i samband med leken. Populationen i Ängerån, Västerbotten, flyttar vid några månaders ålder och ca 10 cm längd i aug-sept till havet för att 4 år senare i maj återvända till födelseplatsen i samma å för lek. Sannolikt har också andra nordliga harrbestånd liknande anadroma vanor.
Vanor: I övrigt stationär. Harren lever ofta i stim men varje fisk har ett eget område, som försvaras gentemot kamraterna, trots att uppträdandet i övrigt är kollektivt. Kan från ca 3 m djup på bottnen se på vattenytan flytande byten, som fångas effektivt trots stark ström. ”Betar” mygg- och knottlarver på bottenstenar. Fångar även flygande insekter. Periodvis blir harrens jakt rentav intensiv. Strax före och under svärmningen av nattsländor, som markeras av deras dans tätt över vattenytan, ägnar sig harren åt fångst av nattsländelarver (husmaskar) och puppor nere på bottnen.
Föda: Harren livnär sig av både drivande och bottenlevande djur som plankton, insekter (framförallt husmaskar samt mygg- och knottlarver), snäckor, märlor, småfiskar, rom och yngel.
Fortplantning och tillväxt: Harren är könsmogen vid 3 till 6 års ålder. I regel fortplantar den sig varje år. Leken äger rum under ca 2 veckors tid i mars-juni i samband med islossningen. Vandringen till lekplatserna brukar ske nattetid. Hanarna har denna tid revir på upp till 16 m2, men ofta mindre. Omfattningen är beroende av bottentopografin. I sjöar och rinnande vatten samt även längs kusten över sand-, grus- eller stenbottnar på djup mellan 15 cm och 4 m leker harrarna parvis. Harren gräver ej lekgropar som öring, lax och röding, men vid parningen pressar honan med vibrerande rörelser ned bakkroppen i gruset, så att äggen deponeras i en 4-8 cm djup, boliknande kavitet. Härvid täcker hanen honans rygg med sin ryggfena. Honorna leker under 1-3 dygn, hanarna under 4-7. En hona på 0,5 kg har ca 4.000 romkorn, men en i Norge på 1,5 kg hade 27.000. Dessa kläcks efter 3-4 veckor. Vid 1 månads ålder är ynglet ca 3 cm, efter 3 månader ca 6 cm. Ynglen stannar delvis under sommaren kvar på födelseplatsen, innan de vandrar ut i sjöar och skärgårdar, men de flesta spolas ut som nyläckta yngel.
Hanarna växer i början snabbare än honorna, men vid 7 års ålder är de senare ändå störst. redan vid den första sommarens slut kan harrungen (i Storsjön, Jämtland) mäta 8-10 cm. 4 år gammal är fisken 25-30 cm och väger ett par hg. Vid 5 år är den 29-34 cm, vid 6 år 32-37 cm och vid 7 år 34-39 cm. Kilovikt uppnås efter 7 till 8 år.
Livslängd: 15 år.
Användning: I Norrland är harren en viktig husbehovsfisk. Den tas med nät, not och utter. Uppskattad sportfisk.
Andra namn: Vala, haspa och röttling.