guldfisk

Ordning karpfiskar
Cypriniformes
Denna ordning är den näst artrikaste av alla fiskordningar. Den består av 6 familjer med 256 släkten och ca 2.422 arter varav flertalet lever i sydöstra Asien. I Europa finns endast 2 familjer med ca 80 arter.

Familj karpfiskar
Cyprinidae
Fiskar med varierande kroppsform, antingen långsträckta eller mer kompakta med hög, rundad rygg. endast 1 rygg- och 1 analfena. Flertalet arter ger ett silverglittrande intryck då de spritter i vattnet eller välver i ytan genom att ljuset reflekteras. Saknar tänder men är i stället försedda med 1, 2 eller 3 rader tänder i svalgbotten och en hornplatta i svaljtaket eller översta delen av matsmältningskanalen. Vidare kännetecknas familjen anatomiskt med en oftast i 2 kamrar uppdelad simblåsa, som står i förbindelse med innerörat och ger en förbättrad hörsel. Hanarna och hos vissa arter även honorna utbildar under lektiden pärlliknande vårtutskott på framförallt huvudets och framkroppens hud. Familjen finns med ca 194 släkten och ca 2.070 arter i Eurasien, Nordamerika och Afrika. Det är världens artrikaste fiskfamilj, men i Europa förekommer endast 9 släkten och ca 80 arter. Samtliga arter lever i sötvatten, men några har anpassat sig till bräckvatten, särskilt i Östersjön.

Guldfisk o. Silverruda
Carassius auratus auratus Carassius gibeloKännetecken: Liknar rudan till kroppsformen. Saknar skäggtömmar. Arten finns med 2 former: guldfisken (Carassius auratus auratus) och silverrudan (Carassius gibelo). Guldfisken är som ung grönbrun på ovansidan, bronsfärgad på sidorna och gulaktig på buken. Efter några år börjar gulröda pigment bli synliga. De vackert orange- eller rödfärgade individerna är resultat av mångårig odling. I vilt tillstånd förloras den röda färgen efter några generationsväxlingar. Silverrudans ungdomar liknar guldfiskens men har till en början gyllene sidor, som när fisken blir äldre övergår till silverfärg. Buken vitaktig. Längd och vikt upp till 45 cm resp 3 kg.

Utbredning: Guldfisken infördes till Portugal 1611 som prydnadsfisk och har därefter under århundraden av samma skäl införts till praktiskt taget alla europeiska länder. Under denna tid har arten mångenstädes förvildats och dessutom direkt inplanterats. Nuvarande ”vilda” utbredning i Europa är alltså ett resultat av all denna verksamhet. Samma utveckling ägde rum i Nordamerika , där arten nu är väl spridd. Guldfiskens hemland är östligaste Sibirien och Kina. Silverrudan är däremot en västlig form vars ursprungligt naturliga utbredning i Europa är svår att konstruera genom att den varit föremål för inplanteringar alltsedan medeltiden, ofta genom klostrens förmedling. F n anses att silverrudans naturliga utbredning omfattar västra Sibirien och sträcker sig in i Europa till norra Tyskland och Svarta havsområdet inkl stora delar av Rumänien, Bulgarien, nordöstra Grekland och norra Turkiet. I västra Europa är den alltså inplanterad.

Miljö: Grunda, tätbevuxna laguner och dammar i översvämningsområden intill floder, grunda sjöar med tät strandvegetation, långsamt rinnande floder med dybottnar.