Skip to content

Välkommen till Fiskbasen.se! Vi har samlat information om mer än 280 olika fiskar i svenska vatten. Vår vision är att sprida kunskap om svenska fiskar, vattendrag och natur. Vi vill leva upp till Fiskbasen.se – Allt om svensk fisk! Förutom mängder av fiskar hittar du fiskrecept, diskussioner kring miljö och utfiskning samt samlingssidor för sportfiskare, färsk fisk och bästa fiskeställena. Välkommen till Sveriges sida om fisk!

fenknot

Fenknot

Ordning kindpansrade fiskar
Scorpaeniformes
Oftast långsträckt kroppsform. Huvud och kropp vanligtvis försedda med taggar och benplåtar. Bröstfenorna ofta rundade och stjärtfenan sällan kluven i två spetsar. Ordningen är representerad av 20 familjer med ca 269 släkten och ca 1.160 arter. De flesta arterna är marina och utbredda i världshaven.

Familj knotar
Triglidae
Långsträckta fiskar med högt huvud, som är beklätt av ett benpansar och hos flera arter försett med taggar. Bröstfenornas 2 eller 3 lägre strålar är åtskilda, fingerliknande och rörliga samt utrustade med smak- och känselorgan. ”Fingrarna” används för förflyttning på bottnen och för att gräva efter och känna föda i bottenslammet. 2 åtskilda ryggfenor. Producerar ljud genom muskler, som har förbindelse med simblåsan. Bottenlevande. Ca 14 släkten med ca 86 arter är utbredda i alla tempererade och tropiska hav. I Europa 5 släkten och 8 arter. I Norden 4 resp 5.

Fenknot
Chelidonichthys lucerna
Kännetecken: Denna fisk är störst av Europas knotarter och liknar knoten. Den har högt huvud, delvis bepansrade sidor, stora, nästan vingliknande svartgröna bröstfenor med intensivt blå kanter och ibland även strålar (som mattas med tilltagande ålder) och fingerliknande, fria fenstrålar på bröstet. Sidolinjens fjäll är släta och ej förlängda som hos rödknoten. Färgen individuellt varierande. Munkanterna lyser nattetid med ett fosforescerande sken från små självlysande organismer, som satt sig fast där. Honan är större än hanen. Fenknoten blir 75 cm lång. Vikt upp till 5,2 kg.

Utbredning: Söderut i Europa längs hela Atlantkusten och Medelhavet. Går i Schelde upp till Antwerpen. Utmed Afrikas västkust till Senegal. Kanarieöarna. Årsviss i Norge. Tillfälligt anträffad i Danmark och Sverige.

Förekomst i Sverige: Denna art är en från Atlanten tillfällig gäst i Skagerack, Kattegatt och Öresund. Under senare år har följande fynd gjorts: Gullmaren, Bohuslän, 4/10-1930 och 1931, Malmö 20/8-1946, 29/10 och 11/11-1947, 1 ex vid Stora Middelgrund 18/12-1947 och 3 ex ilandförda i Göteborg 1948 och 1949 utan datum- och lokaluppgift, 1 ex i Skagerack 3/11-1961, 1 i Vändelsöfjärden, Halland, 20/9-1970, 1 vid Nidingen, Kattegatt, 10/12-1970, 1 i Öresund vid Klagshamn 21/10-1977 och 1 i Kattegatt nordöst om Läsö 13/8-1978.

Miljö och vanor: Fenknoten är en kustfisk, som håller sig ett stycke ut i havet på tämligen grunt vatten men har en djupamplitud av 2-300 m. Arten har anträffats i floder i sötvatten (se ovan under Utbredning). Den lever i små grupper på sand- och dybottnar, men kan simma utmärkt och besöker stundom ytan, över vilken den t o m hoppar med stor fart och ”seglar” ett stycke med utbredda bröstfenor. Den kryper på bottnen och känner sig för med de fria fenstrålarna, som signalerar bytets närhet.

Flyttning: Kommer sommartid in mot stränderna.

Föda: Kräftdjur, blötdjur och små fiskar som tobis, bultarter, sjökockar, skarpsill, sardin, prästfisk och unga flatfiskar.

Läten: Utstöter grymtanden genom muskelsammandragningar av simblåsan.

Fortplantning: Leken sker i mars-okt beroende på latituden. Äggen är pelagiska och kläcks efter några dygn. Detaljer om fortplantning och tillväxt är föga kända.

Livslängd: Minst 6 år.

Användning: Uppskattad matfisk av ekonomisk betydelse.

Annat namn: Storgnoding.