Ordning karpfiskar
Cypriniformes
Denna ordning är den näst artrikaste av alla fiskordningar. Den består av 6 familjer med 256 släkten och ca 2.422 arter varav flertalet lever i sydöstra Asien. I Europa finns endast 2 familjer med ca 80 arter.
Familj karpfiskar
Cyprinidae
Fiskar med varierande kroppsform, antingen långsträckta eller mer kompakta med hög, rundad rygg. endast 1 rygg- och 1 analfena. Flertalet arter ger ett silverglittrande intryck då de spritter i vattnet eller välver i ytan genom att ljuset reflekteras. Saknar tänder men är i stället försedda med 1, 2 eller 3 rader tänder i svalgbotten och en hornplatta i svaljtaket eller översta delen av matsmältningskanalen. Vidare kännetecknas familjen anatomiskt med en oftast i 2 kamrar uppdelad simblåsa, som står i förbindelse med innerörat och ger en förbättrad hörsel. Hanarna och hos vissa arter även honorna utbildar under lektiden pärlliknande vårtutskott på framförallt huvudets och framkroppens hud. Familjen finns med ca 194 släkten och ca 2.070 arter i Eurasien, Nordamerika och Afrika. Det är världens artrikaste fiskfamilj, men i Europa förekommer endast 9 släkten och ca 80 arter. Samtliga arter lever i sötvatten, men några har anpassat sig till bräckvatten, särskilt i Östersjön.
Abramis ballerus
Utbredning: Österut i Ryssland till Urals vattensystem. I söder Donaus, Dons, Volgas och Urals vattensystem.
Förekomst i Sverige: Faren finns endast i Vänern med Klarälven, Hjälmaren, Väringen, Arbogaån, Ältasjön och västra Mälaren jämte några däri mynnande åar samt i Skåne Helgeåns vattensystem. Där förekommer den bl a i Skeingesjön, där arten är allmän alltsedan 1960-talet, och Osbysjön, där 10 ex anträffades 5/5 1975. Möjligen följer arten Helgeån in i Småland. Ibland går den ut i Stockholms skärgård.
Miljö, flyttning och vanor: Långsamt rinnande floder och sjöar i låglandsområden. Även bräckvatten. Flodlevande populationer kan om våren lekvandra uppströms till rikligt bevuxna grundvattensstränder. Sommartid simmar faren i stim mellan strändernas vegetationszon och det fria vattnet. Om vintern samlas den i stora mängder på gemensamma dvalplatser nere på djupen.
Föda: Huvudsakligen djurplankton (hoppkräftor, hinnkräftor, fjädermygglarver) och växtavfall.
Fortplantning och tillväxt: Efter islossningen i april-maj samlas faren för lek över grunda gräsbottnar eller översvämmade strandängar med klart vatten, men den kan också leka på ca 3 m djup. Leken kan äga rum redan vid en ytvattentemperatur av 9° C. Hanarna har då små, grå hudvårtor, liknande en sträv hinna, mellan analfenans bakre del och sidolinjen resp på insidan av bukfenorna. En medelstor hona har ca 25.000 ägg, vilka efter leken klibbar fast på växter och träbitar. De kläcks efter 10-12 dygn. Tillväxten sker långsamt. En 5 år gammal faren var 21 cm. Ungfiskarna blir kvar på grundvatten under 1-2 år. Arten blir könsmogen efter 3-4 år.
Livslängd: Okänd.
Användning: Endast i Sovjet utnyttjas faren som matfisk.
Andra namn: Vimma, fana, farne, flira, gustavsflicka, långstjärt och långhala. I Väringen (Närke) flarna, lucka och panka.