Ordning abborrartade fiskar
Perciformes
En morfologiskt och även ekologiskt heterogen grupp fiskar. Några oftast gemensamma karaktärer för ordningens arter är taggiga fenstrålar, 2 ryggfenor, saknar fettfena, har simblåsa, stjärtens fenstrålar aldrig flera än 17 men oftast färre.
Denna ordning är den artrikaste bland alla vertebrater. Den omfattar 150 familjer, ca 1.367 släkten och ca 7.791 arter. Av de många familjerna är smörbultarna (Gobiidae) artrikast med minst 1.500 arter, följd av munruvare (Cichlidae) med 680 arter och läppfiskar (Labridae) med 500 arter.
Ca 3/4 av ordningens arter lever utefter tempererade och tropiska havskuster. De övriga är oceaniska eller levande i sötvatten.
Familj svartfiskar
Centrolophidae
Fiskar med avlång och från sidorna sammantryckt kroppsform. 1 låg och lång ryggfena och 1 något mindre analfena. Bukfenor hos de äldre men saknas hos ungarna. Familjen består av 6 släkten med ca 22 arter. Den är utbredd i alla tempererade och tropiska hav men saknas i stora delar av mellersta Indiska och Stilla oceanerna. I europeiska vatten 3 släkten och 4 arter. I Norden 2 arter som tillfälliga gäster.
Schedophilus medusophagus
Utbredning: Söderut i Europa längs hela Atlantkusten och västra Medelhavet. Utmed Afrikas västkust till Mauritanien, Madeira. Går från dessa kuster långt ut till havs, så att större delen av utbredningsområdet ligger utanför kontinentalhyllorna. Minst 4 fynd ända uppe vid Island. Anträffad vid Danmark, Norge och Sverige.
Förekomst i Sverige: Hållö fyr, Bohuslän, 17/10-1939, i Skagerack 25/6-1964 och 15/10-1968, väster om Väderöarna 12/5-1966 samt i Kattegatt mellan Varberg och Nidingen 7-8/3-1978.
Miljö: Fria vattenlager ute till havs på djup mellan 300-900 m. Ungarna håller till i ytvattnen i sällskap med maneter.