Skip to content

Välkommen till Fiskbasen.se! Vi har samlat information om mer än 280 olika fiskar i svenska vatten. Vår vision är att sprida kunskap om svenska fiskar, vattendrag och natur. Vi vill leva upp till Fiskbasen.se – Allt om svensk fisk! Förutom mängder av fiskar hittar du fiskrecept, diskussioner kring miljö och utfiskning samt samlingssidor för sportfiskare, färsk fisk och bästa fiskeställena. Välkommen till Sveriges sida om fisk!

Engelsk svartfisk

Engelsk svartfisk

Ordning abborrartade fiskar
Perciformes
En morfologiskt och även ekologiskt heterogen grupp fiskar. Några oftast gemensamma karaktärer för ordningens arter är taggiga fenstrålar, 2 ryggfenor, saknar fettfena, har simblåsa, stjärtens fenstrålar aldrig flera än 17 men oftast färre.
Denna ordning är den artrikaste bland alla vertebrater. Den omfattar 150 familjer, ca 1.367 släkten och ca 7.791 arter. Av de många familjerna är smörbultarna (Gobiidae) artrikast med minst 1.500 arter, följd av munruvare (Cichlidae) med 680 arter och läppfiskar (Labridae) med 500 arter.
Ca 3/4 av ordningens arter lever utefter tempererade och tropiska havskuster. De övriga är oceaniska eller levande i sötvatten.

Familj svartfiskar
Centrolophidae
Fiskar med avlång och från sidorna sammantryckt kroppsform. 1 låg och lång ryggfena och 1 något mindre analfena. Bukfenor hos de äldre men saknas hos ungarna. Familjen består av 6 släkten med ca 22 arter. Den är utbredd i alla tempererade och tropiska hav men saknas i stora delar av mellersta Indiska och Stilla oceanerna. I europeiska vatten 3 släkten och 4 arter. I Norden 2 arter som tillfälliga gäster.

Engelsk svartfisk
Schedophilus medusophagus
Kännetecken: Liknar till kroppsformen en ”rättvänd” flatfisk. Ryggfenan sträcker sig över nästan hela ryggen. Färgen grön- eller rödaktig med diskret marmorering och tydlig sidolinje. Munhålan svartaktig. Längd upp till 60 cm.

Utbredning: Söderut i Europa längs hela Atlantkusten och västra Medelhavet. Utmed Afrikas västkust till Mauritanien, Madeira. Går från dessa kuster långt ut till havs, så att större delen av utbredningsområdet ligger utanför kontinentalhyllorna. Minst 4 fynd ända uppe vid Island. Anträffad vid Danmark, Norge och Sverige.

Förekomst i SverigeHållö fyr, Bohuslän, 17/10-1939, i Skagerack 25/6-1964 och 15/10-1968, väster om Väderöarna 12/5-1966 samt i Kattegatt mellan Varberg och Nidingen 7-8/3-1978.

MiljöFria vattenlager ute till havs på djup mellan 300-900 m. Ungarna håller till i ytvattnen i sällskap med maneter.