Blåvitling

Ordning torskartade fiskar
Gadiformes
Långsträckta fiskar, vanligtvis med horisontellt långa rygg- och analfenor utmed kroppen. 7 familjer, 76 släkten och ca 414 arter, av vilka 5 lever i sötvatten.

Familj torskfiskar
Gadidae
Flertalet arter har långsträckt, avsmalnande kroppsform och 1 skäggtöm på hakan. 1, 2 eller 3 ryggfenor, 1 eller 2 analfenor. Simblåsa. Flertalet arter lever nära bottnen. 19 släkten med ca 55 arter är utbredda i arktiska och tempererade delar av Atlanten, Stilla oceanen och Norra Ishavet. En tropisk förekomst utanför Colombia. 1 sötvattensart (laken) i norra Euroasien och Nordamerika. I Europa 18 släkten och 26 arter. I Norden 16 resp 24.

Blåvitling
Micromesistius poutassouKännetecken: Denna arts karakteristika är den långsträckta kroppen, den stålblåaktiga färgen, stora ögon, att ryggfenorna ej är förenade och att de 2 främsta av dem har nästan tvillingliknande utseende; längre underkäke än överkäke, svagt konkav stjärtfena samt munhålan och gällockens innersidor svarta. Längd upp till 50 cm, vikt 0,43 kg.

Utbredning: Söderut i Europa längs hela Atlantkusten och västra Medelhavet. I Afrika nordvästra Marocko. Utmed Nordamerikas kust från Grönland och Newfoundland till Maine.

Förekomst i Sverige: Skagerack och dess fjordar samt norra Kattegatt.

Miljö vanor och flyttning: Arten hör till djupvattnen och anträffas vanligen i stim mellan 50-400 m, ibland ned till 1.000-2.000 m, jagande såväl på bottnen som i högre vattenlager, om natten uppe vid ytan. Lekvandringen sker ute i Atlanten, där närmaste lekplatser ligger väster om Brittiska öarna.

Föda: Fiskar, räkor (krill), snäckor och andra planktondjur.

Fortplantning och tillväxt: Leken försiggår i de fria vattenmassorna över ett djup av 300-1.000 m eller mer. Under mars-april pågår den utanför Brittiska öarna, i maj vid Island och i jan-maj i Medelhavet. Både ägg och larver är pelagiska; de senare intill en längd av 15 cm, då bottnen uppsöks. Som nykläckta är larverna 2,7-3 mm. Efter ca 3 veckor mäter de ca 13,5 mm. De har aldrig anträffats i våra farvatten. Fortplantningsbiologi och tillväxt är föga kända. Arten blir könsmogen vid 2-7 års ålder.

Användning: Blåvitlingen har alltsedan 1970-talet blivit allt betydelsefullare som ”industrifisk” men kan även nyttjas som matfisk. Den fångas med trål. 1983 var fångsten i Sverige 3.850 ton. Arten är också viktig som föda för flera nyttofiskar, särskilt kummeln.

Andra namn: Kolmule, Kolmulevitling och kolmun.