Skip to content

Välkommen till Fiskbasen.se! Vi har samlat information om mer än 280 olika fiskar i svenska vatten. Vår vision är att sprida kunskap om svenska fiskar, vattendrag och natur. Vi vill leva upp till Fiskbasen.se – Allt om svensk fisk! Förutom mängder av fiskar hittar du fiskrecept, diskussioner kring miljö och utfiskning samt samlingssidor för sportfiskare, färsk fisk och bästa fiskeställena. Välkommen till Sveriges sida om fisk!

Blåvitling

Blåvitling

Ordning torskartade fiskar
Gadiformes
Långsträckta fiskar, vanligtvis med horisontellt långa rygg- och analfenor utmed kroppen. 7 familjer, 76 släkten och ca 414 arter, av vilka 5 lever i sötvatten.

Familj torskfiskar
Gadidae
Flertalet arter har långsträckt, avsmalnande kroppsform och 1 skäggtöm på hakan. 1, 2 eller 3 ryggfenor, 1 eller 2 analfenor. Simblåsa. Flertalet arter lever nära bottnen. 19 släkten med ca 55 arter är utbredda i arktiska och tempererade delar av Atlanten, Stilla oceanen och Norra Ishavet. En tropisk förekomst utanför Colombia. 1 sötvattensart (laken) i norra Euroasien och Nordamerika. I Europa 18 släkten och 26 arter. I Norden 16 resp 24.

Blåvitling
Micromesistius poutassou
Kännetecken: Denna arts karakteristika är den långsträckta kroppen, den stålblåaktiga färgen, stora ögon, att ryggfenorna ej är förenade och att de 2 främsta av dem har nästan tvillingliknande utseende; längre underkäke än överkäke, svagt konkav stjärtfena samt munhålan och gällockens innersidor svarta. Längd upp till 50 cm, vikt 0,43 kg.

Utbredning: Söderut i Europa längs hela Atlantkusten och västra Medelhavet. I Afrika nordvästra Marocko. Utmed Nordamerikas kust från Grönland och Newfoundland till Maine.

Förekomst i Sverige: Skagerack och dess fjordar samt norra Kattegatt.

Miljö vanor och flyttning: Arten hör till djupvattnen och anträffas vanligen i stim mellan 50-400 m, ibland ned till 1.000-2.000 m, jagande såväl på bottnen som i högre vattenlager, om natten uppe vid ytan. Lekvandringen sker ute i Atlanten, där närmaste lekplatser ligger väster om Brittiska öarna.

Föda: Fiskar, räkor (krill), snäckor och andra planktondjur.

Fortplantning och tillväxt: Leken försiggår i de fria vattenmassorna över ett djup av 300-1.000 m eller mer. Under mars-april pågår den utanför Brittiska öarna, i maj vid Island och i jan-maj i Medelhavet. Både ägg och larver är pelagiska; de senare intill en längd av 15 cm, då bottnen uppsöks. Som nykläckta är larverna 2,7-3 mm. Efter ca 3 veckor mäter de ca 13,5 mm. De har aldrig anträffats i våra farvatten. Fortplantningsbiologi och tillväxt är föga kända. Arten blir könsmogen vid 2-7 års ålder.

Användning: Blåvitlingen har alltsedan 1970-talet blivit allt betydelsefullare som ”industrifisk” men kan även nyttjas som matfisk. Den fångas med trål. 1983 var fångsten i Sverige 3.850 ton. Arten är också viktig som föda för flera nyttofiskar, särskilt kummeln.

Andra namn: Kolmule, Kolmulevitling och kolmun.