Belugastör

 

Ordning egentliga störfiskar

Acipenseriformes
Långsmala fiskar med spetsig nos, långt bakåt sittande ryggfena och hajliknande stjärt. Fjäll saknas men kroppen är täckt av pansarliknande bensköldar i 5 längsrader. Huvudet är täckt av hudben. Munnen, som saknar tänder, sitter på nosens undersida och är protraktil, dvs kan formas till ett utskjutande rör.

Familj störar
Acipenseridae
Om familjens karakteristika, se ovan. Förr fanns störarna med ett stort antal arter, men i nutiden har de minskat till 23. De är utbredda i Europa, Asien och Nordamerika samt förekommer i Medelhavet längs Afrikas kust. Bland dem finns världens längsta sötvattensfiskar, varav den största är belugastören (huso huso), som kan bli 9 m och väga 1,5 ton. 4 släkten med 23 arter. I Europa finns 2 släkten med 8 arter, varav 5 anträffats i Sverige, men 3 av dem utgör resultat av ryska inplanteringar i Östersjön.

Belugastör
Huso husoKännetecken: Den största av störarna! Kraftigt byggd med ganska hög kroppsform. Stor, halvmånformig mun. Långa, fransade skäggtömmar. Översidans färg brun eller askgrå eller svart. Undersidan ljusare i brunbeige eller beigevit med nästan gulvit buk. Längd och vikt upp till 9 m resp 1,524 kg (i Ryssland) men når numera vanligtvis 4-5 m. Arten kan hybridisera med sterletten och ryska stören.

Utbredning: Norra Adriatiska havet samt Svarta och Kaspiska haven med i dessa områden utfallande floder som Donau, Dnjestr, Bug, Dnjepr, Don, Kura, Terek, Volga och Ural. I Donau upp till Bratislava. Möjligen alltjämt i Po. Inplanterad i Östersjöområdet av Sovjet. Anträffad i Sverige.

Förekomst i Sverige: Ett 70 cm långt exemplar fångades i Bråviken mellan Södermanland och Östergötland, ca 1,5 km söder om Krokek på ca 20 m djup den 12/4-1982.

Miljö: Floder, deltan och havsområden.

Andra namn: Hus, huse, husen, husstör, husblosstör och beluga.