Ordning karpfiskar
Cypriniformes
- Latin:
- Salmoninae
- German:
- Lachse
- Polish:
- Łosoś
Denna ordning är den näst artrikaste av alla fiskordningar.
Den består av 6 familjer med 256 släkten och ca 2.422
arter varav flertalet lever i sydöstra Asien. I Europa finns
endast 2 familjer med ca 80 arter.
Familj karpfiskar
Cyprinidae
Fiskar med varierande kroppsform, antingen
långsträckta eller mer kompakta med hög, rundad rygg.
endast 1 rygg- och 1 analfena. Flertalet arter ger ett
silverglittrande intryck då de spritter i vattnet eller
välver i ytan genom att ljuset reflekteras. Saknar tänder
men är i stället försedda med 1, 2 eller 3 rader
tänder i svalgbotten och en hornplatta i svaljtaket eller
översta delen av matsmältningskanalen. Vidare
kännetecknas familjen anatomiskt med en oftast i 2 kamrar
uppdelad simblåsa, som står i förbindelse med
innerörat och ger en förbättrad hörsel. Hanarna
och hos vissa arter även honorna utbildar under lektiden
pärlliknande vårtutskott på framförallt
huvudets och framkroppens hud. Familjen finns med ca 194 släkten
och ca 2.070 arter i Eurasien, Nordamerika och Afrika. Det är
världens artrikaste fiskfamilj, men i Europa förekommer
endast 9 släkten och ca 80 arter. Samtliga arter lever i
sötvatten, men några har anpassat sig till
bräckvatten, särskilt i Östersjön.
Asp
Aspius aspius
Kännetecken: En storvuxen, långsträckt
fisk med rödbruna bröst-, buk- och analfenor. Under
lektiden blir de senare klarröda. Underkäken längre
än överkäken. Analfenan något urnupen.
Längd upp till 1,2 m och vikt till 12 kg.
Utbredning: Österut i Europa till övre
Volgas vattensystem och i Asien till Semipalatinsk. Söderut till
Pyrenéerna. Rhônedeltat, Alperna, Grekland, norra
Turkiet, norra Iran och Turkmenien.
Förekomst i
Sverige: Aspen finns i
nedre Emån i Småland, i Vänerns, Hjälmarens och
Mälarens vattensystem, i Svartån, Stångån och
Motala ström upp till Roxen i Östergötland och i
Bysjön vid nedre Dalälven. Den har några gånger
påträffats längs Östkusten. Sålunda har
den erhållits vid Tärnvik, Södermanland, i april
1883, i Stockholms skärgård vid Rydbo 8/9 1945 och i den
intilliggande Säbyviken 15/7 1950. 1954 fångades 1 ex vid
Rånön i Norrbotten.
Miljö flyttning och
vanor: Aspen är
främst en flodfisk men finns också i större
sjöar med klart vatten. I Östersjön, Svarta och
Kaspiska haven går den ut i det bräckta vattnet på
födosök. I sjöarna lever aspen
pelagiskt på alla nivåer från
ytan till bottenlagren. Arten lekvandrar om våren
uppströms i floderna och till bäckar. Unga aspar går
i stim, men äldre fiskar blir enstöringar, ehuru de ibland
vid jakt på stimfiskar fylkar sig samman i smärre
sällskap. Övervintringen sker i floders och sjöars
djuppartier.
Föda: Som ung äter aspen plankton och
senare kräftdjur men när den är 20-30 cm stor
övergår den till fisk som nors, löja och mört. Även groddjur och
smågnagare.
Fortplantning och
tillväxt: Leken
försiggår stimvis efter islossningen i april – maj helst i
klara rinnande vatten över grus- och stenbottnar på 1-2 m
djup men också i sjöar. Hanarna har stora lekvårtor.
Äggantalet per hona är 80.000-500.000. Romkornen fästs
på och mellan stenar, grus och växter. De kläcks
efter 2-3 veckor, i varmare vatten efter 10-12 dygn. Ynglet driver
eller simmar nedströms. Efter 1 år är aspen 9-20 cm,
efter 4,5 år ca 50 cm, efter 6-8 år väger den 1 kg
och vid 10 års ålder når den 60 cm och väger
2,5 kg. Hanarna blir könsmogna vid 4 år, honorna vid 5.
Livslängd: Okänd men sannolikt 20-25 år.
Status: Traktvis utrotningshotad genom
miljöförändringar.
Användning: I Östeuropa har aspen stor
betydelse som matfisk men i Västeuropa mest som sportfisk.
Fångsten sker med not,
nät och
ryssjor.
Annat namn: Aspen kallas för stam i
Vänerntrakten, för karp och teut i
finländska kustvatten.