Skip to content

Välkommen till Fiskbasen.se! Vi har samlat information om mer än 280 olika fiskar i svenska vatten. Vår vision är att sprida kunskap om svenska fiskar, vattendrag och natur. Vi vill leva upp till Fiskbasen.se – Allt om svensk fisk! Förutom mängder av fiskar hittar du fiskrecept, diskussioner kring miljö och utfiskning samt samlingssidor för sportfiskare, färsk fisk och bästa fiskeställena. Välkommen till Sveriges sida om fisk!

Vågmär

Ordning glansfiskartade fiskar
Lampriformes
En heterogen grupp av fiskar med mycket olika kroppsformer. Den enda gemensamma karaktären är att alla arter saknar taggar vid eller i fenorna. 6 familjer, har en för fiskarna unik typ av utskjutbar övre käke. En del arter har simblåsa. 11 familjer, 20 släkten och 39 arter. I Europa 3 familjer.

Familj vågmärfiskar
Trachipteridae
Fiskar med långsträckt kroppsform utan analfena. Stjärtfenans övre del är uppåtriktad vinkelrätt från kroppen och liknar en till hälften utfälld solfjäder. Den nedre delen är antingen obefintlig eller rudimentär. Stora ögon. Simblåsa saknas eller är föga utvecklad. 3 släkten med ca 7 arter finns i Atlanten, Medelhavet, Indiska och Stilla oceanerna samt i Arktis. I Europa 2 släkten och 3 arter.

Vågmär
Trachipterus arcticus
Kännetecken: Från sidorna starkt hoptryckt och mycket särpräglad kropp. I vattnet ter sig arten som ett stort silver- och rödfärgat band. Längd upp till 3 m.

Utbredning: Söderut i Europa längs hela Atlantkusten. Utmed Afrikas västkust till södra Marocko och Madeira. Funnen 1 gång vid Kaphalvön, Sydafrika. F ö större delen av nordvästra Atlanten söder om Island. Förmodligen årsviss i Norge. Tillfällig i Danmark (minst 27 fynd, varav flertalet i juli-aug.) och Sverige.

Förekomst i Sverige: Vågmären har anträffats vid minst 20 tillfällen i Skagerack, Kattegatt och Öresund varav ungefär hälften utmed svenska kusten. 1 ex anträffades vid Vinga, Västergötland, 22/4-1879. 1953 och 1954 gjordes 9 fynd: västsydväst om Hållö, Bohuslän, 10/1-1953 och 5/3-1954, i Skagerack 17, 29 och 30/12-1953, västnordväst om Måseskär, Bohuslän, 31/12-1953, sydväst om Vinga, Västergötland, 25-26/3-1954 och söder om Hjärterön vid Tjörn, Bohuslän, 1954. Senare norr om Skagen 11/2-1955, vid Tistlarna, Västergötland, 16/1-1967 och utanför Lysekil i jan. 1969.

Miljö och vanor: Arten är en pelagisk djupvattensfisk, som simmar med slingrande rörelser nere på 200-900 m-nivån. Om den kommer upp i högre vattenlager blir fisken redlös och döende. Det är som sådan den i våra farvatten har hittats drivande eller uppkastad på land. Möjligen närmar arten sig högre vattenlager nattetid. Flertalet fynd gäller enstaka individ, men mindre stim har ibland fångats samtidigt.

Föda: Djupvattensfiskar, bläckfiskar och räkor samt andra kräftdjur. Alger har anträffats i magen på döende fiskar.

Fortplantning: Könsmognad inträffar vid ca 14 års ålder och ca 2,4 m längd. Äggantalet i 239-246 cm långa honor har varit 485,000-580,000. Leken torde inträffa under våren och pågå ganska länge.

Användning: Fångas tillfälligtvis i flyttrålar. Oanvändbar som matfisk.

Annat namn: Vågmären kallas också sölvkveit efter det norska namnet.