Ordning plattfiskar (eller flatfiskar)
Pleuronectiformes
Alla färdigomvandlade plattfiskar har kroppen tillplattad från sidorna. ynglen har däremot sedvanlig symmetrisk fiskkroppsform med ögonen sittande på varje sida av huvudet. Larverna simmar i ”upprätt” ställning. Under de 2 första levnadsmånaderna efter kläckningen vandrar det ena ögat genom huvudet eller längs dess utsida över till andra sidan. Den gamla fisken har således ögonparet sittande på ena sidan. Samtidigt vrids huvudet så att dess ”översida” kommer på ena kroppssidan. Denna komplicerade förändring innebär en nästan total modifiering av skallben, nerver och muskler. Ögonsidan blir mörkpigmenterad och något konvex, blindsidan blir däremot vit eller ljust opigmenterad och platt. Det är i detta slutstadium av förvandlingen som bottnarna uppsöks och fisken börjar simma på sidan. De mjukstrålade rygg- och analfenorna är oftast långa och sträcker sig utmed hela kroppskanterna. Hos många arter en tagg framför analfenan. De omvandlade fiskarna saknar nästan alltid simblåsa.
Ordningen omfattar 6 familjer, ca 117 släkten och ca 538 arter.
Familj tungor
Soleidae
Fiskar med ovalt långsträckt kropp. Högersidan är ögonsida. Nosen är bred och rund samt skjuter ut framför den lilla munnen med överbett. Endast tänder på blindsidans käkhalvor. Fjällen är sträva . 31 släkten med ca 117 arter finns i tropiska och tempererade hav. Några arter lever i sötvatten. I Europa 7 släkten och 13 arter. I Norden 2 resp 2.
Solea solea
Utbredning: Söderut i Europa längs hela Atlantkusten, Medelhavet och sydvästra Svarta havet. Utmed Afrikas västkust till Senegal. Kanarieöarna.
Förekomst i Sverige: Skagerack, Kattegatt och Öresund samt längs sydkusten till Östra Torp. Längre österut i Östersjön uppträder arten blott sporadiskt.
Miljö och vanor: Arten vistas på mjuk, slammig eller sandig botten på djup av 0,5-70 m, där den ligger nedgrävd. Den är huvudsakligen ett nattdjur. Den kan krypa med hjälp av fenorna och söker föda mer med hjälp av lukt- och känselsinnen än av synen. Härvid är de små skäggtrådarna vid munnen viktiga organ. Sommartid går den helt nära stranden och även in i flodmynningar; om vintern söker den sig ned till ca 150 m. Äldre exemplar håller till på djupare vatten än yngre. De senare föredrar sandstränder.
Flyttning: Lekvandringar äger rum i Nordsjön varvid tungan vid ytan begagnar sig av tidvattnets rörelser. En ca 185 km lång flyttled används i mars-maj (beroende av vattentemperaturen) till kusten av Belgien, Holland, Västra Tyskland och Jylland, varvid tungorna simmar stimvis under slutetappen, nattetid ofta vid ytan, då tidvattnet kan ge dem skjuts.
Föda: Borstmaskar, kräftdjur, musslor, ormstjärnor och små fiskar.
Fortplantning och tillväxt: Tungan blir könsmogen vid 3-4 års ålder och 25-30 cm längd. Leken sker under april-aug i Skagerack och Kattegatt samt Bohusläns fjordar på ca 20 m djup och under april-juni längs Nordsjökusterna nära stränderna. Honan kan producera upp till ca 150.000 ägg. De är pelagiska och kläcks efter ca 10 dygn. Ungarna lever planktoniskt tills de efter 6-8 veckor blir 11-15 mm, varvid de söker upp grundbottnen. Betydande variationer i årsklassernas frekvens kan uppstå till följd av olikartade, yttre förhållanden i temperatur och näringstillgång. Tillväxten för hanar och honor sker enligt följande schema: 0,5 år 8 resp 8 cm, 1,5 år 18,4 resp 18,2 cm, 2,5 år 23 resp 24,3 cm, 3,5 år 26,4 resp 29,2 cm, 4,5 år 28,4 resp 32,2 cm och 5,5 år 30,2 resp 34,9 cm.
Livslängd: 20 år.
Användning: Tungan anses vara en delikataste av alla plattfiskar och spelar en betydande ekonomisk roll. Fångsten uppgick 1983 till 11 ton. Den tas med snurrevad, trål och garn.
Andra namn: Arten kallas i affärerna för äkta tunga (jfr rödtungan). Andra namn är sjötunga, såla och sula.