Skip to content

Välkommen till Fiskbasen.se! Vi har samlat information om mer än 280 olika fiskar i svenska vatten. Vår vision är att sprida kunskap om svenska fiskar, vattendrag och natur. Vi vill leva upp till Fiskbasen.se – Allt om svensk fisk! Förutom mängder av fiskar hittar du fiskrecept, diskussioner kring miljö och utfiskning samt samlingssidor för sportfiskare, färsk fisk och bästa fiskeställena. Välkommen till Sveriges sida om fisk!

Svartfisk

Svartfisk

Ordning abborrartade fiskar
Perciformes
En morfologiskt och även ekologiskt heterogen grupp fiskar. Några oftast gemensamma karaktärer för ordningens arter är taggiga fenstrålar, 2 ryggfenor, saknar fettfena, har simblåsa, stjärtens fenstrålar aldrig flera än 17 men oftast färre.
Denna ordning är den artrikaste bland alla vertebrater. Den omfattar 150 familjer, ca 1.367 släkten och ca 7.791 arter. Av de många familjerna är smörbultarna (Gobiidae) artrikast med minst 1.500 arter, följd av munruvare (Cichlidae) med 680 arter och läppfiskar (Labridae) med 500 arter.
Ca 3/4 av ordningens arter lever utefter tempererade och tropiska havskuster. De övriga är oceaniska eller levande i sötvatten.

Familj svartfiskar
Centrolophidae
Fiskar med avlång och från sidorna sammantryckt kroppsform. 1 låg och lång ryggfena och 1 något mindre analfena. Bukfenor hos de äldre men saknas hos ungarna. Familjen består av 6 släkten med ca 22 arter. Den är utbredd i alla tempererade och tropiska hav men saknas i stora delar av mellersta Indiska och Stilla oceanerna. I europeiska vatten 3 släkten och 4 arter. I Norden 2 arter som tillfälliga gäster.

Svartfisk
Centrolophus niger
Kännetecken: Trubbigt huvud med långsluttande panna och framrygg. Ryggfenan utan taggstrålar. Ryggfärgen brun- eller blåsvart som på sidorna ljusnar till grått. Buken silverfläckig. Fenorna mörkare än kroppen. Ryggfenan med en ljus bård. Längd upp till 1,20 m.

Utbredning: Söderut i Europa längs hela Atlantkusten och västra Medelhavet till Adriatiska havet. Azorerna. Utmed Afrikas västkust till mellersta Marocko. Ett isolerat område utanför sydligaste Afrika i Atlanten och Indiska oceanen. I västra Atlanten från Grönlands sydöstkust till södra Labrador och därifrån till Maine. I Stilla havet längs Chiles kust resp. kring södra Australien och vidare österut till vattnen kring Nya Zeeland. Möjligen är utbredningen i de södra oceanerna sammanhängande. Anträffad vid Danmark, Norge och Sverige.

Förekomst i Sverige: 3 exemplar har fångats i Bohuslän, nämligen vid Hunnebostrand 27/4-1940 och 1/9-1944 samt mellan Rossö och Galtö 25/4-1942; i Västergötland i Askimsfjorden 4/5-1962 och 3 i Skåne, nämligen utanför Ystad 4/11-1963, i Skälderviken 19/8-1964 och söder om Malmö 19/9-1984.

Miljö: Fria vatten över kontinentalhyllorna och dess närhet på djup mellan 100-600m.