Ordning abborrartade fiskar
Perciformes
En morfologiskt och även ekologiskt heterogen grupp fiskar. Några oftast gemensamma karaktärer för ordningens arter är taggiga fenstrålar, 2 ryggfenor, saknar fettfena, har simblåsa, stjärtens fenstrålar aldrig flera än 17 men oftast färre.
Denna ordning är den artrikaste bland alla vertebrater. Den omfattar 150 familjer, ca 1.367 släkten och ca 7.791 arter. Av de många familjerna är smörbultarna (Gobiidae) artrikast med minst 1.500 arter, följd av munruvare (Cichlidae) med 680 arter och läppfiskar (Labridae) med 500 arter.
Ca 3/4 av ordningens arter lever utefter tempererade och tropiska havskuster. De övriga är oceaniska eller levande i sötvatten.
Familj smörbultar
Gobiidae
Små, avlånga fiskar med proportionellt höga och stora fenor. Bukfenorna är hos flera arter förenade och fungerar som en sugskiva. Oftast 2 ryggfenor, varav den främre består av taggstrålar, den bakre av mjukstrålar. Hanar och honor oftast olikfärgade. Denna familj är den artrikaste bland marina fiskar bestående av ca 200 släkten och minst 1.500 arter. Flertalet arter hör till tropiska och subtropiska hav, men många av dem lever också i bräck- och sötvatten. Flera av de senare har koloniserat oceaniska öar, där de kan gå högt upp i bergsbäckar. Många av sötvattensarterna fortplantar sig i havet. Flera av de marina smörbultarna lever associerade med svampdjur, räkor och sjöborrar. Några arter kan tillbringa flera dygn utanför vattnet. I Europa finns 12 släkten och 38 arter. I nordiska vatten lever 9 släkten och 12 arter.
Gobius niger
Utbredning: Söderut i Europa längs hela Atlantkusten, Medelhavet och Svarta havet. Utmed Afrikas västkust till Mauritanien, Madeira och Kanarieöarna. Går in i Suezkanalen.
Förekomst i Sverige: Vanlig längs Väst- och Sydkusten samt i Östersjön upp till Ålands hav.
Miljö och vanor: Svarta smörbulten lever i regel enstaka eller parvis på grundvattnens mjuka bottnar med sand, dy och vegetation av främst tång och ålgräs mellan 2-20 m djup. Den föredrar också klippbottnar samt kan gå in i flodmynningar och laguner (t ex Venedigs). Under vintern går den på djupare vatten, ned till 50-75 m.
Föda: Maskar, kräftdjur, blötdjur och chironomider.
Fortplantning: Arten blir könsmogen vid 2 års ålder, i vissa fall redan vid 1 år. Leken sker i maj-aug, varvid hanens fenor prunkar i strålande färger. Bland rötter och blad anvisar hanen lämpliga ställen med hårt underlag och fria från vegetation, där honan lämnar de 1.000-6.000 runda äggen. De spränger strax sin yttre hinna och blir avlånga som genomskinliga miniatyrglödlampor. Varje romkorn fastnar på underlaget vare sig detta utgörs av tång, snäckskal, stenar eller pålar. Hanen vaktar sedan äggen fram till kläckningen. Ungarna är då 3 mm. De simmar en kort tid i fritt vatten, innan de vid 9-12 mm längd övergår till bottenliv. Detaljer om tillväxten är föga kända, men vid 2 års ålder är fisken ca 15 cm lång.
Livslängd: 5 år.
Användning: Saluförs som matfisk i Medelhavsländerna. I Norden brukas arten som agnfisk.