Ordning gädd- och laxfiskar m fl
Salmoniformes
En heterogen grupp av fiskar bestående av 15 familjer, 90 släkten och 320 arter. I Europa endast 5 familjer, varav, 1 är inplanterad.
Familj laxfiskar
Salmonidae
Kraftigt byggda fiskar med avlång, spolformad kropp. Ett gemensamt drag för alla familjens arter är en liten fettfena (ett hudveck utan fenstrålar) på bakryggen. Alla arter är antingen anadroma eller helt sötvattenlevande.
Familjens systematik är invecklad och har varit föremål för många undersökningar. Lokala varianter utbildas snabbt. Förmodligen finns flera biologiska arter än som f n är kända. Laxfiskarna har exempelvis under sin utveckling genomgått upprepade kromosonfördubblingar. Arterna finns huvudsakligen i tidigare nedisade områden på den norra hemisfären. Landisarnas fram- och tillbakaryckningar har ytterligare komplicerat evolutionsförloppet. Det är kanske omöjligt att för laxfiskarna åstadkomma en fylogenetiskt korrekt systematik.
Familjen omfattar 10 släkten och ca 68 arter, med utbredning i Europa, Asien, Afrika och Nordamerika. Inplanteringar har företagits i Sydamerika och Australien samt dessutom i stora delar av Afrika och Asien utanför det spontana förekomstområdet. I Europa finns 9 släkten och förmodligen ca 15 arter, men 8 är inplanterade.
Oncorhynchus clarki clarki
Utbredning: Inplanterad i Europa (se under Förekomst i Sverige). Artens hemkontinent är Nordamerika, där den med flera raser var naturligen utbredd längs Stillahavskusten från Alaska till norra Californien samt i Klippiga Bergen från södra Canada till Arizona och New Mexico. Senare har arten i Nordamerika spritts genom inplanteringar. Flera av dess underarter har förlorats genom omfattande miljöförändringar och andra är utrotningshotade.
Förekomst i Sverige: Inplanterad av misstag 1966, då yngel erhållna från Danmark utsattes i Rävanästjärn, Jämtland. Där fanns könsmogna strupsnittöringar sommaren 1970. De har senare bildat ett bestånd i en tjärn intill Åreälven. Ännu 1983 fanns arten kvar i östra Jämtland.
Miljö: Kalla bergssjöar och bäckar samt periodvis i flodmynningar och kustvatten av Stilla havet.
Flyttning: Förr var vandringar mellan sötvatten å ena sidan samt bräck- och saltvatten å den andra vanliga. I nutiden förekommer dylika flyttningar alltjämt åtminstone i British Columbia, där uppvandringen från havet sker i okt-feb. Arten vandrar också om natten, vilket är ovanligt hos en laxfisk.
Föda: Artens näring i Rävanästjärn består sommartid av plankton, fjädermyggor, flicksländor, skalbaggslarver och nattsländlarver. I Nordamerika dessutom andra insekter, kräftdjur, fiskar och fiskrom (också av den egna arten). Fiskar konsumeras vanligtvis först efter det att strupsnittöringen är ca 435 mm lång, men yngel tas redan då arten är 76 mm lång.
Fortplantning och tillväxt: Strupsnittöringen har i Sverige uppnått könsmognad vid 4 års ålder. I Nordamerika är hanarna oftast könsmogna vid 2 år, honorna vid 4-5 år. Där leker arten under april-aug över grusbottnar i strömmande vatten, ofta uppströms för i sjöar levande bestånd. För marina populationer utmed British Columbia äger leken rum i bäckar under jan-maj. Hanarna tillbringar 12-35 dygn uppströms på lekplatserna, honorna 6-21 dygn. De förra är revirhållande och jagar undan andra hanar, medan honan bygger en lekbädd. Äggantalet är mycket varierande och uppgår till 226-4,420. Äggen kläcks efter 28-40 dygn (vid 10°C efter 30 dygn). Ynglen börjar aktivt inta föda vid 14-23 dygns ålder.
Tillväxten är mycket olika på skilda lokaler. I Sverige har strupsnittöringen under de fyra första levnadsåren vuxit till 29-32 cm och en vikt av 2 kg.
Användning: Dammodlas i Europa för försäljning som matfisk.