Ordning kindpansrade fiskar
Scorpaeniformes
Oftast långsträckt kroppsform. Huvud och kropp vanligtvis försedda med taggar och benplåtar. Bröstfenorna ofta rundade och stjärtfenan sällan kluven i två spetsar. Ordningen är representerad av 20 familjer med ca 269 släkten och ca 1.160 arter. De flesta arterna är marina och utbredda i världshaven.
Familj drakhuvudfiskar
Sebastidae
Fiskar med kroppen sammanpressad från sidorna. Rygg-, buk- och analfenor försedda med giftiga taggstrålar. Flertalet arter föder levande ungar. Familjen representeras av ca 60 släkten med ca 310 arter i alla tempererade och tropiska hav. I Atlanten finns endast 11 släkten och 58 arter. I Europa 5 släkten och 11 arter. I Norden 2 resp. 3.
Större kungsfisk
Sebastes marinus
Kännetecken: Denna art karakteriseras av den röda färgen och de stora ögonen. Den liknad abborren till formen och är försedd med grova taggar på gällocken och stickande strålar i främre ryggfenan. Upp till ca 15 cm längd är de unga fiskarna silverfärgade med rosa gällock. Längd sällan över 60 cm men upp till 1 m och vikt upp till ca 15 kg.
Utbredning: Norrut till Spetsbergen och österut till Novaja Semlja. I Nordamerika kring södra Grönlands kuster och från Baffins land till Connecticut.
Förekomst i Sverige: Större kungsfisken hör till Skageracks mindre vanliga fiskar men uppträder där årligen, även inne i Gullmarsfjorden. Den är sällsynt i Kattegatt och besöker sporadiskt Öresund.
Miljö, vanor och flyttning: Arten vistas i fria havet på djup av 30-500 m (ibland ned till 900 m) och tycks trivas över bergiga bottnar, där den stundom går i stim och ibland närmar sig kusterna. Större kungsfisken gör omfattande vandringar. Europeiska fiskar flyttar sålunda sensommartid till Barents hav för att leka varefter honorna nästa år i feb-mars vandrar söderut för att föda i april-juni.
Föda: Äldre individ livnär sig av andra fiskar, särskilt sill, lodda och olika torskfiskar. Unga större kungsfiskar äter plankton och övergår senare till kräftdjur, blötdjur och andra bottendjur.
Fortplantning och tillväxt: Arten blir könsmogen vid en längd av 22-40 cm och 9-18 års ålder. Hos större kungsfisken sker en inre befruktning och parningen äger rum i Barents hav under aug-okt. Sperman lagras i honan och äggen befruktas i feb-mars under flyttningen mot söder. Ca 2 månader senare har honorna nått i höjd med Vesterålen och Lofoten, där ungarna kommer till världen i april-juni, i Nordatlanten mellan Island och Newfoundland oftast i april-maj. Honan kan föda upp till 350,000 ungar, vilka är ungefär5-7 mm långa. Nyfödda yngel är funna på varierande djup mellan 10-160 m, där temperaturen är 4-8,5°. Vid 20 mm längd har ungarna antagit föräldrarnas skepnad men icke färg, varvid mången söker sig ned till bottnen, medan andra lever i stim i ytvattnet tills de blir 60 mm långa. Röda blir de först vid 15-16 cm längd (se ovan under kännetecken).
Efter 3 år är fisken 11,3cm, efter 6 år 21,1 cm, efter 10 år 25,3 cm, efter 20 år 43 cm och efter 25 år ca 50 cm. Utanför Nordnorge är tillväxten ojämn, visande ett brett register inom varje årsklass.
Livslängd: 30-50 år gamla exemplar är vanliga i fångsterna, och arten blir antagligen minst 60 år.
Användning: Större kungsfisken är delikat men p g a sin sällsynthet ej utsatt för regelbundet fiske i svenska farvatten. I Norge har arten stor ekonomisk betydelse. Den tas också som sportfisk.
Andra namn: Kungsfisk, stor kungsfisk, rödfisk och uer. Dessutom används det norska namnet uer också i Sverige.