Skip to content

Välkommen till Fiskbasen.se! Vi har samlat information om mer än 280 olika fiskar i svenska vatten. Vår vision är att sprida kunskap om svenska fiskar, vattendrag och natur. Vi vill leva upp till Fiskbasen.se – Allt om svensk fisk! Förutom mängder av fiskar hittar du fiskrecept, diskussioner kring miljö och utfiskning samt samlingssidor för sportfiskare, färsk fisk och bästa fiskeställena. Välkommen till Sveriges sida om fisk!

Större flygfisk

Större flygfisk

Ordning näbbgäddartade fiskar
Beloniformes
En heterogen grupp av fiskar omfattande så olikartade familjer som bl a flygfiskar, näbbgäddor, tandkarpar och fyrögonfiskar. Hithörande arter har endast 1, ofta långt bakåt sittande ryggfena. Också buk- och analfenor i regel placerade långt bakåt. 13 familjer, 120 släkten och ca 845 arter, varav 675 lever i sötvatten.

Familj flygfiskar
Exocoetidae
Fiskar med långsträckt kroppsform och med förstorade, vinglika bröstfenor. Hos en del arter har både bröst- och bukfenorna förstorats. Både de ”2-vingade” och ”4-vingade” grupperna glider eller segelflyger i luften på utsträckta fenor efter att med stark fart ha simmat strax under vattenytan. Ändamålet för dessa flygfärder är möjligen att undkomma rovfiskar. 8 släkten med minst 48 arter lever i Atlanten, Indiska oceanen och Stilla havet, varav flertalet i tropiska vatten. Några arter finns i sötvatten. I Europa 3 släkten och 7 arter.

Större flygfisk
Cheilopogon heterurus
Kännetecken: Ses ofta luftsegla ovanför vattenytan. Denna art är ”4-vingad” med kraftigt utvecklade bröst- och bukfenor samt stor, djupt urringad stjärtfena. Till skillnad från den närstående Cheilopogon pinnatibarbatus (som man kan se fr o m Biscaya söderut) har större flygfisken inga svarta partier på bröst- och ryggfenor. Längd upp till 43,5 cm.

Utbredning: Söderut i Europa längs hela Atlantkusten och västra Medelhavet. Vidare söderut i östra Atlanten till Angola. I Nordamerika östkusten från Newfoundland till Georgia. Stilla oceanen. Anträffad i Danmark (bl a i Kattegatt) och Norge. 2 fynd föreligger från Oslofjorden 1850 och 1937.

Miljö: Havens övre pelagiska skikt och i deras ytvatten.

Flyttning: Sydfisk som om sensommar och höst besöker nordliga farvatten.

Vanor: Större flygfisken håller samman i stim. Företar ofta hopp upp över vattenytan med efterföljande glidflykt på fenornas breda bärplan. Den behöver nära nog endast beröra vattnet med stjärten för att med dess vibrerande drivrörelser i ytvattnet på nytt få skjuts uppåt och segla 100-200 m på 1-9 m höjd och med upp till 55 km/h. Seglastens längd beror av vindförhållandena. Upp till 3 sådana segelturer kan ske utan att fisken går ned i vattnet med hela kroppen. Varje luftfärd pågår under 5-20 sek. Arten följer ofta sardinstimmen. Nattetid attraheras arten av elljus.

Föda: Havsytans djur såsom fiskar (främst sardin) och kräftdjur.

Fortplantning: Större flygfiskens reproduktion är föga känd. Det förefaller som om en lekplats finns i Atlanten utanför Spanska Marockos kust, där lekmogna exemplar i stim erhålls varje år i maj-juli. Även i Medelhavet (Lionbukten och Neapel) har honor med utvecklade ägg fångats under maj-aug. Äggen är täckta av långa silkliknande trådar och avges i flytande tångbäddar eller på andra föremål i vattenytan, där de häftar fast.

Annat namn: Svalstjärtad flygfisk.