Ordning kindpansrade fiskar
Scorpaeniformes
Oftast långsträckt kroppsform. Huvud och kropp vanligtvis försedda med taggar och benplåtar. Bröstfenorna ofta rundade och stjärtfenan sällan kluven i två spetsar. Ordningen är representerad av 20 familjer med ca 269 släkten och ca 1.160 arter. De flesta arterna är marina och utbredda i världshaven.
Familj simpor
Cottidae
Fiskar med stort huvud och proportionellt stora bröstfenor. 2 ryggfenor som hos en del arter är sammanhängande. Den främre har taggstrålar. Bukfenorna har 1 taggstråle vardera. Huden är här och var täckt av knölar, taggar och benplåtar. Sidolinje. Simblåsa saknas. Ca 70 släkten och ca 300 arter förekommer i hav och sötvatten på det nordliga halvklotet samt Argentina, sydöstra Australien och längs Nya Zeeland. I Europas saltvatten 6 släkten och 10 arter. I Norden 6 resp 8.
Cottus gobio
Utbredning: Österut i Ryssland till Petjoras och Urals vattensystem. Söderut till Pyrenéerna, södra Frankrike, norra Italien, norra Grekland, nordvästra Rumänien, Krim, Kaukasus och Kaspiska havets nordkust. En isolerad population i Tiberns vattensystem i Italien.
Förekomst i Sverige: Stensimpan finns i låglandet och de nedre fjälltrakterna över hela Sverige och i alla landskap med undantag för Öland, där den saknas. På Gotland är Bäste träsk den enda sötvattenslokalen. I Halland förekommer den endast i Senneå i Nissans vattensystem. I fjällområdet går den upp i björkregionen i Kaska Peljejaure i Pite lappmark och i videregionen i Peskehaure i Lule lappmark. Vidare lever den i Bottniska viken och i Östersjön ned till Gudingefjärden i Småland.
Miljö och vanor: Stensimpan för ett undangömt och ensligt levnadssätt under stenar och grus i strändernas grundvatten på 10 cm-1 m djup i såväl sjöar som floder och bäckar. Den kan undantagsvis gå ned till 9 m djup, men i Finland lever ett bestånd på 12-15 m djup och botten av sjömalm. Arten föredrar klara och syrerika vatten och vistas gärna i sjöarnas bränningszon. Går också i bräckt vatten. Går i Alperna upp till ca 2.200 m. Stensimpan är i regel rätt orörlig men kan vid fara förflytta sig blixtsnabbt. Den är aktivast under nätter och mörka dagar. Den är mycket stationär under en och samma sten.
Föda: Insekter (bl a dagslände- och mygglarver), maskar, kräftdjur samt fiskrom och -yngel (även av den egna arten).
Fortplantning och tillväxt: Leken äger rum i mars-juni. Hanen bygger med hjälp av mun, fenor och stjärt ett grottliknande bo, som han försvarar och dit han lockar 1 eller samtidigt 2 honor. Under leken inne i grottan ligger paret upp och nedvänt med hanen underst. Härvid sker ett slags kopulation, i det att könsöppningarna möts, ehuru utvärtes befruktning äger rum. I grottans tak placerar honan de ca 100 (max 146) äggen, vilka klibbar fast. Ibland ligger rommen sammanklumpad på bottnen. Hanen håller vakt och viftar friskt vatten på äggen, tills de kläcks, vilket sker efter 3-4 veckor.
Vid 1 års ålder (i England) hanen 47 och honan 42 mm, vid 2 år är de 59 resp 52 mm, vid 4 år 67 resp 65 mm. I Lule älv är arten 27 mm vid 1 år, vid 2 år 51 mm och vid 3 år 73 mm. Könsmognad nås i Lule älv vid 3 år, i sydliga vattendrag vid 1 eller 2 år.
Livslängd: 6 år.
Andra namn: Stensugare, stensut, stenlake och slaggsimpa.