Ordning abborrfiskar
Perciformes
En morfologiskt och även ekologiskt heterogen grupp fiskar. Några oftast gemensamma karaktärer för ordningens arter är taggiga fenstrålar, 2 ryggfenor, saknar fettfena, har simblåsa, stjärtens fenstrålar aldrig flera än 17 men oftast färre.
Denna ordning är den artrikaste bland alla vertebrater. Den omfattar 150 familjer, ca 1.367 släkten och ca 7.791 arter. Av de många familjerna är smörbultarna (Gobiidae) artrikast med minst 1.500 arter, följd av munruvare (Cichlidae) med 680 arter och läppfiskar (Labridae) med 500 arter.
Ca 3/4 av ordningens arter lever utefter tempererade och tropiska havskuster. De övriga är oceaniska eller levande i sötvatten.
Familj solabborrar
Centrachidae
Abborrliknande fiskar men med en sammanhängande ryggfena och 3 eller flera taggar på analfenan (hos abborrfamiljens arter vanligen 2). Flera rader med tänder i munnen. Även tänder på tungan. Flertalet arter är bobyggare.
Familjen förekommer med 9 släkten och 30 arter i sydvästra Nordamerika, 1 art i Californien. 6 arter av 3 släkten har inplanterats i Europa.
Småmunnad bass
Micropterus dolomieui
Kännetecken: En abborrliknande fisk, som förutom färgerna skiljs från abborren genom att den har sammanväxta ryggfenor, av vilka den bakre är högst (hos abborren tvärtom). vertikala strimmor på kroppssidan och den mindre munnen skiljer den från öringabborre. Färg och teckning varierar även hos samma individ. Längd i Europa upp till 50 cm, i Nordamerika 68,6 cm och vikt upp till 6 kg (Florida).
Utbredning: Inplanterad i Europa. Hemområdet är mellersta och östra Nordamerika men finns numera genom inplanteringar från Stilla havskusten till St Lawrencebukten och i Mexico. Inplanterad även i Afrika
Förekomst i Sverige: Svartabborren finns sedan 1962 i vilt tillstånd i Sverige. Den har efter ett tidigare misslyckande inplanteringsförsök i Sydsverige införts till odlingsdammar i Blekinge och ovannämnda år även i 2 fria vatten i samma landskap, nämligen Vitavatten och Norra Dämmet. Arten har fortplantat sig där och fanns 1984 med goda bestånd.
Miljö, vanor och flyttning: Svartabborren föredrar klara, men ej alltför kalla sjöar och åar med sten- eller slambottnar och gärna någon vegetation eller i strömmar, som avbryts av dammar och sel. Den kan även besöka bräckvattensområden. Den uppehåller sig gärna på grunt vatten. Den är i regel passiv under vintern och intar vanligtvis ej någon näring vid temperaturer under 10°. Den kan övervintra i håligheter, t ex i grottor eller sjunkna stockar. Om våren företar denna fisk lekvandringar uppför smärre vattendrag, ehuru en del av bestånden även leker i ”hemmavattnen”.
Föda: Svartabborren växlar diet under olika åldrar. Ungarna förtär kräftdjur och insekter. Redan som halvårsgammal övergår arten till fiskföda och även kräftor förtärs. De senare kan på vissa lokaler bestå mer än 50% av svartabborrens konsumtion.
Fortplantning och tillväxt: Leken äger i Nordamerika rum i april-juli i regel i två distinkta perioder. Den börjar när vattentemperaturen uppnår 18°C och kan för en population pågå från några få dygn till nästan 3 veckor. Hanarna samlas vid solbestrålade 1-1,5 m djupa bottnar vanligtvis nära stranden. Hanen etablerar revir och bygger genom rörelser av stjärtfenan en fatliknande, mer än meterbred fördjupning i sand-, grus- eller stenbottnar. Härunder står han nästan upprätt i vattnet. Tyngre material bärs bort med munnen. När lekbädden efter 2 dygn eller mer är färdig uppsöker hanen en äggmogen hona och försöker med nosen eller med bett att driva henne till bobädden. Där ovan ligger paret under leken sida vid sida med hanens huvud strax bakom honans. Hanen bibehåller denna position, medan honan sjunker till bottnen och där intar en halvt lutande ställning. Hon tycks emellertid räta ut kroppen just före äggläggningen, under vilken hennes kropp och fenor, särskilt den delvis nedpressade stjärtfenan, snabbt vibrerar, medan hanen besprutar rommen. Efter lekakten simmar honan till djupare vatten. Senare kan hon leka på nytt med samma hane eller en annan, liksom hanen 1 eller 2 dygn efter föregående lek på nytt driver en hona till lekgropen för äggläggning. När hanens lekaktivitet efter i regel 3, ibland 5, lekakter upphört, jagar han undan honor från äggdepån och vaktar äggen liksom senare ungarna, viftande vattenströmmar på dem. Äggantalet i en dylik bogrop kan uppgå från ca 200 till 9,593, i medeltal ca 2,000. En hona kan producera 2,000-7,000 ägg för varje halvkilo av sin vikt. Äggen kläcks efter 3-5 dygn, varvid ungarna försvinner i bottnens skrevor och gömslen. 6-15 dygn efter äggläggningen börjar de nästan svarta ungarna simma i stim kring boplatsen. Efter omkring 1 vecka lämnar ungarna boområdet och uppsöker grunt vatten nära stranden, där hanen fortsätter att sköta dem under ytterligare 2-9 dygn, ibland ända upp till 28. Vissa hanar kan successivt föda upp 2 ”kullar” under samma säsong.
Vid 0,5 års ålder mäter svartabborren 7-10 cm, vid 1,5 år 17-18 cm och vid 2,5 år 22-25 cm. Tillväxten är emellertid för denna art ovanligt varierande i olika sjöar. Könsmognad nås vid 4-6 år.
Livslängd: 15 år.
Användning: En mycket uppskattad sportfisk.
Andra namn: Även i Sverige används det amerikanska namnet black bass eller enbart bass. Arten kallas också för svartabborre, småmunnad öringabborre, forellabborre och svarting.