Slätrocka

Ordning rockor
Rajiformes
Rockorna är breda, platta fiskar, vilkas förstorade bröstfenor i hela sin längd är sammanvuxna med huvudet och kroppen, så att de tillsammans bildar en skiva. Mun, näsöppningar och gälspringor sitter på undersidan, ögon och utandningshål på ovansidan. Stjärten är ofta långsmal och skarpt avsatt från kroppen, ungefär som en svans. Rygg- och stjärtfenor rudimentära eller saknas. Ingen analfena. Käkarna är utskjutbara. Tänderna ofta sammanvuxna plattor. Bottenlevande rockor tar in vatten för andning genom utandningshålen, pelagiskt levande rockor genom munnen. Flertalet arter föder levande ungar. Rockorna simmar i fritt vatten antingen med kraftiga, vinglika slag av de stora kroppsflikarna eller genom att de senares ytterkanter utför serier av snabbt undulerande rörelser. Den senare metoden används nästan alltid när rockor simmar strax ovanför bottnen.
1 ordning 9 familjer, varav 7 i Europa och 4 i Norden.

Familj rockor
Rajidae
Hithörande arter har en långsmal, svanslik stjärt, på vilken ryggfenorna är placerade. de senare är 2 eller 1 eller saknas helt. Stjärtfenan föga utvecklad eller saknas helt. En del stjärtmuskler har utvecklats till svaga elektriska organ. Dessa används för ellokalisering av byte och kanske även för identifiering av artfränder. Flertalet arter är försedda med hudtaggar (hudtänder), ofta i en rad längs ryggen. 5 gälspringor. Näsborrarna och luktsinnet välutvecklade. Majoriteten av familjens medlemmar är bottenlevande. En del arter jagar också i fritt vatten. Dessa arter igenkänns på att ha mörkaktig undersida, medan bottenarternas är ljus. Ehuru befruktning sker i honans kropp är hithörande rockor äggläggande. Äggen inneslutna i avlånga, fyrkantiga läderartade kapslar med långa sprötlika utskott i varje hörn. 14 släkten med minst ca 190 arter är utbredda i alla oceaner, I Europa 2 släkten och 23 arter. I Norden 2 resp 17.
Det måste framhållas att artidentifiering av Rajidae-rockor ofta är en svår uppgift, genom att många karaktärer i form, färg och mönster hos resp art växlar med ålder och kön samt dessutom individuellt beroende av bottnens utseende. Därtill är morfologiskt aberranta individ inte ovanliga hos dessa rockor. Nedan ges i regel kännetecken endast för vuxna rockor.

Slätrocka
Dipturus batisKännetecken: Denna art är den största av Europas rockor. Nosen är spetsig men icke skarpt avsatt. Den smala, med elektriska organ utrustade stjärten (med 2 ryggfenor) är något kortare än den plogformade kroppen. Ryggsidan är grå till brun eller gul med oregelbundna ljusa eller mörka strimmor och fläckar. Buken är gråvit med brun-svarta prickar och streck, vilka ibland sitter så tätt, att undersidan blir svartmarmorerad. Yngre fiskar har taggar kring ögonen och längs ryggens och stjärtens mittlinje, äldre blott 2 glesa rader av taggar utmed stjärtens sidor; ibland behålls även mittraden. Längden kan för honan uppgå till 2,85 m, bredden till 2 m och vikten till 113 kg. Hanen kan nå 2,05 m.

Utbredning: Söderut i Europa längs hela Atlantkusten och västra Medelhavet. Utmed Afrikas västkust till södra Sydafrika.

Förekomst i Sverige: Slätrockan är allmän i Skagerack och Kattegatt, men i Öresund (där endast 1 ex senast togs vid Helsingborg den 6/11-1952) är den sällsynt och i södra Östersjön är den blott fångad några enstaka gånger.

Miljö: Denna fisk föredrar mjuka bottnar utanför kusterna på djup mellan 90-200 m men anträffas på nästan alla slag av bottnar utom klippor såväl på grundare vatten (upp till 10 m) som på djupet (ned till 600 m). I Bohusläns skärgårdar håller arten sig i djuprännorna. Under vår och sommar brukar unga slätrockor närma sig stränderna.

Vanor: Slätrockan är inte bunden till bottnar utan simmar och jagar ofta också i det fria vattnet.

Föda: Slätrockan är mångsidig i sin jakt efter byte. Torsk– och plattfiskar, sill, knaggrocka, pigghaj, tobis och marulk samt en rad olika ryggradslösa djur, bl a bläckfiskar, maskar, krabbor och havskräftor, har påträffats i dess mage. Även artfränder förtärs.

Fortplantning och tillväxt: Parning har iaktagits i april-maj, då dessa rockor vid lugnt väder stiger upp till ytan. Honan lär åtföljas av flera hanar. Honor med mogna ägg har fångats under våren och sommaren; äggläggningen försiggår på bottnen under hösten och vintern men har observerats också i aug. Kapslarna är betydligt större än dem man kan finna hos andra arter i våra farvatten. De är upp till 25 cm långa (hörnspröten oräknade), bikonvexa och täckta av hoptrasslade fibrer. De är först gröna men blir successivt mörkbruna. De kläcks sommartid efter 9-10 månader men i varma vatten sker det snabbare. Ungen är 21 cm lång. Hanen blir könsmogen vid 1,5 m längd, honan vid större storlek.

Användning: Jämte knaggrockan är slätrockan den ekonomiskt viktigaste av broskfiskarna. Dess kött börjar alltmer uppskattas både som färskt och rökt. Under andra världskriget utgjorde den ett avsevärt tillskott till folkförsörjningen i Sverige. Av levern bereds olja, av små slätrockor fiskmjöl. Arten tas på krok (långrev) och med trål. Utnyttjas för sportfiske vid Brittiska öarna.