Skip to content

Välkommen till Fiskbasen.se! Vi har samlat information om mer än 280 olika fiskar i svenska vatten. Vår vision är att sprida kunskap om svenska fiskar, vattendrag och natur. Vi vill leva upp till Fiskbasen.se – Allt om svensk fisk! Förutom mängder av fiskar hittar du fiskrecept, diskussioner kring miljö och utfiskning samt samlingssidor för sportfiskare, färsk fisk och bästa fiskeställena. Välkommen till Sveriges sida om fisk!

Slampiskare

Slampiskare

Ordning karpfiskar
Cypriniformes

Denna ordning är den näst artrikaste av alla fiskordningar. Den består av 6 familjer med 256 släkten och ca 2.422 arter varav flertalet lever i sydöstra Asien. I Europa finns endast 2 familjer med ca 80 arter.

Familj grönlingar
Cobitidae
Små, långsträckta fiskar med 1 ryggfena och mycket små fjäll eller naken hud. 3 eller flera par skäggtömmar kring munnen, som är nedåtriktad och saknar tänder. Tänder i svalget på samma sätt som hos karpfiskarna. Har simblåsa, som delvis är omsluten av en benkapsel.
Familjen förekommer med 21 släkten och minst 175 arter i Europa, Asien och Afrika (endast i Marocko och Etiopien). Merparten lever i tropiska Asien. I Europa 3 släkten med 12 arter. Samtliga familjens arter är sötvattenslevande.

Slampiskare
Misgurnus fossilis
Kännetecken: Långsmal kropp och ålliknande simrörelser. Längsgående breda och smala bruna och beiga band. 10 skäggtömmar, varav 2 på underkäken. Hanen är under lektiden försedd med vårtliknande hudutskott på bröstfenorna. Längd vanligtvis upp till 25 cm men kan i Östeuropa nå 50 cm.

Utbredning: Österut i Ryssland till Volgas vattensystem. Söderut till mellersta Frankrike, Alperna, östra Jugoslavien, Rumänien och Rysslands Svarta havskust och Kaukasus. Närmast Sverige finns arten i södra Danmark och i en sjö på Karelska näset. I östra Asien från Amur till södra Kina samt i Japan.

Förekomst i Sverige: Finns ej i Sverige men Linnaeus uppger, att slampiskare inplanterats under 1700-talet vid Ulriksdal utanför Stockholm. Där har arten dock senare aldrig påträffats men väl grönlingen.

Miljö, vanor och läten: Slampiskaren håller till i långsamt rinnande vatten i strandkanten av floder och kanaler, där strömmen är ringa, eller i grunda sjöar, små, växtfyllda kärr, vattenfyllda gruvhål och torvgravar med dybottnar. Den ligger om dagen nedgrävd på bottnen men stiger emellanåt upp till ytan och suger luft. Luften passerar genom tarmen, vars väggar absorberar syret, varefter återstoden bubblar ut ur tarmöppningen. Är aktiv i skymningen och om natten. Slampiskaren kan uthärda höga temperaturer och vid vattnets uttorkning kan den gräva ned sig i dyn och falla i dvala under upp till 1 år. Då arten fångas ger den ett pipande ljud ifrån sig. Redan ett dygn före annalkande åskväder och fallande lågtryck markerar fisken detta genom att bli mycket orolig och ideligen simma upp till ytan.

Föda: Små bottendjur som maskar, snäckor och insektslarver, särskilt av myggor och sävsländor.

Fortplantning och tillväxt: Leken äger rum bland växter i april-juni. Härunder slingrar sig hanen spiralformigt om honan medan hon simmar. Därvid avges ägg och mjölke vid ytan, på bottnen eller på olika nivåer däremellan. Sådana 4-5 min långa lekakter upprepas hos samma par från 12 gånger hos unga honor upp till 57 gånger hos äldre exemplar, varvid 7 till 156 ägg avges för varje gång. Intervallen mellan varje äggdeposition varierar från 3 sek till 37 min. Maximalt antal ägg hos en hona är 12,600. De rödbruna äggen läggs invid vattenväxter och kläcks efter 8-10 dygn. Ungarna är försedda med yttre gälar. Arten blir könsmogen vid 3-4 års ålder.

Livslängd: 22 år.