Ordning karpfiskar
Cypriniformes
Denna ordning är den näst artrikaste av alla fiskordningar. Den består av 6 familjer med 256 släkten och ca 2.422 arter varav flertalet lever i sydöstra Asien. I Europa finns endast 2 familjer med ca 80 arter.
Familj karpfiskar
Cyprinidae
Fiskar med varierande kroppsform, antingen långsträckta eller mer kompakta med hög, rundad rygg. endast 1 rygg- och 1 analfena. Flertalet arter ger ett silverglittrande intryck då de spritter i vattnet eller välver i ytan genom att ljuset reflekteras. Saknar tänder men är i stället försedda med 1, 2 eller 3 rader tänder i svalgbotten och en hornplatta i svaljtaket eller översta delen av matsmältningskanalen. Vidare kännetecknas familjen anatomiskt med en oftast i 2 kamrar uppdelad simblåsa, som står i förbindelse med innerörat och ger en förbättrad hörsel. Hanarna och hos vissa arter även honorna utbildar under lektiden pärlliknande vårtutskott på framförallt huvudets och framkroppens hud. Familjen finns med ca 194 släkten och ca 2.070 arter i Eurasien, Nordamerika och Afrika. Det är världens artrikaste fiskfamilj, men i Europa förekommer endast 9 släkten och ca 80 arter. Samtliga arter lever i sötvatten, men några har anpassat sig till bräckvatten, särskilt i Östersjön.
Pelecus cultratus
Utbredning: Det nordliga förekomstområdet sträcker sig österut till Onegatrakten. Det södra omfattar Donaus vattensystem från Österrike och nedåt samt floderna, som avrinner till Svarta havet, Azovska sjön, Kaspiska havet och Aralsjön. I Finland förekommer arten oregelbundet i Finska viken, huvudsakligen i östra delen, där en fast stam fanns utanför Viborg ännu under 1950-talet och kanske alltjämt kvarlever där. Minst 2 fynd i Danmark öster om Själland.
Förekomst i Sverige: Skärkniven är en av Sveriges sällsyntaste fiskar. Den förekommer i södra Östersjön, där den oregelbundet anträffas utanför Blekinge. Linnaeus skrev 1749 att arten brukade fångas i Helgeån, som då tycktes hysa ett bestånd. Linnaeus erhöll 1 ex därifrån. Härutöver är arten 1936 tagen i Gudingefjärden vid Västervik, 22/6-1931 i Norrström i Stockholm, 23/5-1938 vid Stocksund i Uppland, 8/6-1955 i Indalsälvens mynning, 30/7-1955 vid Bergsviken i Pite älv, i juli 1958 i Öresund, 1/6-1959 i Tullgarnsviken, Södermanland; 25/10-1965 i Bödabukten vid Öland, sept 1969 i Helgeån, Skåne, 27/11-1970 i Mälaren, 6/7-1977 i Ångermanälven vid Kramfors, Ångermanland, och 22/7-1980 vid Björkskär i Gryts skärgård, Östergötland.
Miljö flyttning och vanor: Utom under lektiden vistas skärkniven mestadels i bräckt vatten nära kusterna eller utanför älvmynningar. Emellertid finns populationer i sött vatten. Den föredrar klara vatten. Flyttningen från östra Östersjön, Svarta och Kaspiska haven till och uppför floderna sker om våren och efter leken tillbaka. Östersjöbeståndet förblir mest i älvmynningarna, medan de sydeuropeiska vandrar högt upp i floderna. Skärkniven lever pelagiskt i stim och kan med livliga rörelser simma nära vattenytan, där den jagar ytgående stimfiskar. I Azovska sjön företas dagliga vertikalförflyttningar; om dagen nära bottnen, om natten vid ytan.
Föda: I sötvatten insekter (även flygande), kräftdjur, maskar, plankton, fiskyngel och mindre fiskar. I havet fiskyngel (särskilt av sill) och fiskar.
Fortplantning och tillväxt: Skärkniven leker i flodernas rinnande vatten men kan också fortplanta sig i bräckt vatten. Leken äger rum i maj-juli. I floderna läggs äggen i fritt vatten ovanför grunda gräsbottnar. Äggantalet hos en 323 mm lång hona var 47,242. Äggen svävar i vattnet men förs av floderna nedströms. De kläcks efter 3-4 dygn. Ynglen lever på plankton.
Efter 1 år är en hane 102 mm lång, efter 2 år 194 mm, efter 3 år 230 mm och efter 4 år 263 mm. Honan växer fortare.
Livslängd: 11 år.
Användning: I Sovjet av ekonomisk betydelse både som matfisk och för framställning av konstpärlor av fjällen.