Sjökock

Ordning abborrartade fiskar
Perciformes
En morfologiskt och även ekologiskt heterogen grupp fiskar. Några oftast gemensamma karaktärer för ordningens arter är taggiga fenstrålar, 2 ryggfenor, saknar fettfena, har simblåsa, stjärtens fenstrålar aldrig flera än 17 men oftast färre.
Denna ordning är den artrikaste bland alla vertebrater. Den omfattar 150 familjer, ca 1.367 släkten och ca 7.791 arter. Av de många familjerna är smörbultarna (Gobiidae) artrikast med minst 1.500 arter, följd av munruvare (Cichlidae) med 680 arter och läppfiskar (Labridae) med 500 arter.
Ca 3/4 av ordningens arter lever utefter tempererade och tropiska havskuster. De övriga är oceaniska eller levande i sötvatten.

Familj sjökockar
Callionymidae
Långsträckta fiskar med brett och platt huvud. Liten mun med svaga tänder. 2 ryggfenor med vanligtvis 4 taggstrålar på den främre. Hanarna är större, har proportionellt längre rygg- och stjärtfena samt skarpare färger än honorna. Gälöppningarna är mycket små och sitter på huvudets ovansida. Ca 10 släkten och ca 130 arter finns främst i varma hav, huvudsakligen i Indiska och Stilla oceanerna. I Europa 1 släkte och 7 arter. I Norden 2 arter.

Sjökock, randig
Callionymus lyraKännetecken: Denna art utmärks av ett stort tillplattat huvud och långsmal kropp. Hanen har höga ryggfenor – särskilt är den främre hög och spetsig – och praktfullt skimrande färger i brunt, gult och blått, särskilt under parningstiden, då större delen av huvudet blir blått. Färgerna bleknar snabbt efter döden. Hos honan är främre ryggfenan lägre än den bakre och färgerna är oansenliga. 4 taggar på främre gällocket, varav 1 är framåt och 3 bakåt- eller uppåtriktade. De senare utgör egentligen en treuddad tagg. Hanen kan bli 30 cm, honan 25 cm.

Utbredning: Söderut i Europa längs hela Atlantkusten, Medelhavet och Svarta havet. Azorerna. Utmed Afrikas västkust till Senegal. Kanarieöarna.

Förekomst i Sverige: Allmän i Skagerack, mindre vanlig i Kattegatt. I Öresund är arten sällsynt och i sydvästra Östersjön endast tillfällig.

Miljö, flyttning och vanor: Arten lever enstaka vid bottnen från grunt vatten ned till ca 400 m djup, där den ligger stödd på bröstfenorna eller gräver ned sig i sanden eller dyn, så att blott ögon och gälöppningar syns, ty ryggfenorna viks bakåt. Vintertid håller den sig på djupen, under sommarhalvåret går den upp mot kustbottnarna (djupast ca 200 m) och för lek in mot stränderna. Särskilt hanarna kan ströva vida omkring.

Föda: Maskar, kräftdjur och blötdjur.

Fortplantning: Leken äger rum nära stränderna under mars-aug. Härunder utförs en parningslek. I sin bjärta bröllopsdräkt simmar hanen kring honan med resta och utbredda fenor. Samtidigt avvisar han genom demonstration andra hanar i en praktfull duell men någon egentlig strid är det inte.Honan svarar på hanens inviter genom att resa sig rakt upp; hanen gör då detsamma och omklamrande varandra buk mot buk stiger de uppåt, varvid analfenorna hos båda fiskarna bildar en tunnel, i vilken ägg och mjölke förenas och glider ned. Efter avslutad akt faller sjökockarna till bottnen, varpå hanen småningom börjar en ny parningsceremoni med samma eller en annan hona. Äggen flyter i ytskiktet. Larverna är vid kläckningen 2 mm. Ungarna lever pelagiskt fram till vintern, då de vid 10 mm längd uppsöker bottnen. Tillväxten är föga känd.

Livslängd: 6 år.

Andra namn: Randig sjökock, Sjökock och flygfisk (i Bohuslän).