Sillkung

Ordning glansfiskartade fiskar
Lampriformes
En heterogen grupp av fiskar med mycket olika kroppsformer. Den enda gemensamma karaktären är att alla arter saknar taggar vid eller i fenorna. 6 familjer, har en för fiskarna unik typ av utskjutbar övre käke. En del arter har simblåsa. 11 familjer, 20 släkten och 39 arter. I Europa 3 familjer.

Familj sillkungar
Regalecidae
Mycket långsträckta fiskar. Den enda ryggfenan löper från huvudet utefter en stor del av översidan. Huvudets långa fenstrålar liknar en krona. Bukfenorna trådlikt förlängda. Analfena saknas. Inga tänder. Simblåsa saknas. 1 släkte med 2 arter är utbrett i Atlanten, Indiska och Stilla oceanerna. I Europa 1 art.

Sillkung
Regalecus glesneKännetecken: Denna art med sin långa och från sidorna hoptryckta kropp kan inte förväxlas med någon annan fisk. Längd upp till10 m.

Utbredning: Söderut i Europa längs hela Atlantkusten och Medelhavet. F ö hela tempererade och tropiska delarna av Atlanten. Även Indiska oceanen och Stilla havet, där arten i norr når Kamtjatka resp. British Columbia samt i söder Tasmanien och Nya Zeeland resp. mellersta Chile. Tillfälligt anträffad i Danmark, Norge och Sverige.

Förekomst i Sverige: Veterligen har sillkungen endast 1 gång förirrat sig till Sverige, nämligen vid Burholmen, väster om Koster, Bohuslän, den 23/3-1879.

Miljö och vanor: Arten är en pelagisk djupvattensfisk, som vistas på 300-600 m-nivåerna. Den simmar med slingrande rörelser. Alla i ytvattnet anträffade exemplar har varit skadade eller sjuka, förmodligen p g a att de ej tålt tryckförändringarna i högre vattenlager.

Föda: Huvudsakligen krill och andra kräftdjur.

Fortplantning: Detaljer inte kända. Ägg och larver funna i Medelhavet. Larverna genomgår en förvandling och har under ett stadium teleskopögon.