Sibirisk stör

Ordning egentliga störfiskar
Acipenseriformes
Långsmala fiskar med spetsig nos, långt bakåt sittande ryggfena och hajliknande stjärt. Fjäll saknas men kroppen är täckt av pansarliknande bensköldar i 5 längsrader. Huvudet är täckt av hudben. Munnen, som saknar tänder, sitter på nosens undersida och är protraktil, dvs kan formas till ett utskjutande rör.

Familj störar
Acipenseridae
Om familjens karakteristika, se ovan. Förr fanns störarna med ett stort antal arter, men i nutiden har de minskat till 23. De är utbredda i Europa, Asien och Nordamerika samt förekommer i Medelhavet längs Afrikas kust. Bland dem finns världens längsta sötvattensfiskar, varav den största är husen (huso huso), som kan bli 9 m och väga 1,5 ton. 4 släkten med 23 arter. I Europa finns 2 släkten med 8 arter, varav 5 anträffats i Sverige, men 3 av dem utgör resultat av ryska inplanteringar i Östersjön.

Sibirisk stör
Acipenser baerii baeriiKännetecken: Långsmal, något uppnäst nos. Skäggtömmarna fästade ungefär mitt emellan munöppning och nosspets. Upp till 56 sidoplåtar. Översidans färg är gråsvart. Längd och vikt upp till ca 2 m resp 65 kg. Längsta i Sverige fångade fisk mätte 68 cm.

Utbredning: Ob och Jenisej i Sibirien samt intilliggande havsvikar jämte Bajkalsjön. Sovjet inplanterade 9,000 yngel av arten 1962-1966 i Rigabukten och 1964-1966 ca 11,500 yngel i Finska viken. Ca 70 fynd av arten har gjorts vid Finland från 1965 till 1975, huvudsakligen i Finska viken men även i Ålands skärgård och i Bottenhavet utanför Björneborg.

Förekomst i Sverige: Under åren 1966-1970 anträffades 8 sibiriska störar utmed svenska Östkusten från Öland och Gotland i söder till Medelpad i norr. Fyra av dessa fynd är säkert artbestämda, medan flertalet av de övriga sannolikt är av denna art.

Miljö: Floder och hav.