Sandskädda

Ordning plattfiskar (eller flatfiskar)
Pleuronectiformes
Alla färdigomvandlade plattfiskar har kroppen tillplattad från sidorna. ynglen har däremot sedvanlig symmetrisk fiskkroppsform med ögonen sittande på varje sida av huvudet. Larverna simmar i ”upprätt” ställning. Under de 2 första levnadsmånaderna efter kläckningen vandrar det ena ögat genom huvudet eller längs dess utsida över till andra sidan. Den gamla fisken har således ögonparet sittande på ena sidan. Samtidigt vrids huvudet så att dess ”översida” kommer på ena kroppssidan. Denna komplicerade förändring innebär en nästan total modifiering av skallben, nerver och muskler. Ögonsidan blir mörkpigmenterad och något konvex, blindsidan blir däremot vit eller ljust opigmenterad och platt. Det är i detta slutstadium av förvandlingen som bottnarna uppsöks och fisken börjar simma på sidan. De mjukstrålade rygg- och analfenorna är oftast långa och sträcker sig utmed hela kroppskanterna. Hos många arter en tagg framför analfenan. De omvandlade fiskarna saknar nästan alltid simblåsa.
Ordningen omfattar 6 familjer, ca 117 släkten och ca 538 arter.

Familj spättor
Pleuronectidae
Högersidan är i regel ögonsida. Äggen saknar oljedroppe. 41 släkten med ca 99 arter är utbredda i Atlanten, Indiska och Stilla oceanerna. Några arter finns i bräckvatten och några kan besöka sötvatten. I Europa resp Norden 8 släkten och 8 arter.

Sandskädda
Limanda limandaKännetecken: Denna art har en förhållandevis långsträckt kropp. Sidolinjen slår en båge över bröstfenan. Högersidan är ögonsida och har växlande brunaktig färg beroende av underlaget. Fjällen på denna sida känns sträva. Blindsidan är vit. 1 tagg framför analfenan. Längd upp till 39 cm och vikt upp till 0,96 kg. I utlandet 91 cm resp 7 kg. Honan är större än hanen.

Utbredning: Österut till Vita havet. Söderut längs Atlantkusten till Spanien. Anträffad vid Finland i Finska viken.

Förekomst i Sverige: Allmän i Skagerack, Kattegatt och Öresund. I Östersjön är den vanlig ännu vid Gotland och har tillfälligtvis anträffats så långt mot norr som vid Landsort och finska skärgården. 1962 fångades 1 ex i Vänern.

Miljö och vanor: Arten uppehåller sig nära kuster på sand-, snäckskals- eller slambotten vid nivåer mellan 2-200 m. Den är relativt passiv under vinterhalvåret.

Föda: Kräftdjur, musslor, maskar, tagghudingar och små fiskar.

Fortplantning och tillväxt: Sandskäddans hane kan bli könsmogen vid 9 cm längd men vanligen först vid 15-20 cm och 2-4 års ålder, honor efter 3-5 år. Leken sker i april-aug i Östersjön, april-juni i Nordsjön, feb-mars vid sydvästra England och i maj-aug vid Kolahalvön. Härunder söker sig sandskäddorna till djupt vatten från 30 m och nedåt. Äggantalet hos en hona på 21 cm uppgick till mer än 128.000. Maximiantal upp till 150.000. Rom och yngel är pelagiska. Äggen kläcks efter 3-12 dygn. Ungarna uppsöker bottnen, när de är 13-16 mm långa. Vid 50 mm längd drar de ut på djupen.
Tillväxten är varierande i olika hav. I södra Östersjön är en treårig hona 24-26 cm och en lika gammal hane 23-24 cm.

Livslängd: Minst 13 år.

Status: Sandskäddan har minskat kraftigt i södra Östersjön i jämförelse med situationen på 1920- och 1930-talen.

Användning: Sandskäddan har stor ekonomisk betydelse. Den fångas med trål och snurrevad. Fångsten 1983 var 142 ton.

Andra namn: Sandflundra, fjällflundra, tunglik flundra, dragskädda, slätta, slättika, anglepiga, ångerpiga och glade (jfr rödspättan).