Rötsimpa

Ordning kindpansrade fiskar
Scorpaeniformes
Oftast långsträckt kroppsform. Huvud och kropp vanligtvis försedda med taggar och benplåtar. Bröstfenorna ofta rundade och stjärtfenan sällan kluven i två spetsar. Ordningen är representerad av 20 familjer med ca 269 släkten och ca 1.160 arter. De flesta arterna är marina och utbredda i världshaven.

Familj simpor
Cottidae
Fiskar med stort huvud och proportionellt stora bröstfenor. 2 ryggfenor som hos en del arter är sammanhängande. Den främre har taggstrålar. Bukfenorna har 1 taggstråle vardera. Huden är här och var täckt av knölar, taggar och benplåtar. Sidolinje. Simblåsa saknas. Ca 70 släkten och ca 300 arter förekommer i hav och sötvatten på det nordliga halvklotet samt Argentina, sydöstra Australien och längs Nya Zeeland. I Europas saltvatten 6 släkten och 10 arter. I Norden 6 resp 8.

Rötsimpa
Myoxocephalus scorpiusKännetecken: Brett, taggigt huvud och framkropp samt avsmalnande stjärtparti. Sidolinjen är ej taggig men omgiven av små hudknölar. Hanens buk är orangeröd med vita fläckar och hans fenor är större än honans, ehuru den senare är längre än hanen . Under lektiden blir hanen bjärtare färgad, nästan högröd, gällockstaggarna avsöndrar ett gift och han får vårtliknande, taggiga hudutskott på bröstfenorna. Längd vanligtvis 30-35 cm men kan nå upp till 50 cm (i Arktis 60 cm) och vikt 1,1 kg (Finland). Honan blir större än hanen.

Utbredning: Norrut till Spetsbergen. Österut till Novaja Semlja. Söderut till norra Biscaya. I Nordamerika från södra Grönland och St Lawrencebukten till New Jersey.

Förekomst i Sverige: Allmän runt alla våra kuster från Bohuslän upp i Bottniska viken t o m Norrbotten.

Miljö: Arten lever på algbevuxna sten-, sand- eller dybottnar på djup mellan 0-60 m men har fångats på 250 m. Stundom tränger den upp i flodmynningars bräckvatten. Den håller sig gärna intill hamnfundament.

Vanor: Rötsimpan är stationär och jagar merendels passivt genom att stå eller ligga på lur bland tångruskor resp bottenstenar och vrakdelar.

Föda: Fiskar, blöt- och kräftdjur samt maskar.

Läten: När rötsimpan tas upp ur vattnet, låter den höra ett svagt grymtande. Detta ljud frambringas ibland också i vattnet, men dess funktion är okänd (jfr dock hornsimpan).

Fortplantning: Leken försiggår i dec-mars. I en kopulationsliknande ställning håller hanen fast honan med bröst- och bukfenorna, varunder han med sitt parningsorgan befruktar äggen i honan. De 2-2,5 mm stora romkornen avges i hönsäggstora klumpar rätt nära land, där de häftar fast på stenar och tång. De upp till 2.700 äggen vaktas av hanen och kläcks efter 4-12 veckor. Ungarna lever pelagiskt några månader, tills de vid ca 2 cm längd uppsöker bottnen. Arten blir könsmogen efter 2-4 år, då honan är ca 20 cm, hanen ca 15 cm.

Livslängd: 6 år.

Användning: Ehuru inget fiske äger rum särskilt på rötsimpan, är den en omtyckt matfisk, särskilt i Norge och Grönland.

Andra namn: Ulk, Ulke, krusulke, skrabb, skrabba, skinnskrabba, broksimpa, vildkråksimpa, skallknekt, hornskalle och skälryta (jfr oxsimpan).