Enligt nuvarande preliminära uppfattning förekommer ”rödingen” med 2 arter i Sverige och övriga Norden. I större sjöar över en stor del av Sverige finns storrödingen (Salvelinus umbla). Fjällrödingen (Salvelinus alpinus) lever huvudsakligen i källsjöar och högre liggande vatten inkl älvar i fjällområdet. Båda arternas utbredning överlappar och båda kan hybridisera med varandra och få fertil avkomma. Detta antyder en relativt sen artbildning, en alltjämt pågående process, varunder isolerade artmekanismer ännu inte utvecklats. Emellertid kan de 2 arterna också leva i samma sjöar utan att fortplanta sig med varandra. De har då olika lektider och lekområden. Vidare kan de 2 arterna också ibland skiljas på olika storlek, tillväxt, färg, miljökrav, näringsbiologi, vanor och responser till konkurrens både med varandra och andra arter. Andra skillnader är olika frekvens av varianter av ett enzym i blodserum.
Orsaken till att det kan förekomma flera distinkta arter av röding i samma sjö är sannolikt invandringshistorisk. Rödingarnas invandring till Sverige ägde rum under ett långvarigt postglacialt skede, kännetecknas av stora topografiska, hydrografiska och klimatiska förändringar i takt med landisens avsmältning, issjöars avtappning, flodernas varierande lopp och fallhöjder, vattensystemens kommunikationsfluktuationer samt Östersjöns variationer (issjö, hav, insjö och havsvik) med olika salthalter. Också passen och flodförbindelserna med Norge och Atlanten har skiftat under postglacial tid. Dessa geografiska och ekologiska förändringar medförde att rödingarnas invandring till Sverige sannolikt försiggick i olika invasionsvågor under ett långvarigt skede, vilket medförde att de tidigast anlända bestånden hade längre tid att anpassa sig till de olika förhållandena än senare ankomna. Dessutom är det möjligt att olika rödingformer invandrat till Sverige, varför den nuvarande differentieringen i olika typer är ännu äldre än rödingens postglaciala historia i vårt land.
I rödingarnas kolonisering av Sverige var uppenbarligen fjällrödingen den tidigaste immigranten. Storrödingen invandrade senare än fjällrödingen.
Överlappande bestånd av olika kombinationer av de 2 arterna är vanligast i fjällregionens kantområden. Där finns flera sjöar med båda rödingarterna.
I många sjöar har de ursprungliga rödingsbestånden under de senaste 100 åren uppblandats genom inplanteringar och i flera fall helt försvunnit. I andra fall har sjö- och älvregleringar för vattenkraft hänsynslöst förstört de ursprungligt unika rödingstammarna i många fjällvatten och därmed förskingrat ovärderliga genetiska resurser. Även sjöars försurning har slagit ut rödingen. Också felaktigt nätfiske, ogenomtänkt rödingfiskevård genom inplantering av sik och pungräkan, Mysis relicta, har påverkat våra rödingpopulationer.
Ordning laxartade fiskar
Salmoniformes
En heterogen grupp av fiskar bestående av 15 familjer, 90 släkten och 320 arter. I Europa endast 5 familjer, varav 1 är inplanterad.
Familj laxfiskar
Salmonidae
Kraftigt byggda fiskar med avlång, spolformad kropp. Ett gemensamt drag för alla familjens arter är en liten fettfena (ett hudveck utan fenstrålar) på bakryggen. Alla arter är antingen anadroma eller helt sötvattenlevande.
Familjens systematik är invecklad och har varit föremål för många undersökningar. Lokala varianter utbildas snabbt. Förmodligen finns flera biologiska arter än som f n är kända. Laxfiskarna har exempelvis under sin utveckling genomgått upprepade kromosonfördubblingar. Arterna finns huvudsakligen i tidigare nedisade områden på den norra hemisfären. Landisarnas fram- och tillbakaryckningar har ytterligare komplicerat evolutionsförloppet. Det är kanske omöjligt att för laxfiskarna åstadkomma en fylogenetiskt korrekt systematik.
Familjen omfattar 10 släkten och ca 68 arter, med utbredning i Europa, Asien, Afrika och Nordamerika. Inplanteringar har företagits i Sydamerika och Australien samt dessutom i stora delar av Afrika och Asien utanför det spontana förekomstområdet. I Europa finns 9 släkten och förmodligen ca 15 arter, men 8 är inplanterade.