Ordning kindpansrade fiskar
Scorpaeniformes
Oftast långsträckt kroppsform. Huvud och kropp vanligtvis försedda med taggar och benplåtar. Bröstfenorna ofta rundade och stjärtfenan sällan kluven i två spetsar. Ordningen är representerad av 20 familjer med ca 269 släkten och ca 1.160 arter. De flesta arterna är marina och utbredda i världshaven.
Familj sjuryggar
Cyclopteridae
Om bukfenor finns, är de förändrade till en sugskiva på kroppens undersida. Sidolinje saknas oftast. Tjock hud utan fjäll. Familjen är med 21 släkten och ca 177 arter företrädd i Atlanten, Stilla oceanen, Norra och södra Ishaven. I Europa 6 släkten och 10 arter. I Norden 5 respektive 6.
Ringbuk
Liparis liparis
Kännetecken: Denna fisk är smärtare och mer långsträckt än sjuryggen. Färgen är mycket varierande (grå-, röd- eller brunaktig); ävenså teckningen som ibland är strimmig, andra gånger fläckigt marmorerad. Arten har 4 utåtstående näsborrar. Bröstfenorna är proportionellt stora och deras fäste går ända ned på halsens undersida. Bukfenorna är ombildade till en sugskiva. Rygg- och analfenorna överlappar med stjärtfenan. Längd upp till 10 cm vid Västkusten och 14 cm i Östersjön. I Ishavet 18 cm.
Utbredning: Norrut till Spetsbergen. Österut längs Ishavskusten till Indigirka. I västra Atlanten från sydöstra Grönland utmed den västra kusten upp till ca 75° n br. I Canada från Hudson Strait till Nova Scotia och i USA till Massachusetts.
Förekomst i Sverige: Ringbuken är allmän i Skagerack och i Östersjön från Gotland till in i Bottenviken, sällsynt i Kattegatt men vanligare i Öresund samt blott tillfällig i sydvästra Östersjön. I dessa 2 utbredningsområden har arten uppdelats på 2 raser: liparis (denna beskrivning) i Västerhavet och Atlanten och barbatus (Engelsk beskrivning) i större delen av Österhavet.
Miljö: Rasen liparis synes föredra grunda bottnar med dy eller mosaikartat med dy och sand eller bland tång i strändernas närhet men aldrig i tidvattenszonen. Emellertid är rasens djupamplitud avsevärd: 5-300 m. Östersjörasen barbatus tycks hålla sig mer till klippbottnar nedanför ca 60 m djup.
Vanor: Ringbuken brukar mellan simturerna sitta fastsugen på föremål vid bottnen ofta med stjärten vikt in emot kroppen.
Föda: Små kräftdjur, maneter och fiskyngel.
Fortplantning: Leken äger rum i dec-feb. Äggen fästs klumpvis på hydroider, alger eller andra föremål. De kläcks efter 6-8 veckor. Larverna är pelagiska, tills de blir 1,2 cm, då de uppsöker bottnen.
Detaljer om tillväxten är föga kända.
Andra namn: Vanlig ringbuk, nordisk ringbuk och vanlig sugfisk.