Obs!
Felaktigt kallas den ibland forell – en fiskart som överhuvud taget inte förekommer i Sverige, andra förbjudna namn är även bl.a ”regnbågslax”, ”röd forell”. Livsmedelsverket och Konsumentverket vill ha STOPP på falska namn.
Ordning gädd- och laxfiskar m fl
Salmoniformes
En heterogen grupp av fiskar bestående av 15 familjer, 90 släkten och 320 arter. I Europa endast 5 familjer, varav, 1 är inplanterad.
Familj laxfiskar
Salmonidae
Kraftigt byggda fiskar med avlång, spolformad kropp. Ett gemensamt drag för alla familjens arter är en liten fettfena (ett hudveck utan fenstrålar) på bakryggen. Alla arter är antingen anadroma eller helt sötvattenlevande.
Familjens systematik är invecklad och har varit föremål för många undersökningar. Lokala varianter utbildas snabbt. Förmodligen finns flera biologiska arter än som f n är kända. Laxfiskarna har exempelvis under sin utveckling genomgått upprepade kromosonfördubblingar. Arterna finns huvudsakligen i tidigare nedisade områden på den norra hemisfären. Landisarnas fram- och tillbakaryckningar har ytterligare komplicerat evolutionsförloppet. Det är kanske omöjligt att för laxfiskarna åstadkomma en fylogenetiskt korrekt systematik.
Familjen omfattar 10 släkten och ca 68 arter, med utbredning i Europa, Asien, Afrika och Nordamerika. Inplanteringar har företagits i Sydamerika och Australien samt dessutom i stora delar av Afrika och Asien utanför det spontana förekomstområdet. I Europa finns 9 släkten och förmodligen ca 15 arter, men 8 är inplanterade.
Oncorhynchus mykiss
Utbredning: Inplanterad i Europa för första gången omkring 1880. Inplanteringar har ägt rum i både sjöar och hav. Regnbågens naturliga förekomstområde är västra Nordamerika. Den har inplanterats också i andra världsdelar än Europa. I vår världsdel har fasta bestånd sällan bildats.
Förekomst i Sverige: Den första inplanteringen skedde 1892 men misslyckades. Den följdes senare av flera. De enda självökande bestånden fanns i flera vatten i Skåne fram till 1960- och 1970-talen, vid Königshyttan i södra Dalarna till början av 1970-talet samt i ett sjösystem (Stortjärn) i nordligaste Ångermanland. Sistnämnda bestånd fanns ej kvar 1966. 1965 upptäcktes självkläckta yngel i Dromsetjärn i Bohuslän. 1960-1961 utplanterades avelsmaterial av arten bl a i Dalälven, Siljan och Indalsälven samt Mälaren. F ö äger utsättningar av denna fisk kontinuerligt rum i sjöar över hela landet. Sedan 1980-talet uppträder arten i havet invid Skånes sydkust möjligen som ett resultat av ryska inplanteringar i Östersjön. Flera storvuxna regnbågar har under 1980-talet gått upp i Nybroån, Skåne, och fångats där. Möjligen antyder detta att ett självförökande bestånd är i färd att etablera sig. De regnbågar som finns i svenska och europeiska vatten, särskilt i rotenonbehandlade, utgör avkomlingar av sedan generationer i dammar odlade ”restaurangfiskar” och har degenererat långt från sina vilda anförvanter i Nordamerika.
Miljö och flyttning: I sitt hemland lever regnbågen i rinnande sötvatten, varifrån den vandrar ut i havet, men den förekommer även med en form, som under hela sitt liv stannar i sött vatten. I Sverige trivs arten bäst i sjöar med ett PH-värde över 6,2 och är mycket känslig för försurning. Arten (åtminstone vissa populationer därav) tål grumligt och varmt vatten till skillnad från svenska salmonider men i sitt hemland är den dock huvudsakligen en kallvattenfisk. I Ångermanland vistades regnbågen 2 eller flera år i bäckarna, varefter den vandrade ut i sjöarna, där den växte sig stor.
Av de exemplar, som utplanterats vid Hallandskusten, har flertalet återfynd gjorts i Norge, nordligast vid Trondheim, medan exemplar utsatta i Dalälven har återfunnits i Bottniska viken och i Östersjön ned till Öresund och farvattnen kring Danmark.
Vanor: Ofta stimlevande. Ehuru arten kan inta vissa ståndsplatser är den inte revirhållare. Vakar ofta genom att ta byten från vattenytan.
Föda: Diverse ryggradslösa smådjur som kräftdjur, sniglar, vatteninsekter och flygande insekter samt fiskar och fiskägg. Näckrosfrön har konsumerats.
Fortplantning och tillväxt: Regnbågen leker om våren, i Sverige i mars-juni. Efter blott omkring en månads nedbäddning i bottengruset kläcks äggen och efter ytterligare någon tid tar sig ungarna upp i det strömmande flodvattnet.
Tillväxten sker mycket snabbt. Efter 2 till 3 år är fisken 25 cm – i uppfödningar med förädlat material maximum 56,5 cm – och efter 3 till 4 år väger den 1 kg. Hanen kan bli könsmogen vid 1 eller 2 års ålder, honan vid 2 eller 3 år.
Livslängd: I Sverige 16 år, i Nordamerika 18 år.
Användning: Regnbågen har i vårt land och i Europa huvudsakligen värde som odlad dammfisk eller i kassar för försäljning som matfisk och sättfisk p g a den snabba tillväxten, medan dess vandringslust ofta omöjliggör bestående resultat av inplanteringar i sjöar. I Sverige har den i stor utsträckning satts ut i rotenonbehandlade sjöar. Konsumtionsodlingen i Sverige uppgick 1980 till 2,400 ton, i Danmark till 19,500 ton.
Andra namn: Arten kallas även regnbåge, forell, regnbågsforell, laxforell, blanklaxöring, amerikansk laxöring, regnbågslax och stålhuvudöring.
Obs!
Felaktigt kallas den ibland forell – en fiskart som överhuvud taget inte förekommer i Sverige, andra förbjudna namn är även bl.a ”regnbågslax”, ”röd forell”. Livsmedelsverket och Konsumentverket vill ha STOPP på falska namn.