Ordning laxartade fiskar
Salmoniformes
En heterogen grupp av fiskar bestående av 15 familjer, 90 släkten och 320 arter. I Europa endast 5 familjer, varav 1 är inplanterad.
Familj laxfiskar
Salmonidae
Kraftigt byggda fiskar med avlång, spolformad kropp. Ett gemensamt drag för alla familjens arter är en liten fettfena (ett hudveck utan fenstrålar) på bakryggen. Alla arter är antingen anadroma eller helt sötvattenlevande.
Familjens systematik är invecklad och har varit föremål för många undersökningar. Lokala varianter utbildas snabbt. Förmodligen finns flera biologiska arter än som f n är kända. Laxfiskarna har exempelvis under sin utveckling genomgått upprepade kromosonfördubblingar. Arterna finns huvudsakligen i tidigare nedisade områden på den norra hemisfären. Landisarnas fram- och tillbakaryckningar har ytterligare komplicerat evolutionsförloppet. Det är kanske omöjligt att för laxfiskarna åstadkomma en fylogenetiskt korrekt systematik.
Familjen omfattar 10 släkten och ca 68 arter, med utbredning i Europa, Asien, Afrika och Nordamerika. Inplanteringar har företagits i Sydamerika och Australien samt dessutom i stora delar av Afrika och Asien utanför det spontana förekomstområdet. I Europa finns 9 släkten och förmodligen ca 15 arter, men 8 är inplanterade.
Oncorhynchus gorbuscha
Utbredning: Införd i Europa av Sovjet. Alltsedan 1950-talet inplanterades yngel på Kolahalvön och under 1970-talet utsattes per år ett par milj yngel av puckellax i Östersjön av ryssarna, som inte ens underrättade grannstaterna härom. Senare följde Öst-Tyskland på samma sätt Sovjets exempel. Sedan dess har puckellaxen fångats utefter kusterna av norra Ryssland, Finland, Norge, Island, Färöarna och Skottland. Det sydligaste norska fyndet är Mandalsälven 1976. Arten har med framgång lekt i flera finska och norska älvar. Puckellaxen har även anträffats vid andra Östersjökuster än de ryska, t ex Finska viken (se även under förekomst i Sverige). Artens hemområde utgör framför allt norra Stilla havet och Ishavet. Den finns i nordvästra och västra Nordamerika från Mackenzie River i Canada väster- och söderut i Alaska, British Columbia och USA:s västkust till Sacramento River i Californien. I Asien förekommer Puckellaxen i Norra Ishavet västerut till Lena och söderut till Japan och södra Sovjet.
Förekomst i Sverige: 1974 fångades en puckellax i Ljusnan, Hälsingland, i sept 1975 en i Nybroån, Skåne, och i juli 1976 en tredje vid Älvkarleby, Uppland. Sistnämnda år gjordes dessutom ett 40-tal fynd längs Östkusten från Alnön i Medelpad till södra Roslagen i Uppland.
Miljö: Huvudsakligen pelagiska zoner i havet.
Flyttning: Efter att om våren ha flyttat till havs vandrar arten under 1-2 år omkring i havet, varifrån den i juni-aug en enda gång företar en lekvandring till oftast nedre delar av floderna men kan i Amerika vandra mer än 600 km uppströms.
Vanor: Lever pelagiskt i havet.
Föda: Fiskar, särskilt tobis, och kräftdjur.
Fortplantning och tillväxt: Leken äger rum i aug-okt i bräckvatten och i större, strömmande floder över sten- och grusbottnar. Honan gräver en grop, varöver leken sker och de 1,090-1,629 äggen läggs. Därefter dör föräldrarna. Äggen är över 6 mm och kläcks efter ca 4 månader. De med en kraftig gulesäck försedda ynglen är då 2,5-3 cm långa, ligger passiva mellan bottnens stenar fram till våren, då de 5-7,7 cm långa, stimvis flyttar till havet. Där lever de vid kusten de första månaderna. Tillväxten sker snabbt och efter 2 år är arten könsmogen. De vid svenska Östkusten fångade puckellaxarna vägde upp till 2 kg.
Livslängd: 2 år.
Användning: Ett betydande fiske baseras på arten.
Andra namn: Puckelrygg och skär lax. Pink salmon eller humpback salmon är benämningar i Nordamerika.