Ordning plattfiskar (eller flatfiskar)
Pleuronectiformes
Alla färdigomvandlade plattfiskar har kroppen tillplattad från sidorna. ynglen har däremot sedvanlig symmetrisk fiskkroppsform med ögonen sittande på varje sida av huvudet. Larverna simmar i ”upprätt” ställning. Under de 2 första levnadsmånaderna efter kläckningen vandrar det ena ögat genom huvudet eller längs dess utsida över till andra sidan. Den gamla fisken har således ögonparet sittande på ena sidan. Samtidigt vrids huvudet så att dess ”översida” kommer på ena kroppssidan. Denna komplicerade förändring innebär en nästan total modifiering av skallben, nerver och muskler. Ögonsidan blir mörkpigmenterad och något konvex, blindsidan blir däremot vit eller ljust opigmenterad och platt. Det är i detta slutstadium av förvandlingen som bottnarna uppsöks och fisken börjar simma på sidan. De mjukstrålade rygg- och analfenorna är oftast långa och sträcker sig utmed hela kroppskanterna. Hos många arter en tagg framför analfenan. De omvandlade fiskarna saknar nästan alltid simblåsa.
Ordningen omfattar 6 familjer, ca 117 släkten och ca 538 arter.
Familj varar
Scophthalmidae
Vänstersidan är ögonsida och högersidan blindsida men individuella undantag finns. 37 släkten och ca 212 arter är utbredda i Atlanten, Indiska och Stilla oceanerna. I Europa 7 släkten och 12 arter. I Norden 6 resp 10.
Scophthalmus maximus
Utbredning: Söderut längs hela Europas Atlantkust, Medelhavet och Svarta havet. Utmed Afrikas västkust nordvästra Marocko. Inplanterad vid Nya Zeeland. Inplanteringsförsök i Kaspiska havet har misslyckats.
Förekomst i Sverige: Allmän längs Västkusten samt i Öresund och Östersjön upp till Fårö. Norr därom blir arten mindre vanlig men går ända upp till Kvarken, där den är stadd på spridning och uppträder allt oftare i Stockholms skärgård, där den liksom i Ålands skärgård är lokalt mer eller mindre talrik. Enstaka exemplar förekommer årligen ända upp utefter Norrbottens kust.
Miljö och vanor: Arten vistas på sand- och stenbottnar ovanför 80-m-nivån och ligger ofta delvis nedgrävd i slammet. Yngre fiskar lever på grunt vatten, äldre på djupare. Årsklassernas storlek är mycket varierande beroende på yttre faktorer.
Flyttning: Säsongsbundna vandringar sker vår och höst mellan grund- och djupvatten.
Föda: Framförallt fiskar, särskilt tobis, smörbultar, havsnålar, skrubbor, rödspottor, kolja och torsk men även kräftdjur och musslor.
Fortplantning och tillväxt: Piggvaren blir i regel könsmogen vid 3 (hanen) resp 4 (honan) års ålder. Leken sker i april-aug på 10-70 m djup. I Östersjön går lekmogna piggvarar i juni in på grunt vatten, 10-15 m för att senare leka i juli. Honan kan producera upp till 15 milj ägg. En 8 kg tung fisk hade 9 milj ägg. De är pelagiska och kläcks efter 7-9 dygn. Larverna driver likaså fritt omkring, tills de når 20-25 mm, varvid de vanligtvis övergår till bottenliv på 0,5-2 m djup. Under sin första höst, då ynglen är 8-10 cm, simmar de ut på djupare vatten. Tillväxten hos hanarna i Västerhavet resp södra Östersjön sker i medeltal under de första åren enligt följande schema: 0,5 år 7-8 cm resp 5-9 cm, 1,5 år 12-16 cm resp 10-11 cm, 2,5 år 18-22 cm resp 15-16 cm. Honorna växer snabbare och blir därför betydligt större än hanarna.
Livslängd: 22 år.
Status: Kraftig minskning i Skagerack och Kattegatt, där det svenska yrkesfiskets fångster sjunkit från 82 ton 1952 till 13-20 ton per år 1977-1983. Ytterligare effektivisering av fångstredskapen kan äventyra stammen i Västerhavet. Men i Östersjön och särskilt i Ålands skärgård visar piggvaren livskraftiga stammar.
Användning: Piggvaren fångas med trål, snurrevad och garn. Fångsten 1983 var 20 ton.
Andra namn: Piggvarr, piggvarv, piggvarvel, skabba, skabbflundra, pivare, butta, botta, potta, stenpotta, och stenflundra.