Ordning rockor
Rajiformes
Rockorna är breda, platta fiskar, vilkas förstorade bröstfenor i hela sin längd är sammanvuxna med huvudet och kroppen, så att de tillsammans bildar en skiva. Mun, näsöppningar och gälspringor sitter på undersidan, ögon och utandningshål på ovansidan. Stjärten är ofta långsmal och skarpt avsatt från kroppen, ungefär som en svans. Rygg- och stjärtfenor rudimentära eller saknas. Ingen analfena. Käkarna är utskjutbara. Tänderna ofta sammanvuxna plattor. Bottenlevande rockor tar in vatten för andning genom utandningshålen, pelagiskt levande rockor genom munnen. Flertalet arter föder levande ungar. Rockorna simmar i fritt vatten antingen med kraftiga, vinglika slag av de stora kroppsflikarna eller genom att de senares ytterkanter utför serier av snabbt undulerande rörelser. Den senare metoden används nästan alltid när rockor simmar strax ovanför bottnen.
1 ordning 9 familjer, varav 7 i Europa och 4 i Norden.
Familj spjutrockor
Myliobatidae
Stort, från kroppen väl avsatt huvud med ögon och utandningshål på huvudets sidor. ”Fenvingarnas” spännvidd större eller nästan lika stor som kroppens längd, men längst är den piskliknande svansen som hos en del arter är utrustad med gifttagg. 1 liten ryggfena vid svansroten. Föder levande ungar. 5 släkten och ca 27 arter i Atlanten, Indiska oceanerna. I Europa 2 släkten med vartdera 1 art, i Norden 1.
Myliobatis aquila
Utbredning: Söderut i Europa längs hela Atlanten och Medelhavet. Azorerna. Utmed Afrikas västkust till Sydafrika. Madeira och Kanarieöarna. I Nordsjön uppträder arten som en sällsynt sydfiskflyttare sommar och höst. Tillfälligt anträffad i Danmark (1 fynd), Norge (2 fynd) och i Sverige.
Förekomst i Sverige: Fångad vid Trubaduren i Göteborgs skärgård 26/10-1968.
Miljö: Sand- och dybottnar vid kustnära djup ned till ca 100 m, men örnrockan vistas mycket också simmande i fritt vatten ända upp till ytan.