Skip to content

Välkommen till Fiskbasen.se! Vi har samlat information om mer än 280 olika fiskar i svenska vatten. Vår vision är att sprida kunskap om svenska fiskar, vattendrag och natur. Vi vill leva upp till Fiskbasen.se – Allt om svensk fisk! Förutom mängder av fiskar hittar du fiskrecept, diskussioner kring miljö och utfiskning samt samlingssidor för sportfiskare, färsk fisk och bästa fiskeställena. Välkommen till Sveriges sida om fisk!

Nors

Nors

Ordning laxartade fiskar
Osmeriformes

En heterogen grupp av fiskar bestående av 15 familjer, 90 släkten och 320 arter. I Europa endast 5 familjer, varav 1 är inplanterad.

Familj norsfiskar
Osmeridae
Små , slanka fiskar med fettfena och stor mun. Familjen är med 6 släkten och 10, möjligen 11, arter utbredd i kustnära hav i huvudsakligen nordliga delar av den norra hemisfären, men finns också som relikt i några sjöar under den forna marina gränsen. Leken äger rum i sötvatten och havet. I Europa 2 släkten med 2 arter.

Europeisk Nors
Osmerus eperlanus
Kännetecken: En smärt, silverglänsande fisk med långsträckt kroppsform och stark lukt av gurka. Hanen har under lektiden vårtliknande hudutskott på huvudet, kroppen och fenorna. Längd upp till 40 cm och vikt upp till 205 g men varierar avsevärt för olika populationer (se Fortplantning och tillväxt).

Utbredning: Österut längs Ishavskusten till Petjora. Söderut till Spaniens nordkust. Instängda sjöpopulationer finns i Norge, Sverige, Danmark, och Polen samt till 1920 också i England.

Förekomst i Sverige: Norsen är en ishavsrelikt och förekommer med få undantag endast i sjöar nedanför högsta marina gränsen. Den saknas i stora delar av södra Sverige, på Sydsvenska höglandet och i Norrlands inland. Den finns dock i Ivösjön och Oppmannasjön i Skåne och i Sundsjön och Stensjön i Halland samt Lyngern i Halland och Västergötland. I Vombsjön i Skåne fanns norsen till 1960-talet. Den saknas på Öland och Gotland. I Mellansverige finns den litet varstans och givetvis i Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren. I det norrländska kustlandets insjöar är den sällsynt, men längs Bottniska vikens stränder är den ej ovanlig liksom ej heller längre söderut i Östersjöns skärgårdar. Den finns också utanför Göta älv, där den går upp för lek, och har anträffats i Gullmarsfjorden. Inplanterad i Storsjön, Jämtland.

Miljö flyttning och vanor: Norsen lever pelagiskt i sjöarnas djuppartier utan att söka upp bottnarna. Under sensommar och höst uppehåller den sig i högra vattenlager och kan även besöka grunda vatten. Norsen lever merendels i stim. Vid vårens islossning vandrar den i väldiga stim till sjöarnas grunda vatten för lek. Från kusthaven flyttar de där levande norsarna av samma orsak till älvmynningarna. Östersjöns norsar från Södermanland och norrut vandrar upp i floderna för att leka.

Föda: Mindre norsar livnär sig av plankton och bottendjur som insektslarver och kräftdjur, större norsar av småfisk och Mysis.

Fortplantning och tillväxt: Vid 1-2 års ålder och 8-10 cm längd blir sjönorsarna könsmogna; kustnorsarna först vid 3-4 år resp 15-18 cm. Arten leker under några dygn på våren under och efter islossningen över sjöarnas långgrunda sten- och grusstränder samt växtbevuxna sandbottnar eller i mynningen av rinnande vatten. Många norsar dör efter leken. Rommängden per medelstor hona uppgår till 40.000-50.000 ägg. De läggs på bottnen under några dm djupt vatten. Äggen omges av en klibbig hinna, som spricker och blir avlång fasthållande ägget vid bottnen. Snart lossnar äggen och driver med strömmen med hinnan som släptåg. Kläckningen sker efter 3-5 veckor. I sjöarna drar ungarna omedelbart ut på strövtåg. Tillväxten är långsam och snabbast hos honorna. Efter 2-3 år brukar norsen i sötvatten ha uppåt en längd av 8-15 cm, varefter tillväxten upphör. Hos vissa bestånd fortsätter dock tillväxten så att fisken efter 7-8 år är 20-30 cm. Olikstora bestånd kan finnas i samma sjö, varför det tydligen icke är frågan om blott skilda tillväxttyper. De havslevande norsarna växer snabbare och blir större, 15-40 cm, än sötvattensnorsarna.

Livslängd: Minst 10 år.

Användning: I Europa i många länder en mycket populär mat- och restaurangfisk och därför kommersiellt viktig. Ställvis, t ex i Vänern, Klarälven och Norrström i Stockholm, fångas norsen i stor mängd med nät, notoch håv, men f ö har den ej ekonomisk betydelse i Sverige.

Andra Namn: I Värmland kallas norsen slom (storslom och småslom); i övriga Vänerlandskap (och delvis i Värmland) betecknar slom storvuxen nors och blånäl småvuxen nors.