Mindre tunnina

Ordning abborrartade fiskar
Perciformes
En morfologiskt och även ekologiskt heterogen grupp fiskar. Några oftast gemensamma karaktärer för ordningens arter är taggiga fenstrålar, 2 ryggfenor, saknar fettfena, har simblåsa, stjärtens fenstrålar aldrig flera än 17 men oftast färre.
Denna ordning är den artrikaste bland alla vertebrater. Den omfattar 150 familjer, ca 1.367 släkten och ca 7.791 arter. Av de många familjerna är smörbultarna (Gobiidae) artrikast med minst 1.500 arter, följd av munruvare (Cichlidae) med 680 arter och läppfiskar (Labridae) med 500 arter.
Ca 3/4 av ordningens arter lever utefter tempererade och tropiska havskuster. De övriga är oceaniska eller levande i sötvatten.

Familj makrillfiskar
Scombridae
Strömlinjeformade, snabbsimmande fiskar med 2 ryggfenor, varav den främre är taggstrålig och kan fällas ned i en fåra. Serier av små fenor mellan stjärtfenan och bakre ryggfenan resp analfenan. Stjärtfenan är proportionellt stor och djupt urringad. Små fjäll. Familjen består av 15 släkten med 48 arter som finns i varma och varmtempererade hav. I europeiska vatten 7 släkten och 11 arter. I Norden 6 resp 7, men endast 3 arter är årsvissa.

Mindre tunnina
Euthynnus alletteratusKännetecken: Liknar tonfisken till kroppsformen ehuru avsevärt mindre och med 6-7 svarta, vitringade fläckar på främre kroppssidans ljusa fält. Framkroppen har stora blåaktiga fjäll, vilka med en skarp, diagonal skiljelinje upp mot främre ryggfenans bakkant avgränsar den vitblåsilvriga sidan och buken. Bakre delen av den blå ryggen med oregelbunden makrilliknande streck- och fläckteckning. 8 småfenor bakom bakre ryggfenan (hos tonfisken 9). Längd och vikt upp till 1 m resp. ca 15 kg.

Utbredning: Söderut i Europa längs hela Atlantkusten och Medelhavet. Utmed hela kusten av västra Afrika till Cape Agulhas i Sydafrika. Vid Amerikas östkust från Nova Scotia till Brasilien med Mexikanska bukten och Karibiska havet. Anträffad vid Danmark, Norge och Sverige.

Förekomst i Sverige: Limhamn, Skåne, 29/7-1857, utanför Strömstad, Bohuslän, 1 ex 1892, 2 ex 23/7-1909 och ytterligare 3 ex i juli (dag okänd) 1909.

Miljö och vanor: Relativt kustnära havsområden i övre lager av fria vatten. Unga tunninor kommer ibland in till kuster och flodmynningar. Arten lever stimvis och avslöjar sig under jakt på byten i vattenytan.

Föda: Huvudsakligen i ytvattnet levande fiskar, bläckfiskar och kräftdjur.

Fortplantning och tillväxt: Föga kända.

Användning: Tunninan är en uppskattad matfisk och fångas kommersiellt. Den är också ett omtyckt sportfiskeobjekt.

Andra namn: Tunnina.