Ordning karpfiskar
Cypriniformes
Denna ordning är den näst artrikaste av alla fiskordningar. Den består av 6 familjer med 256 släkten och ca 2.422 arter varav flertalet lever i sydöstra Asien. I Europa finns endast 2 familjer med ca 80 arter.
Familj karpfiskar
Cyprinidae
Fiskar med varierande kroppsform, antingen långsträckta eller mer kompakta med hög, rundad rygg. endast 1 rygg- och 1 analfena. Flertalet arter ger ett silverglittrande intryck då de spritter i vattnet eller välver i ytan genom att ljuset reflekteras. Saknar tänder men är i stället försedda med 1, 2 eller 3 rader tänder i svalgbotten och en hornplatta i svaljtaket eller översta delen av matsmältningskanalen. Vidare kännetecknas familjen anatomiskt med en oftast i 2 kamrar uppdelad simblåsa, som står i förbindelse med innerörat och ger en förbättrad hörsel. Hanarna och hos vissa arter även honorna utbildar under lektiden pärlliknande vårtutskott på framförallt huvudets och framkroppens hud. Familjen finns med ca 194 släkten och ca 2.070 arter i Eurasien, Nordamerika och Afrika. Det är världens artrikaste fiskfamilj, men i Europa förekommer endast 9 släkten och ca 80 arter. Samtliga arter lever i sötvatten, men några har anpassat sig till bräckvatten, särskilt i Östersjön.
Alburnus alburnus
Utbredning: Österut i Ryssland till Petjoras och Urals vattensystem. Söderut till Pyrenéerna, Rhônedeltat, Alperna, östra Jugoslavien, nordöstra Grekland, nordvästra Turkiet, Kaukasus och norra Kaspiska havet.
Förekomst i Sverige: Löjan finns i Östersjön från Öresund upp till Norrbotten samt i sjöar över större delen av landet med undantag för Halland, där den förekommer endast i Viskan och Lagan, och för Bohuslän, där den blott är anträffad i några få sjöar. I Norrland går den upp till Torne och Muonio älvar men synes icke överskrida 300 m höjd ö h.
Miljö och vanor: Löjan bebor sjöar och lugnt rinnande vattendrag. Den lever i stim och jagar i vattnets mellanskikt eller uppe vid ytan, ovanför vilken den ibland hoppar efter insekter eller undflyr fiender. Under sommarhalvåret vistas löjorna i eller strax utanför strändernas vegetationsbälte, ehuru de ofta ses spritta också ovanför sjöarnas klarytor. Vintern tillbringas på djupt vatten.
Föda: Plankton som hinnkräftor och flygande och flytande insekter men även vattenlevande insektslarver och -puppor.
Fortplantning och tillväxt: Leken sker i maj-juni (ibland juli och på kontinenten redan från april) över stenig botten helt nära stranden. Den kan ske med veckolånga intervaller i två eller tre omgångar. Fiskarna hoppar, spritter och cirklar livligt i vattnet, varvid de ibland trängs upp på land. Hanarna har lekvårtor. Äggantalet är ca 1.500 per hona. Rommen klibbar fast på stenar och växter ända uppe vid vattenytan. Den kläcks efter 6-8 dygn. Ynglen livnär sig av djurplankton. Tillväxten i en sjö i sydöstra Norge är följande: vid 1 år 62 mm, 2 år 86 mm, 3 år 108 mm, 5 år 135 mm, 7 år 138 mm, 9 år 163 mm, 11 år 172 mm. Arten blir könsmogen vid 3 års ålder.
Livslängd: Minst 11 år.
Användning: Som agnfisk. Traktvis i Europa begagnas löjans fjäll för framställning av konstpärlor. S k ”löjrom”, som saluförs i Sverige, kommer från siklöjan.
Andra namn: Pingstlöja, benlöja, benlöga, stenlöga, pjön, pyn, salk och (i Norrbotten) vimba.