Skip to content

Välkommen till Fiskbasen.se! Vi har samlat information om mer än 280 olika fiskar i svenska vatten. Vår vision är att sprida kunskap om svenska fiskar, vattendrag och natur. Vi vill leva upp till Fiskbasen.se – Allt om svensk fisk! Förutom mängder av fiskar hittar du fiskrecept, diskussioner kring miljö och utfiskning samt samlingssidor för sportfiskare, färsk fisk och bästa fiskeställena. Välkommen till Sveriges sida om fisk!

Knaggrocka

Knaggrocka

Ordning rockor
Rajiformes
Rockorna är breda, platta fiskar, vilkas förstorade bröstfenor i hela sin längd är sammanvuxna med huvudet och kroppen, så att de tillsammans bildar en skiva. Mun, näsöppningar och gälspringor sitter på undersidan, ögon och utandningshål på ovansidan. Stjärten är ofta långsmal och skarpt avsatt från kroppen, ungefär som en svans. Rygg- och stjärtfenor rudimentära eller saknas. Ingen analfena. Käkarna är utskjutbara. Tänderna ofta sammanvuxna plattor. Bottenlevande rockor tar in vatten för andning genom utandningshålen, pelagiskt levande rockor genom munnen. Flertalet arter föder levande ungar. Rockorna simmar i fritt vatten antingen med kraftiga, vinglika slag av de stora kroppsflikarna eller genom att de senares ytterkanter utför serier av snabbt undulerande rörelser. Den senare metoden används nästan alltid när rockor simmar strax ovanför bottnen.
1 ordning 9 familjer, 54 släkten och ca 424 arter. I Europa 7 familjer och i Norden 4.

Familj rockor
Rajidae
Hithörande arter har en långsmal, svanslik stjärt, på vilken ryggfenorna är placerade. de senare är 2 eller 1 eller saknas helt. Stjärtfenan föga utvecklad eller saknas helt. En del stjärtmuskler har utvecklats till svaga elektriska organ. Dessa används för ellokalisering av byte och kanske även för identifiering av artfränder. Flertalet arter är försedda med hudtaggar (hudtänder), ofta i en rad längs ryggen. 5 gälspringor. Näsborrarna och luktsinnet välutvecklade. Majoriteten av familjens medlemmar är bottenlevande. En del arter jagar också i fritt vatten. Dessa arter igenkänns på att ha mörkaktig undersida, medan bottenarternas är ljus. Ehuru befruktning sker i honans kropp är hithörande rockor äggläggande. Äggen inneslutna i avlånga, fyrkantiga läderartade kapslar med långa sprötlika utskott i varje hörn. 14 släkten med minst ca 190 arter är utbredda i alla oceaner, I Europa 2 släkten och 23 arter. I Norden 2 resp 17.
Det måste framhållas att artidentifiering av Rajidae-rockor ofta är en svår uppgift, genom att många karaktärer i form, färg och mönster hos resp art växlar med ålder och kön samt dessutom individuellt beroende av bottnens utseende. Därtill är morfologiskt aberranta individ inte ovanliga hos dessa rockor. Nedan ges i regel kännetecken endast för vuxna rockor.

Knaggrocka
Raja clavata
Kännetecken: En rocka med trubbig, något avsatt nos och spetsiga ”vingar”. Ryggen är spräcklig i skiftande färger: grått, gult och brunt med oregelbundna gulvita fläckar omgivna av en mörk ring eller tvärtom. Längs ryggen och stjärtens mittlinje löper en kam av taggar (släta hudtänder) vilka dessutom finns tätt litet varstans på ryggen och med 1-2 rader utmed stjärtens sidor. Buken är vit. Stjärten lång och smal samt försedd med svaga elektriska organ i spetsen. Längden kan bli 125 cm och bredden 75 cm för honan. Hanen når upp till 70 cm längd. Vikt för honan upp till 18 kg.

Utbredning: Söderut i Europa längs hela Atlantkusten, Medelhavet och Svarta havet. Utmed Afrikas västkust ned till Sydafrika. Sydvästra Indiska oceanen.

Förekomst i Sverige: Allmän i Skagerack, Kattegatt och Öresund samt tillfälligtvis i västra Östersjön.

Miljö: Arten vistas vid kusterna på mindre djup som 20-100 m men kan gå ned till mer än 300 m djup. Den anträffas på dy-, sand- och grusbottnar, men vintertid föredrar den mjukbottnar. Knaggrockan delar ofta bottenmiljö med havsängeln, gråhajen och piggvaren.

Flyttning: Se under fortplantning.

Vanor: Lever periodvis i flockar med hanar och honor var för sig.

Föda: Fiskar och ryggradslösa djur av skilda slag såsom sill, vitling, paddtorsk, svart smörbult, tobis, flatfiskar, hummer, havskräfta, eremitkräftor, räkor, krabbor, musslor, sjöborrar, maskar och havsanemoner.

Fortplantning och tillväxt: Om våren flyttar könsmogna honor till strandnära vatten och ca en månad senare följs de av könsmogna hanar. Som hos alla rockor sker befruktningen i honans kropp. Vid parningsleken simmar hanen timvis efter honan och försöker att med huvudet underifrån välta honan runt. När detta slutligen sker, så simmar paret under parning buk mot buk. Sperman kan lagras hos honan. Under mars-aug vandrar knaggrockhonorna upp till grundare vatten nära land eller flodmynningar för att lägga de 15-20 äggen på sandbottnar. Läggningen av ett ägg kan ta ett dygn. Ägget är inneslutet i ett mycket karakteristiskt rektangulärt svart hornskal, vars hörn är utdragna till spetsiga spröt. I hörnen finns små hål för inströmmning av friskt vatten. På sidorna sitter liksom en hoptrasslad nätmassa av fina fibrer. Tomma äggkapslar kastas av stormar ej sällan upp på stränderna. De är 63-90 mm långa, hörnspetsarna ej medräknade. Fostrens utvecklingstid är 4,5-5,5 månader. Den nykläckta ungen är ca 8 cm bred. Efter att honan avbördat sig sina ägg, parar hon sig på nytt med en väntande hane. En tid därefter bildar honor och hanar separata flockar.

Livslängd: 20 år.

Användning: Knaggrockans kött räknas för att vara det bästa av rockornas, varför arten är av ekonomisk betydelse. Den fiskas med backor och trål. Både i Sverige och utomlands har knaggrockan värde också som sportfisk.

Andra namn: Piggrocka, rockhök, peruk och torrborr (jfr klorockan).