Horngädda

Ordning näbbgäddartade fiskar
Beloniformes
En heterogen grupp av fiskar omfattande så olikartade familjer som bl a flygfiskar, näbbgäddor, tandkarpar och fyrögonfiskar. Hithörande arter har endast 1, ofta långt bakåt sittande ryggfena. Också buk- och analfenor i regel placerade långt bakåt. 13 familjer, 120 släkten och ca 845 arter, varav 675 lever i sötvatten.

Familj näbbgäddor
Belonidae
Fiskar med smärt, avlång och gäddliknande kroppsform med långt utdragna käkar med nållika tänder. Hithörande arter lever i vattenytan och är skickliga simmare. Skelettet är grönt. 9 eller 10 släkten med 32 arter är utbredda i tempererade och tropiska hav. Några arter lever i sötvatten. I Europa 2 släkten och 2 arter, varav 1 i Norden.

Horngädda
Belone belone beloneKännetecken: En långsmal fisk med spetsiga, näbbliknande käkar och nos. Går oftast i ytan, där arten framkallar väl synliga virvlar och hörbara plask, inte minst då den akrobatiskt hoppar upp ur vattnet kanske för att undkomma en fiende. Längd och vikt upp till 1 m resp 1,5 kg.

Utbredning: Söderut i Europa längs hela Atlantkusten, Medelhavet och Svarta havet.

Förekomst i Sverige: Horngäddan är under sommarhalvåret allmän längs Västkusten och Skåne. Den går i maj-juli in i Östersjön, där den etablerat sig i Blekinge skärgård och längs Smålands kust samt kring Öland och Gotland, där den numera är vanlig. Längs Östkusten går den upp till Södra Kvarken, där den sommartid uppträder allt oftare. Tillfälliga fångster av horngäddan har gjorts i mellersta Bottenhavet. Nordligaste fynden stammar från Norra Kvarken på finska sidan.

Miljö och vanor: Horngäddan lever i ytvattnet. Den går tidvis i kompakt täta stim som på mycket grunda vatten kan te sig som en framvällande matta. Andra perioder uppträder den i små grupper. Simrörelserna är stelt slingrande, men arten kan accelerera till stor snabbhet för att jaga byten eller undkomma från att själv bli ett sådant. I det senare fallet flyr näbbgäddstimmet med stor hastighet ofta med framkroppen upprest ovan vattenytan och emellanåt hoppande helt upp ur vattnet. Också näbbgäddornas egen jakt äger ofta rum i vattenytan, varvid de under livligt plaskande kan driva bytesstimmen upp mot ytan eller in på grunda strandvatten.

Flyttning: Vintern tillbringar horngäddan ute i Atlanten, huvudsakligen väster och söder om Irland. I mars-maj söker sig horngäddan som makrillens förlöpare in mot kusterna för att leka och äta. Till Brittiska öarna anländer arten i mars-april, till Danmark och Sverige i april-maj. I slutet av april eller de första dagarna av maj kommer horngäddan till Öresund, där den drar fram i väldiga stim.Märkligt nog förefaller det som om flyttningen först rundar Skagen och följer Danmarks östkust ned i Öresund, där många näbbgäddor kvarblir över sommaren, medan andra böjer av norrut och först senare når Hallands och Bohusläns kuster. En tredje kontingent fortsätter flyttningen in i Östersjön, dit arten anländer i maj. Till vattnen vid Öregrund brukar horngäddan komma i juni och stanna till aug-sept. Efter leken lämnar näbbgäddorna grundvattnen för att i mindre grupper söka näring längre utåt havs, men de kvarblir i svenska farvatten till aug-sept. då de drar ut i Nordsjön och vidare västerut till djuphavet i Atlanten. Så sent som i okt-nov har näbbgäddor observerats från Gotland till Öresund. Sällsynt har näbbgäddor anträffats i Östersjön i dec, men i jan-mars har hittills inga fynd gjorts varken i Östersjön eller i Öresund.

Föda: Små ytvattenlevande fiskar som tobis, spiggar, unga sillar, skarpsillar samt bläckfiskar, kräftdjur och insekter. Ungarna lever av vattenloppor och andra ryggradslösa djur samt fisklarver.

Fortplantning och tillväxt: Leken försiggår stimvis i maj-juni bland ålgräs eller tång på grunt vatten; i Östersjön upp till Ölands och norra Smålands kuster. Lek har även ägt rum vid Gotland och längs Östkusten upp till norra Uppland, men nykläckta yngel har inte observerats norr om Gotland med undantag för 1941 i Finska viken vid Helsingfors. Under leken simmar några fiskar under några minuter snabbt runt inom ca 1 kvm yta, varvid vattnet ”kokar”. De 1.000-45.000 äggen har långa, glesa trådar, vilka fastnar i växtligheten nära ytan. De kläcks efter 2-5 veckor, då ungarna är 9-13 mm långa.
Ungarna saknar till en början näbb. Underkäken växer först fram. När ungen är 4-6 cm lång, begynner även överkäken skjuta fram. När den är 9-15 cm lång har båda käkhalvorna ungefär samma storlek. Redan vid sommarens slut är den unga horngäddan ca 15 cm lång, i okt-nov ca 20 cm, efter 1 år är den ca 25 cm, vid 2 år ca 45 cm, då könsmognad inträffar, och vid 3-4 år ca 70 cm.

Användning: Horngäddan fångas under våren och sommaren regelbundet med krok, bottengarn, kilnot och vad. Den svenska fångsten uppgick 1983 till 44 ton, varav 37 i södra Östersjön. Den uppskattas mycket som sportfisk.

Andra namn: Näbbgädda och hornfisk.