Ordning nejonögon
Petromyzontiformes
I havs-, bräck- och sötvatten levande arter, som alla ingår i familjen nejonögon (Petromyzontidae). Samtliga arter fortplantar sig i sött vatten, varför en del av dem flyttar till och från havet.
Familj nejonögon
Petromyzontidae
Ålliknande kroppsform utan pariga fenor. Flertalet arter lever endast i sötvatten. Familjen är indelad i 6 släkten med 41 arter, varav 32 endast i sötvatten. 18 arter är parasitiska. Familjen är utbredd på alla kontinenter utom Afrika och Antarktis men finns längs Afrikas norra kuster. I Europa 4 släkten och 11 arter, i Sverige 2 släkten och 3 arter.
Petromyzon marinus
Utbredning: F ö i Europa kusten längs hela Atlanten, västra Medelhavet och Adriatiska havet. I Afrika Atlantkusten ned till södra Marocko. I öster Vita havet. I Nordamerika finns nejonögat från Newfoundland till Florida och har under senare årtionden invandrat i de Stora Sjöarna i östra Canada och USA, där arten etablerat stationära bestånd.
Förekomst i Sverige: Havsnejonögat förekommer längs Sveriges västra och södra kuster. Det är sällsynt i södra Östersjön, där fångster gjorts längs Blekinge och i Nättrabyån samt tillfälligtvis ända uppe vid Gotland, i norra Smålands skärgård och i Finska viken. Under lekvandring har det upprepade gånger anträffats i Göta älv och även i Ätran, Suseån och Löftaån i Halland samt Helgeån, Skräboån och Löddeström i Skåne. Larverna uppehåller sig i sött, rinnande vatten.
Miljö: Floder, flodmynningar, kustvatten och öppna havet. Funnen 350 km ute till havs utanför Irland.
Flyttning: Se nedan under ”Vanor”.
Vanor: I havet suger arten sig fast vid andra fiskar och låter sig transporteras av dem. Under tiden borrar havsnejonögat sig allt längre in i sitt offer, som successivt förtärs. Fiskar som ofta parasiteras är brugd, gråsej, kolja, torsk, kummel, sill, skarpsill, makrill, lax, öring och canadaröding. Också kaskeloten har parasiterats. Från Norge uppges att ett havsnejonöga sugit sig fast på en simmande människa. Båtar utnyttjas som viloplats. Efter havsstadiet på 3-4 år vandrar havsnejonögat under våren och försommaren upp i floder och åar för att leka. Härunder intas ej någon föda och utseendet förändras påtagligt. Fisken vandrar nattetid antingen av egen kraft eller genom att haka fast på någon annan uppför floden stigande fisk. Under dagen suger sig havsnejonögat fast vid en sten e d. I Elbe kan havsnejonögat vandra upp över 600 km. De i sötvatten födda larverna, vilka har ett helt annat utseende än föräldrarna, vandrar efter metamorfosen om sommaren och hösten ut i havet.
Föda: Larverna förtär under blindstadiet floddyns mikroorganismer som filtreras. De vuxna havsnejonögonen livnär sig parasitiskt främst på blod av andra fiskar av alla storleksordningar (jfr ovan) och kadaver av olika djur.
Fortplantning och tillväxt: Leken äger rum i rinnande vatten under juli-aug (på kontinenten i mars-maj). Med sina sugmunnar gör paret i bottnen en grop omgiven av stenar, där det placerar och fäster de genomskinliga äggen. Härunder försvarar hanarna sina revir. Under ”parningen” sitter hanen fastsugen på honans nacke eller, som det också uppges, på en sten invid gropen, men denna observation torde gälla honan. Leken varar 2-3 dygn, rommen täcks med grus och småsten, varefter hanen och honan dör. De 24,000-240,000 äggen kläcks efter 10-12 dygn. Larverna förblir ca 20 dygn i lekbädden, varefter de uppsöker en annan plats, där de gräver ned sig. Havsnejonögats blinda larver lever under 4-5 år nedgrävda i flodernas bottenslam. Efter omvandlingen, som tar ca 2 månader, är den unga fisken 14-20 cm lång. Förmodligen sker tillväxten snabbt efter utvandringen i havet. Honor kan vara könsmogna vid 50 cm längd.
Livslängd: 6-8 år.
Status: Minskar kraftigt genom föroreningar, kraftverksbyggen och förstörelse av lekplatser.
Användning: Fiskas ej regelbundet men anses lokalt i södra Europa som en delikatess, vilket förr var fallet också i andra delar av kontinenten.