Havsgös

Ordning abborrartade fiskar
Perciformes
En morfologiskt och även ekologiskt heterogen grupp fiskar. Några oftast gemensamma karaktärer för ordningens arter är taggiga fenstrålar, 2 ryggfenor, saknar fettfena, har simblåsa, stjärtens fenstrålar aldrig flera än 17 men oftast färre.
Denna ordning är den artrikaste bland alla vertebrater. Den omfattar 150 familjer, ca 1.367 släkten och ca 7.791 arter. Av de många familjerna är smörbultarna (Gobiidae) artrikast med minst 1.500 arter, följd av munruvare (Cichlidae) med 680 arter och läppfiskar (Labridae) med 500 arter.
Ca 3/4 av ordningens arter lever utefter tempererade och tropiska havskuster. De övriga är oceaniska eller levande i sötvatten.

Familj havsgösar
Sciaenidae
Fiskar med långsträckt kroppsform. Ryggfenan är nästan helt avdelad i en delvis hög men kort taggstrålig del och en låg med lång mjukstrålig del. Analfenan är försedd med 1 eller 2 taggar. Stjärtfenan rundad eller enspetsad. De av familjens arter som har simblåsa kan producera ljud. Ca 50 släkten med ca 210 arter finns i Atlanten, Indiska och Stilla oceanerna. Flertalet arter är marina, men bräck- och sötvattensarter förekommer också; de senare särskilt i Sydamerika. Vid Europa 3 släkten och 4 arter. I Norden är 1 art tillfällig.

Havsgös
Argyrosomus regiusKännetecken: Liknar havsabborren men har rundad stjärtfena och längre bakre ryggfena. Munhålan är gyllengul. Längd och vikt upp till 2 m resp. 65 kg.

Utbredning: Söderut i Europa längs hela Atlantkusten, Medelhavet och sydvästra Svarta havet. Utmed Afrikas västkust till Angola. Anträffad vid Danmark, Norge och Sverige.

Förekomst i Sverige: Öresund vid Landskrona 24/12-1852 (strandat levande).

Miljö: Fria vatten ovan kustnära sandbottnar. Ofta i flodmynningar. Unga havsgösar går ibland in i floder.