Grönling

Ordning karpfiskar
Cypriniformes
Denna ordning är den näst artrikaste av alla fiskordningar. Den består av 6 familjer med 256 släkten och ca 2.422 arter varav flertalet lever i sydöstra Asien. I Europa finns endast 2 familjer med ca 80 arter.

Familj grönlingar
Cobitidae
Små, långsträckta fiskar med 1 ryggfena och mycket små fjäll eller naken hud. 3 eller flera par skäggtömmar kring munnen, som är nedåtriktad och saknar tänder. Tänder i svalget på samma sätt som hos karpfiskarna. Har simblåsa, som delvis är omsluten av en benkapsel.
Familjen förekommer med 21 släkten och minst 175 arter i Europa, Asien och Afrika (endast i Marocko och Etiopien). Merparten lever i tropiska Asien. I Europa 3 släkten med 12 arter. Samtliga familjens arter är sötvattenslevande.

Grönling
Barbatula barbatulaKännetecken: En fläckig fisk utan nämnvärt inslag av grönt trots namnet. Stundom är hanen enfärgat grågrön på ryggen. Bästa kännemärket är huvudets sex skäggtömmar. Hanen är under lektiden försedd med vårtliknande hudutskott på bröstfenorna och huvudet. Längden kan bli 10-18 cm. Honan blir störst.

Utbredning: Österut i Ryssland till Petjoras, Volgas och Urals vattensystem samt vidare tvärs över Asien till Kamtjatka och sydligaste Sydkorea. Även Sakhalin och Hokkiado. Söderut till östra Spanien, södra Frankrike, norra Italien, östra Jugoslavien, norra Grekland, västra, norra och östra Svarta havskusten, Georgien, norra Turkmenien österut till Sydkorea. Finns på 2 lokaler i Danmark.

Förekomst i Sverige: Grönlingen är känd från Segeåns, Saxåns, Kävlingeåns (Håstadmölla och Bråån) och Verkeåns vattensystem samt i Farstatorpsån i Skåne, Lagan och Smedjeån i Halland, två bäckar vid Sjösa utanför Nyköping samt Säbyån vid Ulriksdal och Kymlingebäcken i Uppland. Möjligen är sistnämnda förekomst resultatet av en inplantering under 1700-talet.

Miljö och vanor: Grönlingen lever nära stranden i grunda och svagt rinnande vattendrag, sjöar och bräckvatten med stenig eller sandig botten och klart eller smutsigt vatten. Där ligger den om dagen alldeles stilla, ofta gömd eller nedgrävd på 10-100 cm djup, lurande på rov. Ej sällan finns 2-4 fiskar under samma sten, ofta tillsammans med stensimpor. I skymningen och om natten är arten rörligare. Vid annalkande åskväder blir den orolig, simmar snabbt omkring och snappar luft. Om vintern uppsöker grönlingen djupare vatten för att undgå isbildning. Arten uppträder oftast enstaka eller parvis. Den är stationär.

Föda: Små kräftdjur (särskilt märlkräftor), insektslarver och planktonorganismer inkl fiskägg, som oftast söks på bottnen, troligtvis med hjälp av luktsinnet, men även visuellt.

Fortplantning och tillväxt: Grönlingen blir könsmogen vid 2-3 års ålder (i England ibland och i Tjeckoslovakien oftast vid 1 år) och leker i april-juni. Leken, som kan pågå under 2 månader, äger rum omgångsvis under några nätter bland strandremsans stenar där ett stort antal individer kan samlas, ehuru aldrig i stim. De 700-5,000 smutsvita äggen avges ett och ett eller i små klumpar, varefter de fastnar på stenar och växter. De kläcks efter 7-16 dygn beroende av temperaturen.
Tillväxten sker ganska snabbt. Som nykläckta är ynglen 3,5-4 mm långa, efter 1 månad 10 mm, 2 månader 25 mm, 4 månader 40-41 mm, 1 år 46-75 mm, 2 år 57-102 mm, 3 år 77-114 mm och 4 år 96-126 mm.

Livslängd: 10 år.

Användning: Brukas som agnfisk. Uppskattades förr som matfisk och odlades i dammar i flera länder, bl a Danmark.

Andra namn: Smörling, sandkrypare och gråmört.